När behöver hunden en hudutredning?
Alla hundar kan någon gång i livet drabbas av övergående hudproblem, till exempel irritation runt ett insektsbett, eller röd och torr hud efter att ha badats med ett olämpligt schampo. Dock är vissa hudsjukdomar vanligare hos en del raser och uppkommer oftare i en viss ålder.
En hudutredning kan behövas när en hund har långvariga eller återkommande problem med huden. Hos en del hundar är hudsymtomen tecken på en kroppslig sjukdom, som hormonrubbning, medan andra hundar kan ha en infektion som behöver behandlas, till exempel rävskabb. Många gånger beror problemen på att hunden har allergi.
Många hudlidanden är kroniska, även om symtomen kan yttra sig på olika sätt och vara olika intensiva i perioder. Det är viktigt att känna till att hudsymtom även kan förekomma i öron, tassar och analsäckar, och att symtomen kan flytta sig mellan olika ställen på kroppen. En hund som först har öroninflammation och senare klåda följt av analsäcksproblem, bör få genomgå en hudutredning, trots att de enskilda symtomen inte upprepar sig.
Hudproblem kan visa sig på många olika sätt:
- klåda
- rodnad i huden
- prickar/plitor/upphöjningar i huden
- pälslöshet eller förändringar i pälskvalité
- oro/stress
- röda och svullna tassar, bölder (furunkler) mellan tårna
- fukteksem, hotspot
- öronproblem
- analsäcksproblem
Varför ska man göra en hudutredning?
Hudproblem hos hundar är ofta komplexa och i många fall krävs det en ingående utredning för att hitta grundproblemet. Det är sällan meningsfullt att prova sig fram med olika foder eller receptfria salvor och tillskott.
I vissa fall går det inte att bota den underliggande orsaken, och då är det viktigt att hitta en behandling som håller symtomen i schack. På så sätt kan man minska risken för återkommande besvär för hunden, minska risken för sekundära bakterieinfektioner och minska risken för kroniska problem som blir successivt svårare att behandla och som ofta ger kroniskt lidande för hunden. Till exempel kan återkommande inflammationer i öron eller analsäckar annars leda till att huden i de här områdena blir så ärrad och förtjockad att en operation kan bli nödvändig.
Hur går en hudutredning till?
En hudutredning följer oftast en fastställd utredningsgång, men kan anpassas beroende på hundens symtom och hur hudförändringarna ser ut. I en hudutredning brukar flera av följande delar ingå:
Sjukdomshistoria (anamnes)
Veterinären börjar med att ställa frågor om hundens sjukdomshistoria och symtom. Du kan bli ombedd att fylla i formulär med uppgifter om hudproblemens omfattning och svårighetsgrad. Det är bra om du kan ge information om hundens utfodring, belöningsgodis, behandlingar, bad etc. Om någon annan i hemmet (djur eller människa) har liknande problem är det också värdefullt för veterinären att veta. Berätta även hur länge hunden har haft besvär med huden, samt om den tidigare har haft liknande eller andra hudproblem.
Klinisk undersökning
En grundlig undersökning görs av såväl hud som öron och tassar. Veterinären noterar symtom som hudrodnader, håravfall, mjäll, dålig lukt, utslag (plitor, eksem).
Provtagning
Vid en hudutredning utesluter man i tur och ordning olika tänkbara orsaker hundens besvär. Vanligtvis börjar man med att utreda om hunden har en infektion med svampar, bakterier eller parasiter. I de flesta fall tas därför prover från huden i form av skrapprov, tryckprov, tejpprov och/eller topsprov från öron. Ibland tas prov för bakterieodling.
Vid misstanke om att hunden kan ha en hormonrubbning, som nedsatt sköldkörtelfunktion kan man vilja ta blodprover. I vissa fall tas biopsier, det vill säga vävnadsprov från huden.
Eliminationsdiet
Eliminationsdiet och provokation brukar ofta ingå i hudutredningar. Detta görs för att ta reda på om hunden reagerar på något den äter. Det är mycket viktigt att hunden enbart får den ordinerade maten att äta under tiden som testet pågår, och inte har tillgång till exempelvis tuggben eller matrester.
Klinisk diagnos
Efter att ha uteslutit infektion, foderallergi samt hormonsjukdom eller annan specifik sjukdom, kan veterinären ställa diagnosen atopi/omgivningsallergi, om hundens symtom talar för det. Det finns inget test för att bekräfta att en hund har atopi, däremot kan man göra ett pricktest eller ta ett blodprov för att få en uppfattning om vad det är hunden reagerar på. Med detta som grund kan det sedan gå att eliminera allergenet (till exempel avlägsna duntäcken om hunden reagerar på andfjädrar) eller utforma ett “allergivaccin” (allergenspecifik immunterapi, hyposensibilisering). En sådan behandling ges över en längre tidsperiod innan resultatet går att utvärdera. Om hunden svarar bra på allergivaccin bör den fortsätta få det under resten av sitt liv. I perioder kan man behöva komplettera behandlingen med till exempel schamponering, öronrengöring eller lokal kortisonbehandling. Här hittar du mer information om allergitest och hyposensibilisering för hund.
Öronutredning
I en del fall yttrar sig hudsjukdom enbart i öronen. I andra fall kan hunden ha ett anatomiskt problem, till exempel trånga hörselgångar, eller ovanligare tillstånd som polyp eller kolesteatom (“pärlcysta”). Ibland är det ett främmande föremål, ofta ett gräsax, som orsakar att hunden har besvär från ett öra.
Öroninflammation kan ofta innebära smärta, klåda och obehag för den drabbade hunden. Om en hund går länge med obehandlade öronproblem ökar dessutom risken för komplikationer som trumhinneruptur och påverkan på mellanörat samt innerörat. Om innerörat drabbas kan hunden få hörselnedsättning eller balanssvårigheter. En hund som har tecken på obehag från örat bör därför undersökas så snart det går vid ett bokat besök. Om hunden är vinglig eller går i cirklar bör den undersökas akut. Här kan du läsa mer om öroninflammation hos hund.
Vid en öronutredning undersöks hundens hörselgångar och trumhinnor med hjälp av ett särskilt instrument som kallas för otoskop. Om hunden har ont eller är besvärad kan den behöva få lugnande medel inför otoskoperingen, och den bör därför hållas fastande inför veterinärbesöket. I samband med undersökningen är det vanligt att prover tas för undersökning i mikroskop samt eventuellt bakterieodling. Om hunden har svåra besvär eller återkommande öronproblem kan veterinären vilja göra en allergiutredning.