Många katter lever ett liv idag som liknar människornas. Många äter för mycket och äter kanske inte alltid de mest hälsosamma produkter. De rör sig för lite, lever i städer med föroreningar eller på landet med risk för kontakt med kemikalier som används i lantbruket. Både katter och människor utsätts för allt mer tillsatser, vars effekter vi vet väldigt lite om. En annan orsak till att antalet cancerdiagnoser hos katter ökar tros vara att veterinärer idag har blivit allt bättre på att behandla sjukdomar. Katterna lever längre och hinner således utveckla tumörer i större utsträckning. Om man jämför med hundar så är katternas tumörer ofta mer elakartade än hundens. De upptäcks ofta sent i sjukdomsförloppet då katter är bra på att maskera sin sjukdom. Dessutom finns det speciella virus hos katt, som kan öka risken för uppkomst av tumörer.
Olika benämningar
Varför används ibland ordet cancer och ibland ordet tumör? Ordet cancer betyder kräfta och härrör från cancerns växtsätt, det vill säga att den sprider ut sig i omgivande vävnad med armliknande utskott. Ordet cancer används oftast populärt, men är inte alltid korrekt. Begreppet cancer bör egentligen reserveras för när det är bevisat att det är en elakartad (malign) tumör som dessutom utgår från en viss typ av celler. En annan typ av maligna tumörer kallas sarcom. En godartad tumör kallas för benign tumör. Läkare och veterinärer som är specialiserade på tumörsjukdomar kallas onkologer.
Symtom
När ska man då misstänka att katten drabbats av en tumör? Det vanligaste är att man känner en knöl någonstans. Men en tumör kan uppträda på många andra sätt också; sår som inte läker, smärta i ben (hälta), ökad törst, feber, kräkningar, tung andning, trötthet, blödning från någon kroppsöppning eller kanske ändrat beteende vid avföring eller urinering. Dessa symtom kan ses vid många andra sjukdomar, men kan vara tecken på en tumör.
Vad kan man göra själv?
Det kan vara bra att göra till en vana att regelbundet känna igenom hela sin katt. Då kan man upptäcka förändringar i tid och då ökar sannolikheten betydligt att katten kan botas ifall man söker hjälp direkt. Så boka en tid om du känner en knöl eller något annat konstigt. Även andra symtom, av vilka några är nämnda ovan, bör föranleda veterinärbesök om de inte bara är tillfälliga besvär.
Diagnostik
Ingen veterinär kan med 100 % säkerhet säga vilken tumör det handlar om genom att bara titta och känna på den. Innan man kan börja diskutera vilken behandling som kan bli aktuell måste man ha en diagnos, så man vet exakt vilken tumörtyp det rör sig om och ifall den har spridit sig (metastaserat).
Onkologer vid AniCura använder en avancerad och tillförlitlig diagnostik. Vi tar cellprover (cytologi), vävnadsprover (biopsi), tar blodprover, röntgar, gör ultraljudsundersökning samt har på några djursjukhus/kliniker även tillgång till datortomografi (skiktröntgen) och magnetkamera. Vi använder även endoskopi (går in med en liten ”kikare” i tarm, magsäck, urinblåsa, brösthåla, bukhåla mm) och tar då även vävnadsprover. I många fall räcker det med enbart en diagnostisk metod, men i svårare fall kan flera metoder behöva användas. Först då vi har en diagnos och känner till patientens övriga hälsotillstånd kan man börja diskutera hur katten skulle kunna behandlas.
Behandling
Den behandlingsmetod som är vanligast, äldst och fortfarande bäst är kirurgi. I de fall då tumören inte är spridd och man hittar den i ett tidigt skede, är en korrekt utförd kirurgi ofta botande. Man måste ha kunskap om de olika tumörerna så att en korrekt kirurgi utförs från början. Det är alltid svårare att operera en andra gång, ifall man inte fått bort allt vid det första ingreppet. Det är därför det är så viktigt med diagnostik före kirurgi.
Cellgiftsbehandling
För tumörer som är spridda eller som finns i blodet kan det ibland behövas kemoterapi (cytostatika). Ordet cytostatika är negativt laddat då man förknippar det med de besvärliga biverkningar som människor kan få i samband med dessa behandlingar. Inom veterinärmedicinen ser vi också biverkningar, men inte alls lika ofta och då mindre besvärliga. Största skälet är att vi ger mindre doser och mer skonsamma behandlingar. De ska kunna bo hemma och må precis som vanligt. Om inte det fungerar så avbryter vi behandlingen. Kraftigt håravfall är en vanlig biverkning hos människor men ses väldigt sällan hos katter. Vissa kan få lite dålig pälskvalitet, men de flesta är opåverkade. Några kan tappa morrhåren.
Vårt mål med cytostatikabehandlingen är att patienten ska må bra under så lång tid som möjligt. Det är en svår balansgång, vi vill ge en effektiv behandling men inte orsaka något lidande. Vi strävar således inte efter att bota patienten till vilket pris som helst. Vi värnar om livskvalitet framför kvantitet. Man vet dessutom från humanmedicinen att deprimerade patienter som ”ger upp” svarar sämre på behandling. Det problemet slipper vi helt inom veterinärmedicinen, då våra patienter är lyckligt ovetande om sin sjukdom. Det är husse och matte som lider mest!
Strålning
I vissa fall är strålning den bästa behandlingen. Strålning används som primär behandling hos en del tumörer och det är också vanligt att stråla ett operationsområde då tumören inte gått att avlägsna fullständigt. Strålning tolereras väldigt väl av katter.
Det är förståeligt att man som djurägare tvekar inför att starta en tumörbehandling. Man ska inte besluta sig hastigt utan först se till att få all information av behandlande veterinär. Ordet cancer skrämmer, men det behöver inte vara lika med död. Många katter med tumörer under behandling mår mycket bättre än djur med andra kroniska sjukdomar. Se till att bli remitterad till en specialist om du känner dig osäker på vilken behandling som är lämplig för just ditt djur.
Att inte behandla
I många fall kanske man ändå beslutar sig för att inte behandla, men det är lättare att fatta ett beslut efter att ha fått all information om prognos och behandlingsalternativ. Man ska heller aldrig glömma att man inte behöver fullfölja en behandling bara för att man börjat den. Känner man som djurägare att det inte känns bra eller att katten inte verkar må bra, kan man avsluta behandlingen.
Ibland finns det inget man kan göra, utan det bästa för katten är att låta den somna in för gott. Man ska i de fallen inte vänta för länge. Sorgen blir tung, oavsett när vi fattar beslutet. Katter lever i nuet, och kan inte på samma sätt som vi tänka tillbaka på livet, minnas underbara stunder eller planera för efterlevande.