Bakgrund
Mopsen är en mycket gammal ras. Det sägs att den härstammar från den så kallade Happa-hunden, en korthårig hund av dvärghundstyp, som fanns i Kina redan på 700-talet. Hundarna föddes upp för att vara sällskap hos härskande familjer i Kina och värderades högt av kinesiska kejsare. De kungliga hundarna levde i lyx och det sägs att de vaktades av soldater. Någon gång under 1500-talet nådde mopsen Europa, sannolikt genom att återvändande holländska handlare tog med sig hundar av rasen tillbaka till Europa. Namnet mops kommer från holländskans mopshond som betyder hund med platt nos. Legenden säger att rasen blev maskot för Hollands kungliga hus Oranien när en mops räddade prinsens liv genom att skälla och varna honom för en attack av spanska trupper. Rasen som vi känner den idag utformades i England, vilket också räknas som dess hemland.
Temperament
Mopsen är en liten hund med stor personlighet. Rasen är en komiker som älskar att visa upp sig och vara i rampljuset. Rasen får anses ha ett okomplicerat temperament och den är en glad och trogen kompis som kommer bra överens med så gott som allt och alla den träffar. Så förvänta dig inte att en mops ska jaga eller agera vakthund. Mopsar har avlats fram som sällskapshundar och det är precis vad de är bäst på – de behöver mycket kärlek och blir olyckliga om deras tillgivenhet inte besvaras.
Aktivitetsnivå
En mops tillbringar gärna en stor del av dagen med att mysa på soffan. Men mopsen är lekfull, robust och livlig också. Dess ägare bör hålla hunden i form genom daglig motion i form av promenader. Utöver den dagliga motionen behöver den aktiveras mentalt, till exempel genom nosework, att lära sig trick eller spårträning. Underskatta inte mopsens kapacitet, precis som alla hundar mår den bra att få röra på sig. Men det är viktigt att komma ihåg att mopsen med sin korta nos har svårt att reglera sin kroppstemperatur. Den drabbas lätt av värmeslag vid höga omgivningstemperaturer eller om den utsätts för kraftig motion. Sommartid bör mopsen inte motioneras under den varmare delen av dagen utan promeneras på morgonen och kvällen när det är svalare ute.
Pälsvård
Mopsens korta, släta päls kräver minimalt med underhåll. Regelbunden tvätt och borstning hjälper till att hålla din hund ren och ta bort löst hår, särskilt under vår och höst. Mopsens hudveck kräver särskild uppmärksamhet. Det uppstår lätt infektioner i dessa veck om de tillåts bli fuktiga eller smutsiga. Vecken måste torkas rena regelbundet och efter bad är det viktigt att de torkas torra.
Träning
Den sällskapliga mopsen vill gärna vara sin familj till lags och brukar uppskatta olika former av träning. De är i allmänhet lätta att motivera och kan delta (och utmärka sig) i flera hundsporter. De flesta mopsar är mycket matglada och därför brukar olika typer av godsaker fungera bra som belöning. Precis som alla hundar ska mopsar tränas med positiv förstärkning och aldrig med bestraffning. Kom ihåg att en hund som gör fel oftast inte förstår vad du vill av den.
Eftersom mopsen är så social behöver den tränas att vara ensam hemma redan från tidig ålder.
Storlek och vikt
Idealvikten för mops är 6,3-8,1 kg. Mankhöjden varierar ofta mellan 25-35 cm.
Färg
Mopsen finns i grundfärgerna silver, aprikos, fawn eller svart. Grundfärgen ska vara klart avgränsad från och kontrastera mot den svarta masken och ålen (svärtad päls som sträcker sig som en linje från nackknöl till svans).
Särskilda kännetecken för rasen
Hundar kan inte svettas som oss människor. Det viktigaste sättet för hundar att göra sig av med överskottsvärme är genom andningsvägarna. Mopsen har på grund av sin mycket korta nos betydligt sämre möjligheter att reglera sin kroppstemperatur än hundar med normallång nos. Det innebär att de är känsliga för värme och under sommarmånaderna ska en mops inte motioneras under dygnets varmare timmar. Den kan drabbas av värmeslag redan vid måttlig motion i varmt väder. Investera i en kyldyna och gärna en fläkt så får den tillgång till en svalare omgivning. Vid promenader bör du ta med kallt dricksvatten. Om du ser symtom som andningssvårigheter, vinglighet, förvirring, dreglande, kräkningar och/eller diarré kan det vara tecken på värmeslag och du bör omgående ta kontakt med veterinär.
