Vad innebär allergitest för hund?
Allergitest ett bra hjälpmedel när man vill avgöra vad en hund troligtvis är allergisk mot.
Allergi hos hund är en klinisk diagnos. Det betyder att det inte går att bedöma om en hund är allergisk eller ej enbart utifrån ett blodprov eller ett pricktest, utan diagnosen ställs utifrån hundens symtom och sjukdomshistoria, efter att andra orsaker har uteslutits. Allergitest brukar ofta ingå som en del i en större hudutredning.
Vilken information kan ett allergitest för hund ge?
Med hjälp av ett allergitest går det att ta reda på om en hund har utvecklat antikroppar mot ett visst allergen. Allergener är ett annat ord för ämnen som framkallar en allergisk reaktion. När en hund blir exponerad för ett allergen kan den utveckla särskilda antikroppar mot allergenet. Detta kallas för att hunden har blivit sensibiliserad. Sensibilisering är det första steget mot att utveckla allergi.
Om en hund exponeras upprepade gånger för ett allergen som den är sensibiliserad för kan den utveckla allergi. Allergi är en komplex sjukdom som uppkommer genom en samverkan av flera olika faktorer, där ärftlighet är en delkomponent.
När kan allergitest inte användas?
En förutsättning för att ett allergitest ska ge användbar information är att hunden har exponerats för ämnet innan testet görs. Om hunden exempelvis brukar ha ökade symtom under vår och sommar vill man kanske utreda om den har pollenallergi. Då bör testet göras strax efter pollensäsongen när nivåerna av antikroppar bör vara som högst. Annars finns det risk för att testet visar ett falskt negativt resultat.
Det är också viktigt att hunden inte står på allmän behandling med kortison när den testas, eftersom sådana läkemedel trycker ner produktionen av antikroppar. Man brukar rekommendera att göra ett uppehåll i eventuell kortisonbehandling i åtminstone 14 dagar innan testet genomförs. Det brukar dock gå bra att ge hunden andra läkemedel, till exempel tabletter mot klåda, eftersom de inte inverkar på testresultatet.
Pricktest på hund
Pricktest är en metod för att undersöka hur hundens immunförsvar reagerar på olika allergener som injiceras i huden. I ett pricktest brukar hundens vanligaste förekommande luftburna allergener ingå:
- dammkvalster
- förrådskvalster
- olika slags gräs- och trädpollen
- hudceller från djur (epitel), bland annat kattepitel och hästepitel
- mögelsvamp
Inför ett pricktest behöver hunden som regel vara fastande, eftersom den först får en injektion med lugnande medel. När hunden är trött rakas pälsen bort på sidan av bröstkorgen, varefter veterinären sprutar in små mängder av olika allergen i huden.
Det är normalt att det uppstår små svullnader, kvaddlar, vid injektionsställena, men vid allergi uppträder en kraftigare reaktion. Efter 15 minuter görs en avläsning av de små “kvaddlarna”. Vid en positiv reaktion får hunden rodnad och en större storlek på svullnaden i huden. Djurägaren får vanligtvis veta testresultatet under själva testutförandet.
Allergitest i form av blodprov
Vid allergitest med blodprov utförs en laboratorieanalys av blodprov där man mäter nivåerna av hundens antikroppar mot de olika allergenerna.
Foderreaktionstest
I ett blodprov går det även att mäta halterna av antikroppar mot olika proteiner i livsmedel. Ett foderreaktionstest kan användas när man vill utforma en så kallad eliminationsdiet för en hund med misstänkt foderallergi. Här kan du läsa mer om eliminationsdiet.
Allergitest ger stöd för lämplig behandling
När det är fastställt vad hunden är allergisk mot är det lättare att avgöra hur allergin ska hanteras. I första hand bör man se till att minimera mängden allergen som hunden utsätts för. Till exempel kan en hund med andfjäderallergi bli bättre om den inte exponeras för duntäcken och dunjackor, medan en hund med jästsvampsallergi kan få lindring av regelbunden schamponering med svampdödande schampo.
Om det inte är möjligt att undvika att hunden exponeras för allergener kan det bli nödvändigt att medicinera hunden. För en hund som bara reagerar på en viss sorts pollen under en begränsad tid på året kan det räcka att den får läkemedel mot allergiska symtom under den perioden.
Om hunden reagerar på något som finns i dess omgivning större delen av tiden, som exempelvis dammkvalster, är ofta hyposensibilisering det bästa behandlingsalternativet.
Allergenspecifik immunterapi - hyposensibilisering hund
Vid hyposensibilisering, eller allergenspecifik immunterapi (ASIT) som det också kallas, injiceras en liten mängd av de allergener som hunden visat en signifikant allergisk reaktion mot i pricktest eller blodprov.
Injektionerna upprepas enligt ett förutbestämt tidsschema och ges i ökande doser med glesare intervall. Syftet är att hundens immunförsvar ska bli ”avtrubbat” mot allergenerna så att den allergiska reaktionen avtar. Ca 80% av de behandlade hundarna upplevs bli helt eller delvis hjälpta i sin allergi.
SLIT är en annan variant av hyposensibilisering. SLIT står för sublingual immunterapi och går ut på att hunden får allergen i form av en droppe under tungan. Vid SLIT får hunden normalt en dos allergen varje dag.
För- och nackdelar med hyposensibilisering hund
Hyposensibilisering är den enda behandlingen som kan minska eller rentav bota allergin, eftersom den “vänjer” immunförsvaret vid det aktuella allergenet. Andra behandlingar verkar enbart genom att dämpa symtomen.
En fördel med ASIT är att den är i stort sett biverkningsfri. När allergen injiceras eller droppas i munnen kan det dock ske en retning av immunförsvaret. Detta gör att vissa hundar kan få lite ökad klåda i anslutning till behandlingstillfällena. I mycket sällsynta fall finns det risk för att hunden ska få en starkare allergisk reaktion, anafylaktisk chock. Den här risken är störst i början av behandlingen, och därför brukar de första ASIT-doserna ges hos veterinären. Efter injektionen får hunden vänta kvar i cirka en halvtimme för observation. Efterföljande injektioner ges av djurägaren själv i hemmet.
Effekten vid hyposensibilisering inträder långsamt. Man kan som tidigast förvänta sig att se en lindring av klådan efter ett par månader, men det är vanligt att det tar längre tid än så. Om hunden inte har blivit bättre efter 12 månaders immunterapi är det dags att diskutera med veterinären om behandlingen ska avslutas. Om hunden däremot svarar på behandling med ASIT bör den fortsätta få injektionerna livet ut.