Förträngningen är vanligast vid klaffen och kallas då valvulär pulmonalisstenos. Stenosen medför att blodets hastighet genom lungartären ökar och detta ger ett biljud/blåsljud när man lyssnar på hjärtat med ett stetoskop. Defekten är oftast medfödd, men kan i enstaka fall förvärras under hundens första levnadsår. Det finns olika typer och olika grader av pulmonalisstenos och man fastställer en fullständig diagnos och grad genom att en kardiolog gör en ultraljudsundersökning av hunden.
Många hundar kan leva normalt med en mild eller moderat pulmonalisstenos. Vid en allvarligare stenos ses oftast tecken på nedsatt uthållighet, andningssvårigheter, medvetslöshet eller i värsta fall en plötslig död. Vid en allvarlig grad av stenos eller kliniska tecken på stenos kan vissa djursjukhus erbjuda en operation med så kallad ballongdilatering/ballongsprängning. En liten ballong förs då upp till pulmonalisklaffen igenom ett blodkärl i halsen eller ljumsken, där den ska vidga blodgenomströmningen till lungorna. Klaffen blir dock sällan återställd. Hundar som genomgår operationen har visat sig kunna leva ett normalt liv efteråt medan andra patienter kan leva ett normalt liv med livslång medicinering. AniCura Djursjukhuset Albano var det första djursjukhuset i Sverige som kunde erbjuda denna operation 2015. Mer finns att läsa om det här.
Vissa raser är predisponerade för pulmonalisstenos, till exempel Engelsk Bulldog, Mastiff, Samojed, Dvärgschnauzer, Cocker Spaniel, Beagle, Chihuahua och vissa terriers. Rekommendationen är att inte låta drabbade individer ingå i aveln och man kan även låta undersöka tilltänkta avelshundar innan parning.
Publicerad April 2017. Skribent: Liva Ihle Vatne (General Practitioner Certificate in Feline Practice, Certificate in Veterinary Cardiology) vid AniCura Dyresykehus Oslo