Många mopsar snarkar, snörvlar och stönar mycket. Det här är inte ljud som ska förbises, eftersom det är ett tecken på andningssvårigheter. Detta är naturligtvis både obehagligt för hunden och potentiellt farligt och i motsats till vad många tror är det inte något som rasen ”ska göra”.
Bara för att det är vanligt betyder det inte att det är normalt! Vi rekommenderar att du är noggrann vid ditt val av uppfödare och vänder dig till en uppfödare som fokuserar på avel på hundar med bättre andningsvägar.
Ärftliga sjukdomar
Mopsen har blivit mycket populär tack vare sitt glada sätt och älskvärda personlighet, men dessvärre är det här en ras som är drabbad av många allvarliga hälsoproblem.
Andningsvägar
Mopsen tillhör de brakycefala raserna vilket innebär att de har en kort och bred skalle samt ett mycket kort nosparti. Denna huvudform innebär att luftvägarna blir komprimerade och hunden riskerar mer eller mindre svåra andningsproblem. Många mopsar har i tillägg till detta knipta nosborrar vilket gör att de har svårt att få in luft samt en för lång mjuk gom vilket stör funktionen i svalget. Sammantaget benämns detta BOAS, brachycephalic obstructive airway syndrome. Det är inte ovanligt att mopsar behöver genomgå kirurgiska ingrepp för att förbättra luftvägarnas anatomi. Det är viktigt att tidigt söka hjälp om hunden uppvisar svårigheter att andas eller andas med snarkande eller snörvlande ljud. Om ett kirurgiskt ingrepp ska utföras är prognosen bättre ju tidigare detta utförs.
Ögon
Mopsen har förhållandevis stora ögon vilka genom sin utstående placering gör dem utsatta för hornhinnesår. De grunda ögonhålorna gör också att ögongloben riskerar att förskjutas ur position (bulbprolaps) om hunden utsätts för trauma (ex ett hårt slag) mot huvudet.
Ytterligare en sjukdom som drabbar mopsar i större utsträckning än andra raser är pigmentös keratit, en sjukdom som kan leda till att hundens syn blir påverkad.
Nervsystem
Hjärnhinneinflammationen NME (tidigare kallad pug dog encephalitis) är en mycket allvarlig och progressiv sjukdom som oftast leder till döden.
Progressiv icke-smärtsam myelopati är en sjukdom som orsakar en fortskridande vinglighet och förlust av kroppskontroll hos mopsar från medelåldern och uppåt. Begreppet ”vingelmops” har tidigare använts för hundar som drabbats av sjukdomen.
Diskbråck (IVDD) förekommer inom rasen.
Hud
Mopsar är en av de raser som är överrepresenterad med Demodex, hårsäckskvalster. Även allergier förekommer inom rasen.
Munhåla och tänder
Tandstensbildning och tandköttsinflammation (parodontit) är vanligt hos mopsar. Daglig tandborstning med en mjuk tandborste och eventuellt hundtandkräm rekommenderas för att förebygga detta. I tillägg bör hunden genomgå regelbundna tandkontroller hos veterinär.
Skelett och leder
Höftledsdysplasi, patellaluxation och hemivertebrae (missbildade ryggkotor) förekommer.
Foder
Varje hund är unik och utfodringen ska anpassas efter hundens ålder, storlek och aktivitetsnivå. Rådgör med din veterinär om du känner dig osäker på hur du bäst utfodrar din hund. Rasen har stor aptit i jämförelse med många andra raser och har lätt för att bli överviktig. Det är betydligt lättare att förebygga övervikt än att åtgärda det. Ingen hund mår bra av övervikt men hos mopsen är det ytterst viktigt att den hålls i idealiskt hull eftersom övervikt förvärrar flera av rasens hälsoproblem.
Typ
Sällskapshund