Många av de sjukdomar som är vanliga hos våra hundar har en ärftlig bakgrund. Det är dock sällan enbart ärftliga faktorer som styr om hunden blir sjuk eller ej. Skötsel - och ren otur - spelar också en viktig roll. Hundar av friska raser kan bli sjuka till följd av övervikt mm, och en hund av en sjuklig ras kan genom skötsel slippa en del av de problem som orsakas av generna.
Varför är vissa raser sjukare än andra?
Våra tamhundar har avlats fram under lång tid, en del raser i hundratals år. Pekingeser, med sina tvåtusen år på på nacken, är en av världens äldsta hundraser. Genom avel har människan gallrat fram önskvärda egenskaper som t ex ett särskilt socialt beteende eller uttalade instinkter för att jaga eller vakta. Vi har också avlat fram vissa utseenden, såsom ett valpigare ansikte eller olika kroppsformer och storlekar.
I samband med aveln har vi då tyvärr också orsakat att en del hundar har blivit sjukligare. I en del fall är sjukligheten en direkt följd av utseendet i sig, som hos trubbnosiga hundar där den korta nosen och det platta ansiktet medfört att inre strukturer, som andningsvägarna, har blivit deformerade. Läs mer om brakycefala raser.
Ärftliga sjukdomar kan också bli vanligare i raser som har haft en snäv avelsbas, dvs när hundrasen stammar från ett litet antal föräldradjur. En avelshane eller avelstik som bär på en gen för en ovanlig sjukdom kan sprida genen vidare till många djur i de kommande generationerna. Ju mindre variation det finns i en hundras DNA, desto större risk att sjukdomar ska bryta igenom och bli vanligare. Av detta skäl finns det i många raser regler mot för hög s k inavelsgrad.
Gener som orsakar vissa specifika sjukdomar kan dessutom råka finnas på samma kromosom som en önskvärd egenskap, eller på annat sätt nedärvas tillsammans med den. Det betyder att när aveln gallrar fram hundar med den här önskade egenskapen följer sjukdomsgenen med och blir vanligare inom rasen.
Hur vet jag om en hundras är frisk?
Det går inte att garantera att alla individer av friska hundraser kommer att vara fria från sjukdomar. Eftersom avel brukar innebära att bara ett litet antal hundar i en ras får föra sina gener vidare, finns det alltid risk för att specifika sjukdomar ska dyka upp. Det finns dock sätt att lista ut om rasen du är intresserad av hör till de friskare eller sjukare.
Extremt utseende eller “ursprungligt”?
Det är framför allt genom mänsklig inblandning som sjukdomar har blivit vanligare inom vissa raser. Så länge som naturen och evolutionen fick styra urvalet så var det de friskaste hundarna som överlevde och kunde ta god hand om sina valpar. Raser som ligger nära ursprungshunden i utseende har i de allra flesta fall en anatomi som fungerar väl och har finslipats genom årtusenden. (Andra ärftliga defekter kan fortfarande finnas, eftersom inavel förekommer även hos de här hundraserna.)
En hund som däremot har en exteriör som är långt ifrån “originalet” har troligen svagheter kopplat till detta. Långa, hängande öron som hos amerikansk cockerspaniel kan medföra ökad risk för besvärliga öroninflammationer. Hundar av extrem storlek har en otroligt snabb tillväxt under första levnadsåren, och får större belastning på bland annat skelett och leder. Hundar av trubbnosraser och chihuahuor kan få problem kopplade till anatomin i bl a huvudet, medan schäfrar med starkt sluttande rygg löper risk för smärtande tillstånd i rygg och bakben.
Försäkringsbolagens statistik
Många av hundarna med ärftliga sjukdomar kommer förr eller senare till veterinären. Inte sällan blir de då också försäkringsärenden. Därför går det att vända sig till försäkringsbolagen för att få reda på vilka raser som är överrepresenterade hos dem.
Det är dock inte enbart en rasbunden sjukdom som gör att många hundar av en och samma ras hamnar hos veterinären - det kan också bero på att rasen är mycket populär eller att den används på ett sätt som ökar risken för skador.
Försäkringsärenden ger inte alltid en rättvisande bild av sjukdomarna inom rasen - i en del fall förekommer reservationer mot vissa sjukdomstillstånd inom en ras, dvs att försäkringen inte ersätter kostnaderna för dessa tillstånd.
Behandling av tandlossningssjukdom till följd av tandsten ersätts normalt inte av försäkringen, men vi vet att hundar av små raser drabbas hårdare av tandsten.
Fråga din rasklubb
Du kan gärna höra dig för hos rasklubben för den ras du är intresserad av. Där kan de ge dig information om eventuella hälsoproblem och om det finns några avelsprogram för specifika sjukdomar.
Vilka hundraser är de friskaste hundraserna?
Utifrån försäkringsbolagens statistik är det några raser som utmärker sig för att vara friskare än andra. Dessa brukar också vara billigare att försäkra. På listan finns både brukshundar och sällskapshundar.
Här är listan på de friskaste hundraserna
- Jack Russell terrier
- Dansk-svensk gårdshund
- Norsk älghund
- Finsk lapphund
- Tysk spets (mittelspitz)
- Norrbottenspets
- Gråhund
- Jämthund
- Smålandsstövare, Hamiltonstövare
- Shiba
- Japansk spets
- Coton de Tuléar
- Phalene
- Puli
- Pumi
- Siberian Husky
- Saluki
- Skye terrier
Det kan även finnas andra, ovanligare hundraser som är extra friska, men som inte kommer med i statistiken på grund av att antalet försäkrade individer är för litet.
Hur är det med blandraser och korsningar?
Det är en vanlig uppfattning att blandraser och “gatukorsningar” är friskare än renrasiga hundar. Teorin är då att inaveln då minskar, dvs att sjukdomsgener blandas upp med friska gener. Tyvärr kan det precis lika gärna bli tvärtom - att två rasers ärftliga sjukdomar möts i en och samma hund.
Dessutom kan ärftliga sjukdomar förekomma även hos herrelösa hundar, även om dokumentationen saknas. Det går helt enkelt inte att avgöra om en hund av okänd härstamning är friskare än genomsnittet eller sjukare.
Där det finns en stamtavla och aktivt avelsarbete är det lättare för uppfödaren att spåra sjukdomar och identifiera oturliga föräldrakombinationer, och därigenom lättare att avla fram en frisk hund.
Min hund tillhör en sjuk ras - vad ska jag göra?
Om du har fått reda på att din hund är av en sjukdomsdrabbad ras är det extra viktigt att du sköter om den på ett sätt som minskar risken för att den ska bli lidande av det. När det gäller t ex trubbnosraser är lagom hull och motion mycket viktigt, och för en del hundar kan kirurgi hjälpa. Läs mer om trubbnoshundarnas problem här.
En del raser, som boxer och flat coated retriever, är mer benägna att utveckla tumörsjukdom, dvs cancer. Har du en sådan hund är det bra att känna igenom den ofta för att tidigt hitta eventuella knölar, samt att söka veterinärvård så snart du misstänker att något är fel, t ex om den går ner i vikt eller blir trött. Sjukdomar som upptäcks tidigt har ofta en bättre prognos.
Läs på om din hundras hälsoläge, och kontakta din veterinär för att höra efter om det är något särskilt du behöver tänka på i skötseln.