Vad är merle?
Merle innebär fläckvis avblekning/utspädning av pigmenterad päls, hud och ofta även ögon. Avblekningen uppträder som slumpmässigt placerade gråa fläckar i områden med svart/mörk pigmentering. Hundar med merlegenen kan även få blå ögon eller olikfärgade ögon.
Genvarianten som orsakar den speciella merlefärgen, M, har en lite komplicerad nedärvning, som kallas ofullständigt dominant. Vid svart pälsfärg dominerar merle - hunden får då grå fläckar i det svarta - men hos hundar som är gula eller röda kommer merle inte till uttryck, dvs dessa hundar kan bära på M-genen utan att det syns på dem.
Merlegenen kan dessutom vara olika lång och därmed yttra sig på olika sätt:
M - Merlegenen, som ger den klassiska merleteckningen
Ma - Atypisk merle. Den här genvarianten ger en jämn avblekning av de mörkpigmenterade områdena, utan svarta fläckar.
Mc - kryptisk merle, som bara ger små merlefläckar, och därför kan vara svår att upptäcka.
När kan merlegenen skapa problem?
Hundar med dubbel uppsättning av merlegenen löper kraftigt ökad risk att bli döva och/eller blinda på grund av ögonmissbildning. Dubbla merlegener ger inte riktigt samma utseende hos hunden - den blir istället mestadels vit, med bara små fläckar med merlefärg.
På grund av hälsoriskerna tillåter inte SKK att hundar som båda bär på merlegenen paras med varandra. Ungefär 25% av avkomman får nämligen dubbla uppsättningar av merlegenen och riskerar därmed att födas med missbildade ögon och/eller dövhet.
Hos vilka hundraser förekommer merle?
Genen som orsakar merlefärgen finns hos följande raser:
- collie
- australian shepherd
- shetland sheepdog
- border collie
- tax
- corgi
- grand danois
- chihuahua
- pyrenéerhund
- beauceron
- pomeranian
- cocker spaniels
Vissa pälsfärger döljer merleanlaget
Hos hundar som är röda eller gula går merleanlaget inte att upptäcka, eftersom det inte ger någon synlig påverkan på dessa pälsfärger. Detsamma gäller för färgvarianterna sobel och fawn. Innan hundar med de här färgerna används i avel rekommenderas därför att ett DNA-test görs för att ta reda på om de bär på genen, förutsatt att den andra hunden inte är konstaterat fri från merlegenen. DNA-analysen utförs i nuläget inte i Sverige, men det är möjligt att skicka prov till bland annat Tyskland.
Om du vill ta reda på om din hund är lämplig för avel är du varmt välkommen att kontakta din närmaste klinik för hjälp med provtagningen.