Försvagningen eller öppningen kallas bråckport och kan vara medfött eller en följd av trauma, t ex efter ett fall eller en trafikolycka. Ibland kan bråck utvecklas efter hand som katten växer. Utbuktningen är som regel fylld av fett från bukhålan eller av något bukorgan, såsom tarm, mjälte eller urinblåsa. Man brukar skilja på olika sorters bråck:
- Navelbråck: utbuktning vid naveln. Är oftast medfött och brukar då bero på att bukväggen inte slutits som den ska i samband med födseln. Navelbråck kan vara ärftligt.
- Bukbråck: utbuktning på slumpmässigt ställe på buken, som ofta uppkommit till följd av skada som t ex vid trafikolycka.
- Ljumskbråck: utbuktning i ljumsken, på insidan av ena eller båda låren. Medelålders och äldre okastrerade honkatter drabbas oftare av ljumskbråck, särskilt under eller efter dräktighet. På grund av hormonpåverkan i samband med dräktigheten kan muskler och bindväv i ljumsken försvagas så att risken för bråck ökar. Tillståndet förekommer dock även hos hankatter, och kan ibland vara orsakat av skada.
- Perinealbråck: utbuktning på ena eller båda sidor av ändtarmen. Tillståndet är sällsynt hos katter och det är vanligare hos äldre okastrerade hankatter. Testosteron kan bidra till att musklerna som omger ändtarmen försvagas, vilket innebär att risken för bråck ökar.
- Diafragmabråck: utbuktning in i brösthålan som i de allra flesta fall uppkommit till följd av skada/trauma, t ex en trafikolycka.
Symtom
Bråck i navel, bukvägg, ljumske och perineum (mellangården) är synliga på utsidan som en utbuktning under huden. Det är inte ovanligt att de varierar i storlek beroende på kattens kroppsställning. Vid perinealbråck kan det dessutom förekomma att katten har svårt att ha avföring eller kissa.
Diafragmabråck är inte synliga från utsidan, men kan medföra att kattens lungvolym begränsas i och med att bukorgan stjälps in i brösthålan. Symtom på detta kan vara att katten lätt blir andfådd, får svårt att andas eller till och med hamnar i chock. Tillståndet kan vara livshotande, beroende på hur omfattande bråcket är.
Om en del av ett organ, som t ex ett tarmparti, fastnar i bråcket och inte kan tryckas tillbaka talar man om inklämt bråck. Organets blodförsörjning stryps och det drabbas av vävnadsdöd. Tillståndet är akut och livshotande. Tecken på inklämning är rodnad, värme och ömhet.
Diagnos
I samband med den kliniska undersökningen känner veterinären på bråcket och bedömer hur stor bråckporten, dvs öppningen, är samt om svullnaden är varm, öm eller rodnad. För att ställa diagnosen diafragmabråck kan en röntgenundersökning behöva göras. Det kan även gå att diagnostisera tillståndet genom att lyssna med stetoskopet på kattens bröst – om tarmljud kan höras stärker det misstanken om att katten har diafragmabråck.
Även andra bråck (utom navelbråck) undersöks ofta med hjälp av röntgen eller ultraljud, för att man ska få en uppfattning om vilka organ som finns i bråcket. Oftast innehåller bråcken följande organ:
- Navelbråck: tarmpartier och/eller fettvävnad
- Bukbråck: tarmpartier, mjälte och/eller fettvävnad
- Ljumskbråck: tarmpartier, livmoder och/eller fettvävnad
- Perienalbråck: ändtarm, prostata och/eller fettvävnad
- Diafragmabråck: delar av levern, magsäck, fettvävnad och/eller tarmslyngor
Behandling
Med undantag för medfödda navelbråck, som kan växa bort när kattungen blir större, behandlas bråck vanligtvis kirurgiskt. Bråckinnehållet återförs till bukhålan och bråckporten sys igen. Operation av diafragmabråck är något mer komplex, eftersom katten behöver konstgjord andning eller respirator under operationen. Ingreppet görs via bukhålan och organen som stjälpts in i brösthålan dras tillbaka in i buken, varefter bråckporten försluts.
Prognos
Vid okomplicerade bråck utan inklämning är prognosen god. Inklämning innebär risk för kallbrand i den inklämda vävnaden och därmed risk för bukhinneinflammation, blodförgiftning och chock. Om katten klarar den akuta krisen är prognosen dock god. Perinealbråck som inte opereras tidigt kan medföra en ökad risk för nervskada och nedsatt funktion i urinblåsan och/eller ändtarmen.
Om bråcket uppkommit till följd av trauma beror prognosen på kattens eventuella andra skador.