Hur går det till?
Vid urinprovstagning på hund kan en bricka, skål eller burk användas. Den förs in under hunden när den ska kissa. Ibland blir de störda av det och slutar kissa, men vanligtvis går det bra. Katter kan vara lite svårare att få urinprov från än hundar. Ett sätt är att använda majskorn eller specialströ för urinprov i kattlådan, istället för sand. Då kan urinen samlas upp från botten av lådan. Katten kan då fortfarande krafsa med tassarna som den brukar när den gör sina behov.
Hos veterinären kan en blåspunktion (cystocentes) utföras för att få ett sterilt urinprov. Vid en cystocentes sticks en tunn nål genom bukvägg och in i urinblåsan så att en liten mängd urin kan sugas ut. Sticket går fort och oftast visar djuret inga tecken på att det gör ont.
Urinen
Om urinprov tas innan veterinärbesök kan det förvaras i en ren burk eller rör med lock i kylen. I kyla förökar sig inte bakterierna lika lätt. Provet lämnas vanligtvis in före eller i samband med veterinärbesöket och bör inte vara äldre än tre timmar.
Olika analyser
Urinprov kan analyseras på flera sätt. Ibland används särskilda testremsor, så kallade urinstickor, som doppas i urinen. De går att läsa av direkt och svaret lämnas vanligtvis ut i samband med besöket.
Ibland behövs ytterligare analyser eller bakterieodling av urinprovet. Det kan ta några dagar upp till en vecka innan dessa analyssvar är klara. För att undersöka urinens innehåll av celler, saltkristaller eller andra formationer, kan urinen centrifugeras. Innehållet som samlats på botten av röret, det så kallade sedimentet, studeras sedan i mikroskop.
Odling innebär att en liten mängd urin fördelas på olika näringssubstrat, som sedan får stå i värmeskåp i ett till två dygn. Om det finns bakterier i urinen, ökar de i mängd och blir på det sättet möjliga att påvisa och undersöka ytterligare.