Nio myter om katter

Katten är Sveriges vanligaste sällskapsdjur - vart femte hushåll har katt. Men ändå är det mycket vi inte känner till om katter, och en del har vi dessutom fått om bakfoten. Här granskar vi nio myter om katter.

1. Katter hatar vatten

Att katter avskyr vatten är en vanlig missuppfattning. Visserligen är de flesta katter inte speciellt förtjusta i att simma och bada, men många kattägare har nog lagt märke till sin fyrfota kompis förtjusning i vattenkranar och vattenfontäner. Sanningen är att katter gillar friskt, rinnande vatten men de flesta av dem ogillar att få pälsen blöt. Vill du gärna ha en simmande katt bör du titta på raser som sägs tycka om vatten, till exempel turkisk van.

Om du vill få din katt att dricka mer kan du se till att ha flera skålar med friskt vatten framme runtom i hemmet. Och skaffar du en vattenfontän är chanserna stora att din katt kommer att bli bättre på att dricka.

Katter är duktiga på att sköta hygienen själva, och de brukar sällan behöva schamponeras. Men om du ändå är tvungen att bada katten, till exempel för att få bort något ur pälsen, bör du undvika att utsätta katten för en hård duschstråle. Placera den hellre i handfatet och använd en tvättlapp eller tvättsvamp för att blöta ner pälsen.

2. Katter landar alltid på tassarna

Katter har en unik förmåga att korrigera sin kroppsposition när de faller, tack vare något som kallas rättningsreflex. Genom rättningsreflexen kan de vrida kroppen i luften för att ta emot sig med tassarna. Om fallet är lägre än 1 meter hinner de dock inte rätta till sig och då kan de stuka sig eller slå sig. Vid höga fall är det dessutom stor risk för att kattens tassar och ben inte kan ta upp hela kraften vid nedslaget. Då kan katten slå i haka, bröst och bäcken, med svåra skador som följd. Även om din katt verkar ha ett fenomenalt balanssinne behöver du alltså se till att den inte riskerar att råka illa ut, till exempel genom att sätta nät på balkongen och kattsäkra fönstren.

3. Katter spinner när de är glada

Det är inte många ljud som går upp emot en katts spinnande. Vi brukar förknippa det med att katten är belåten och kelig. Men spinnandet är en kommunikationsform för katter, och det används i flera olika sammanhang. Kattungar spinner för att signalera till kattmamman var de befinner sig, eller för att be om mat. Många vuxna katter spinner också när de är hungriga. Spinnandet kan även vara ett sätt för katten att lugna ner sig själv - katter som är rädda, stressade eller har ont brukar ofta spinna. Ny forskning tyder dessutom på att spinnandet kan hjälpa till med läkning och återhämtning, genom att vibrationerna stimulerar nybildning och reparation av bland annat benvävnad. Kanske är spinnandet rentav en hälsokur för oss som klappar katten?

4. Katter älskar mjölk

Av Maja Gräddnos och Aristocats har vi lärt oss att katter älskar mjölk och grädde. Sant? Nja, inte riktigt. Fettet i grädde och smör tilltalar de flesta katter, men mjölk ger dem magknip. Katter är nämligen laktosintoleranta. Undantaget är under diperioden, då kattungarna dricker kattmammans mjölk. Om du av någon anledning behöver stödmata diande kattungar bör du ge dem särskild mjölkersättning för katter. Den har rätt sammansättning för deras näringsbehov.

5. lnnekatter behöver inte vaccineras

En modern myt är att katter som bara är inomhus inte behöver vaccineras. Tyvärr stämmer inte detta helt. Viruset som orsakar kattpest är så smittsamt att katter inte behöver ha direktkontakt med varandra för att det ska spridas. Kattpestviruset kan överleva länge i miljön, och du kan exempelvis råka få med dig det hem under skorna eller på kläderna. Vaccinationsskyddet mot kattpest behöver fyllas på vart tredje år. Det finns också viss risk för att innekatter ska bli smittade av kattsnuva på samma sätt. De bör därför ha vaccinskydd även mot den sjukdomen. Vaccinet mot kattsnuva fylls på varje år.

6. Katter och hundar är fiender

Olika arter talar olika språk och har olika beteenden. Därför är det inte konstigt om det uppstår kommunikationsproblem mellan katter och hundar. Det betyder inte att de inte kan vara vänner, eller åtminstone tolerera varandra. Om de bor under samma tak behöver de bara tid att komma underfund med hur det andra djuret beter sig och hur de ska hantera det. Det är upp till oss människor att göra det lättare för djuren att komma överens. Lyckligtvis finns det många exempel på familjer där katter och hundar kommer bra överens. Här kan du läsa mer om hur du går tillväga för att introducera en katt och en hund för varandra

7. Kattens färg påverkar personligheten

Sköldpaddsfärgade (trefärgade) katter har ett hetsigt temperament och röda katter är lugna och vänliga. Sant? Svaret är nja. Det finns många vittnesmål från både kattägare och veterinärer om att sköldpaddsfärgade honkatter är besvärligare att ha att göra med, medan röda eller orange hankatter är sävliga och fridfulla till sättet.

