DCM hos hund (dilaterad kardiomyopati)

Vad är dilaterad kardiomyopati, DCM?

Kardiomyopati är ett samlingsnamn på olika hjärtsjukdomar, som alla beror på sjukliga förändringar i hjärtmuskulaturen. Dilaterad syftar på att hjärtmuskeln är utvidgad, eller uttänjd, och inte kan dra ihop sig som den ska. Vid dilaterad kardiomyopati är hjärtats pumpfunktion nedsatt och hjärtats kammare blir successivt förstorade. 

I tidiga stadier av DCM är hunden oftast helt symtomfri, men med tiden leder sjukdomen till att hunden drabbas av hjärtsvikt och/eller rubbningar i hjärtrytmen. När hunden börjar få hjärtsvikt, det vill säga “klinisk DCM med symtom” är prognosen tyvärr dålig.

Vad orsakas dilaterad kardiomyopati av?

Det finns flera möjliga orsaker till dilaterad kardiomyopati hos hundar - både genetik och utfodring spelar in. Beroende på om hunden har en primär form (där ärftlighet spelar en lite större roll) eller en sekundär (orsakad av exempelvis brist på viktiga aminosyror) kan sjukdomens fortskridande och prognos variera något.

Ärftlighet

Så kallad idiopatisk DCM har en ärftlig bakgrund och ses oftare inom vissa raser, som till exempel dobermann, irländsk varghund och grand danois. Idiopatisk DCM är den vanligaste formen av dilaterad kardiomyopati, och den tar sig något olika uttryck hos olika hundraser. En del hundar, som dobermann, blir snabbt sämre i sin DCM. Andra, som cocker spaniel, kan leva med sjukdomen under lång tid innan de blir dåliga. DCM hos boxer yttrar sig oftare med rubbningar i hjärtrytmen jämfört med andra raser.

Följande hundraser är mer benägna att utveckla idiopatisk DCM:

• Dobermann pinscher
• Irländsk varghund
• Grand danois
• Boxer
• Newfoundlandshund
• Leonberger
• Portugisisk vattenhund
• Dalmatiner
• Cocker spaniel

Brist på taurin eller L-karnitin

Brist på aminosyran taurin i kosten kan medföra risk för DCM hos en del hundar. Likaså kan underskott av aminosyran L-karnitin orsaka, eller bidra till, att DCM utvecklas. Hundar av vissa raser är lite sämre på att tillverka eget taurin, och om fodret inte innehåller tillräckliga mängder kan de få brist. Ifall DCM upptäcks tidigt och bristen korrigeras finns det chans att sjukdomen går tillbaka. 

DCM orsakad av taurinbrist är lite vanligare hos vissa hundraser, däribland boxer och cocker spaniel.

Foderrelaterad DCM

På senare år har forskarna hittat ett samband mellan DCM och särskilda typer av utfodring. Hundar av många olika raser - även sådana som inte brukar drabbas av DCM - har fått hjärtmuskelförändringar efter att de utfodrats med olika slags specialfoder. 

Det är fortfarande inte fastställt exakt hur fodret utlöser DCM. Exempelvis har hundar som stått på foder med lågt innehåll av taurin utvecklat DCM, och de har sedan blivit bättre av att byta till ett annat foder. 

Forskning pågår för att ta reda på vad det är som orsakar foderrelaterad DCM. Foder som har satts i samband med den här typen av sjukdomen är såväl spannmålsfria foder som exklusiva, “exotiska” foder (med lite ovanligare ingredienser). Även veganska/vegetariska foder utreds, liksom färskfoder baserade på enbart kött och animaliska biprodukter. 

Efter annan sjukdom

DCM kan också uppstå efter en infektion i hjärtmuskulaturen, efter långvariga störningar i hjärtrytmen eller som en följd av annan sjukdom i kroppen. 

Symtom vid DCM

I början av sjukdomen brukar hunden sällan ha några symtom. Sedan kan successivt ett eller flera av symtomen nedan ses. I en del fall går sjukdomsförloppet snabbt när symtomen väl har uppkommit, och hunden måste avlivas inom ett par månader. I andra fall går sjukdomsutvecklingen långsammare och symtomen kan hållas under kontroll med medicinering under en lång tid, ibland flera år. En DCM-hund kan uppvisa följande symtom:

• Blåsljud på hjärtat
• Sämre uthållighet och sämre prestation
• Nedsatt aptit och viktminskning
• Vid hjärtsvikt ses andningssvårigheter och snabb andning på grund av vätska i lungorna
• Problem med hjärtrytmen
• Kollaps i samband med aktivitet
• Plötsliga dödsfall utan föregående symtom

När det rör sig om idiopatisk dilaterad kardiomyopati brukar sjukdomen vanligtvis bryta ut mellan 3 och 7 års ålder. Hanhundar drabbas oftare än tikar av den här formen av DCM.

Kontakta din närmaste veterinär om du upplever att din hund har dessa symtom.

Diagnos

Hundens sjukdomshistoria, tillsammans med fynden vid klinisk undersökning, kan få en veterinären att misstänka DCM. För att undersöka hjärtats utseende och funktion, samt ta reda på om det finns tecken på hjärtsvikt, kan olika undersökningar göras hos en veterinär:

• Diagnosen DCM ställs genom en ultraljudsundersökning av hjärtat (ekokardiografi). Undersökningen brukar utföras av av en veterinär med specialkompetens inom kardiologi. 
• Vid störningar i hjärtrytmen blir ofta hjärtat undersökt med EKG (elektrokardiografi).
• Vid symtom på hjärtsvikt kan en röntgenbild av brösthålan tas.

DCM går att påvisa med ultraljud innan hunden visar symtom, och tänkta avelshundar kan därför undersökas av en kardiolog för att upptäcka tidig DCM innan de paras. 

Hur behandlas DCM hos hund?

För den ärftliga formen av DCM finns ingen botande behandling utan målet är att hålla hunden symtomfri så länge det går. Studier visar att medicinering helst ska inledas tidigt i sjukdomsförloppet, innan symtom uppstår, och därför är det viktigt att ställa diagnosen så tidigt som möjligt.

Behandling av DCM består av olika läkemedel som ökar hjärtats kontraktionsförmåga samt minskar motståndet i kroppens blodkärl, så att hjärtat behöver arbeta mindre hårt. Hundar som har arytmier, dvs rubbningar i hjärtrytmen, kan få läkemedel som stabiliserar rytmen. Hundar med hjärtsvikt kan få blodtryckssänkande mediciner och vid lungödem (vätska i lungorna) orsakad av hjärtsvikt kan vätskedrivande läkemedel ges.

Om hunden däremot har sekundär DCM till följd av taurinbrist eller utfodring kan det finnas chans för tillfrisknande, förutsatt att det underliggande tillståndet åtgärdas och att förändringarna på hjärtat inte är för långt gångna.

Vad är prognosen vid DCM?

Sjukdomsutvecklingen är individuell. En del hundar kan leva ett bra liv i lång tid efter att de fått diagnosen. DCM som beror på utfodring eller taurinbrist kan ibland hejdas om sjukdomen upptäcks i tid och kosten korrigeras. Hundar som har idiopatisk DCM brukar dock bli gradvis sämre, och ibland går försämringen fort. När medicinering inte ger tillräckligt bra effekt är det tyvärr inget annat att göra än att låta hunden somna in.

Skribent: Boel Sandros, Legitimerad veterinär
Uppdaterad: 2023-08-24