Epilepsi hos hund

Anfallen kan yttra sig på olika sätt - från milda beteendeförändringar som att hunden stirrar tomt, till kraftiga kramper där hunden faller omkull, stelnar till och rör sig okontrollerat. Efter ett anfall är det vanligt att hunden blir förvirrad, desorienterad och trött. Det finns olika typer av anfall beroende på var i hjärnan signalstörningen uppstår. Vid fokala anfall påverkas bara en del av kroppen, medan generaliserade anfall involverar hela kroppen.

En del hundar uppvisar förändrat beteende strax före ett anfall, ofta blir de kontaktsökande eller oroliga. Själva anfallet kännetecknas av plötsliga, ofrivilliga rörelser, ökad stelhet och ibland ryckningar eller kramper i hela eller delar av kroppen. Hunden kan även salivera, kissa eller bajsa på sig. Medvetandet kan, men behöver inte vara påverkat. Anfallen varar vanligen 1-2 minuter. Efteråt kan hunden bete sig oroligt, förvirrat eller aggressivt. De allra flesta anfallen uppstår i samband med vila eller sömn.

När ska du söka veterinärvård? #

• Omedelbart: Om anfallet varar längre än tre minuter eller om flera anfall kommer tätt efter varandra (status epilepticus). Det är ett akut, livshotande tillstånd.
• Inom kort: Även ett enstaka, kort anfall bör utredas av veterinär. Det är inte alltid akut, men det är viktigt att fastställa orsaken.

Symtom vid epileptiskt anfall #

Epileptiska anfall kan delas in i tre faser:

Före anfallet (aurafasen):

• Hunden kan bli orolig, apatisk eller extra kontaktsökande
• Vissa hundar vandrar rastlöst eller verkar förutsäga anfallet

Under anfallet:

• Hunden kan falla omkull, bli stel, och uppvisa paddlande eller ryckiga rörelser
• Ofta ses glasartad blick, medvetslöshet och dregling
• Det är vanligt att hunden kissar eller bajsar på sig
• Anfallet varar vanligtvis från några sekunder upp till flera minuter

Efter anfallet (postiktala fasen):

• Hunden kan vara förvirrad, vinglig eller desorienterad
• Den kan verka blind eller inte känna igen sin ägare
• Ökad törst och aptit är vanligt
• Denna fas varar ofta från några minuter upp till en timme

Vad du kan göra vid ett anfall #

Under anfallet:

• Se till att hunden inte kan skada sig. Flytta bort möbler och andra föremål som kan vara i vägen. Dämpa ljus och ljud i omgivningen.
• Försök att hålla dig lugn. Tala med låg röst och undvik plötsliga rörelser. Om det går, kan du varsamt stryka hunden utan att störa kramperna.
• Försök aldrig att stoppa anfallet eller hålla fast hunden. Stoppa inte in händer eller föremål i munnen - det finns ingen risk att hunden sväljer sin tunga, men både du och hunden kan skadas.

Efter anfallet:

• Låt hunden vila ostört och återhämta sig i lugn och ro. Många hundar blir trötta, förvirrade eller oroliga.
• Notera hur långt anfallet varade och hur hunden betedde sig före, under och efter. Filma gärna anfallet om du har möjlighet - det kan vara till stor hjälp för veterinären vid fortsatt utredning.

Orsaker till epilepsi #

Primär, idiopatisk, epilepsi

Hos hundar och människor har benämningen idiopatisk epilepsi använts för att beskriva ett epilepsisyndrom som antagits ha, eller definitivt har en fastställd, genetisk orsak. Idiopatisk epilepsi är den vanligaste orsaken till epileptiska anfall hos hund och debuterar oftast mellan ett till fem års ålder. Förekomsten av epilepsi hos hund är ca 1-2 % inom hela populationen. Inom vissa raser är förekomsten av epilepsi dock avsevärt högre.

Sekundär epilepsi

De sekundära epileptiska anfallen uppkommer till följd av sjukdomar eller skador inne i hjärnan (t ex hjärntumörer eller skalltrauma) eller till följd av en yttre påverkan på hjärnan exempelvis vid en förgiftning eller lågt blodsocker.

Diagnos #

Det finns ingen diagnostik som fastställer primär, idiopatisk epilepsi, vilket är en så kallad uteslutningsdiagnos. Utredningen går istället ut på att utesluta annan sjukdom i kroppen eller i nervsystemet som skulle kunna orsaka epileptiska anfall.

Det som utmärker primär epilepsi är att hunden emellan anfallen mår bra, och att den neurologiska undersökningen och de diagnostiska undersökningar som utförs, inte visar något avvikande. Det är viktigt att varje individ utreds utifrån just dess specifika förutsättningar.

I de fall sekundär epilepsi misstänks är diagnostiken mer angelägen och kan innefatta omfattande blodprover, urinprov, bilddiagnostik inklusive konventionell röntgen, ultraljudsundersökning, datortomografi, magnetkameraundersökning samt ryggmärgsvätskeprov.

Behandling av epilepsi hos hund #

Behandling av epilepsi hos hund påbörjas vanligtvis om hunden haft anfall oftare än var sjätte till åttonde vecka, om den haft flera anfall under ett dygn (så kallade klusteranfall) eller ett långvarigt anfall (status epilepticus).

Behandlingen sker alltid i samråd med djurägaren, som bör informeras om att behandling inte nödvändigtvis innebär fullständig anfallsfrihet. Syftet är i stället att minska antalet och svårighetsgraden av anfallen. Eftersom behandlingen ofta är livslång och kan ge biverkningar, behöver nyttan alltid vägas mot eventuella risker i det enskilda fallet.

Hos vissa hundar kan det vara utmanande att uppnå tillfredsställande effekt, och behandlingen behöver ibland justeras över tid. Därför rekommenderas att hundar som får behandling mot epilepsi undersöks av veterinär minst en gång per år, eller oftare vid behov.

Vid behov av akut behandling, till exempel vid klusteranfall eller långdragna anfall, kan veterinär ge instruktioner om hur djurägaren ska agera hemma för att snabbt hjälpa hunden innan transport till djursjukhus.

Kan epilepsi hos hund botas? #

Nej, epilepsi kan i de flesta fall inte botas, men den kan ofta kontrolleras med rätt behandling. Målet med behandlingen är att:

• Minska antalet och svårighetsgraden av anfall
• Ge hunden god livskvalitet
• Minimera biverkningar från läkemedel

Många hundar med idiopatisk epilepsi kan leva ett långt och bra liv med rätt medicinering och uppföljning. Vissa hundar behöver aldrig medicin om anfallen är mycket sällsynta och milda.