Än så länge har vi dock inga vetenskapliga bevis för att kattens färg skulle vara kopplad till dess personlighet, och risken finns att det handlar om s k confirmation bias (att vi lägger märke till sådant som bekräftar det vi redan tror, och viftar bort resten). Det är många faktorer som spelar in i vad katten får för personlighet - om kattmamman är en halvvild utekatt är det troligt att hennes ungar både ärver generna för att vara självständiga och kanske lite skygga, och dessutom uppfostras av sin mamma till att bli det.

Raskatter har däremot ofta avlats för vissa egenskaper och ett visst utseende. Bengalkatten är känd för sin speciella pälsteckning och sitt aktiva, ofta bestämda, sätt. Burmakatten har rykte om sig att vara mycket tillgiven och sällskapssjuk (oavsett pälsfärg). Om du på förhand vill försöka påverka vad din katt ska ha för personlighet kan det vara lämpligt att läsa på om olika kattraser och välja den som passar dig bäst. Vill du hellre ha en vanlig huskatt kan du höra dig för hos uppfödaren om vilka egenskaper kattmamman och ungarna har visat prov på.

8. Alla vilda katter är övergivna sommarkatter

Idag är det inte tillåtet att ha en katt som inte är ID-märkt och registrerad. Men ändå finns det många herrelösa katter i Sverige, inte minst på katthemmen. Ofta läggs skulden för de herrelösa katterna på semesterfirare som har haft en så kallad sommarkatt - en katt som de har matat och kelat med under sommarferien, och som de sedan övergett när hösten kommit och det är dags att åka hem till stan.  

Sanningen är att det största ansvaret för herrelösa katter ligger hos ägarna till okastrerade katter. En katthona kan få många kullar under en livstid, och det är inte ovanligt att de små kattungarna växer upp mer eller mindre förvildade. Även om vissa katter är tillräckligt skickliga jägare för att klara sig själva, väntar ett hårt liv för de allra flesta vildkatter. När vintern kommer har de svårt att klara kylan, och tillgången på lämpliga byten sjunker avsevärt.  

9. Katter har nio liv

Det är inte riktigt känt varifrån myten om kattens nio liv kommer. Många religioner och kulturer vördar katter för deras gåtfulla och upphöjda sätt, och i bland annat det forna Egypten ansågs det att katter var gudalika varelser med övernaturliga förmågor. I spansktalande, arabiska och turkiska traditioner anses katter också ha många liv, oftast sex eller sju.

Idag är nog de flesta av oss medvetna om att katter inte har fler liv än någon annan. Men bilden att katter är osårbara lever kvar, kanske på grund av deras förmåga att landa på tassarna (se myt nr 2) eller för att de sällan visar tecken på att de mår dåligt av en svår skada eller sjukdom (de kanske till och med spinner, se myt nr 3).

Sanningen är att katter kan lida och plågas precis som vi människor, men det kan vara svårt att se det på dem. Här är några tecken på att katten kanske inte mår så bra:

  • Katten drar sig undan och sover ovanligt mycket.
  • Katten är mer kontaktsökande.
  • Katten spinner mer än den brukar.
  • Katten kissar utanför lådan eller har blod i urinen (katter får lätt blåskatarr till följd av stress)
  • Kattens ansiktsuttryck är spänt, med tillbakastrukna morrhår och sänkta öron.
  • Katten haltar eller slickar sig ovanligt mycket någonstans på kroppen.

Observera att katter inte brukar jama eller beklaga sig när de mår dåligt. En matglad katt kan fortsätta äta som vanligt, medan en annan kanske börjar peta lite i maten. Om du är osäker på hur din katt egentligen mår är du välkommen att kontakta någon av AniCuras kliniker, eller boka ett videosamtal i vår app, AniCura Online. 

Skribent: Boel Sandros, Legitimerad Veterinär
Publicerad: Augusti 2023

Kontakta en veterinär

Hjälpte den här artikeln dig?

Vänligen välj vad som passar din situation eller typ på egen hand. Vi uppskattar din feedback väldigt mycket.

Tack!

Vi uppskattar det verkligen

Error

Ett fel har uppstått. Denna sida kanske inte längre svarar förrän den laddas om.