Etik och lagstiftning
Den etiska diskussionen inom djursjukvården tar ofta avstamp i Djurskyddslagen. Utöver att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande innehåller lagen bland annat bestämmelser om hur djur ska hållas, såsom att de ska ha möjlighet att utföra sina naturliga beteenden, samt krav på djurhållarens kompetens. I Djurskyddsförordningen och Jordbruksverkets föreskrifter ges kompletterande vägledning om hur lagen ska tolkas och implementeras. Djursjukvården regleras därutöver även av Lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Där framgår att den som tillhör djurhälsopersonalen ska fullgöra sina arbetsuppgifter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Djur ska behandlas väl
Att djur ska behandlas väl är en självklarhet för både djurägare och djursjukvårdspersonal. I de fall där oenighet uppstår handlar det ofta om att vi definierar djurens välbefinnande olika. I Sverige har lagstiftaren lagt stor vikt vid att djur ska hållas på ett sätt som främjar deras naturliga beteende, dvs sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande. Detta kan innebära alltifrån att kunna äta utan smärta till att ta hänsyn till det specifika djurslagets behov, och inte exempelvis hålla flockdjur ensamma.
Du som djurhållare är skyldig att ha tillräcklig kompetens för att kunna tillgodose djurets behov. I lagstiftningen finns regler om minsta tillåtna utrymme, krav på kvalitet hos vatten, foder mm, men inte bestämda riktlinjer för vilka beteenden det är som ska främjas. I viss mån skiljer dessa sig från individ till individ, men i utövandet av veterinäryrket brukar det ofta förutsättas att djuren ska kunna röra sig som de vill utan smärta, kunna hålla sig rena, samt givetvis kunna tillfredsställa grundläggande biologiska behov som att äta, dricka och andas. Hos många djur finns ytterligare behov som de är starkt motiverade för. En hund av en bruksras kan ha stort behov av att få arbeta och en jakthund av att jaga.
Djur ska skyddas från onödigt lidande
Vad innebär lidande? Många sjukdomstillstånd och skador medför lidande i form av smärta, påverkat allmäntillstånd, illamående eller svårigheter att andas. Att inte kunna utföra sina naturliga beteenden medför även det ett lidande. Studier har visat att djur som berövas den möjligheten visar tecken på stress, som ibland kan vara mycket stark.
Onödigt lidande är lidande som hade kunnat lindras eller förhindras. Djurhållaren är därför skyldig att utan dröjsmål söka veterinärvård för ett djur som är sjukt eller skadat. Ett kortvarigt lidande i samband med t ex fasthållning för att få en vaccinationsspruta brukar sällan anses som onödigt, inte heller eventuellt obehag vid tandborstning, kloklippning mm. Inom djursjukvården strävar vi efter att begränsa lidandet av de undersökningar och behandlingar som vi utsätter djuren för. Det kan handla om att ge en lugnande spruta inför ett obehagligt ingrepp eller smärtstillande läkemedel i samband med kastration.
Vetenskap och beprövad erfarenhet
Djursjukvårdspersonal är enligt lag skyldig att utföra sina uppgifter enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Där ingår att såväl luta sig mot egna och kollegors samlade erfarenhet av olika metoder för utredning och behandling, som att använda sig av bästa tillgängliga vetenskapliga underlag, och att arbeta evidensbaserat. Det innebär t ex att experimentella behandlingar, vars effektivitet och säkerhet inte är vetenskapligt bevisad, inte tillåts. Man är även skyldig att fortbilda sig och hålla sig informerad om nya rön och rekommendationer, samt att inte utföra åtgärder man inte har kompetens för utan hänvisa dessa fall vidare.
Etiska frågor inom djursjukvården
Etiska överväganden tillhör vardagen inom djursjukvården. Prognosen för tillfrisknande med möjlighet att återfå god livskvalitet ställs mot behandlingens längd och eventuella grad av obehag. Ett exempel är vid behandlingen av cancersjukdomar. För människor är en cancerdiagnos en starkt negativ upplevelse, men för djur kan långt gången tandsjukdom eller svår klåda utgöra ett mycket större obehag än tumörsjukdom som ännu inte gett symtom. Vi behöver bortse från det psykologiska lidande som vissa sjukdomar innebär för oss människor, och istället placera oss i djurets situation. Ett djur med elakartad juvertumör lider inledningsvis inte av tumören. Däremot skulle en omfattande operation för att avlägsna tumören och en stor del av den kringliggande vävnaden orsaka smärta och obehag under lång tid efteråt. Om det finns misstanke om att tumören redan spritt sig i kroppen vore en operation ett onödigt lidande för djuret. Djur med andra typer av cancer, som lymfom, kan få cellgiftsbehandling för att trycka ner cancern och hålla symtom borta. Målsättningen här är inte att utrota cancern, bland annat eftersom en sådan behandling skulle ge svåra biverkningar, utan att djuret ska må bra.
En av de mest laddade etiska diskussionerna i en vårdsituation uppstår när veterinär och djurägare inte har samma uppfattning om när ett djur bör avlivas. Det är en svår situation för alla parter, men främst för djurägaren som inte vill förlora en kär familjemedlem. Varje fall är unikt, och diskussionen bör utgå från det enskilda djurets förutsättningar för att i den givna situationen utföra sina naturliga beteenden och slippa lidande. Även andra faktorer såsom de ekonomiska konsekvenserna för djurägaren bör belysas.
Klok antibiotikaanvändning - en fråga om etik
Antibiotikaanvändningen inom djursjukvården får konsekvenser för folkhälsan, eftersom både bakterier och deras gener för resistensutveckling kan spridas mellan djur och människor, och antibiotikarester påverkar vår gemensamma miljö. Djursjukvården har ett stort ansvar att arbeta på ett sätt som inte driver antibiotikaresistens, dvs iaktta god vårdhygien samt inte ordinera antibiotika till djur som inte behöver det. I de fall då antibiotika behövs ska valet av antibiotika ske utifrån vilken bakterie det rör sig om samt många gånger även en resistensbestämning.
Djurägarens ansvar för att bidra till en klok antibiotikaanvändning är att följa veterinärens instruktioner för behandling, som t ex sårtvätt, användande av krage samt att komma på återbesök för att kontrollera avläkningen.
Tillsammans bär vi ansvaret
Det yttersta målet vid etiska beslut i djursjukvården är att främja djurets bästa. Vi har även en skyldighet att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, och varken utföra undersökningar eller provtagningar som inte är relevanta för utredningen, eller låta bli att utföra undersökningar som är det.
Även om det förekommer situationer där djurägare och veterinär inte har samma syn på vad som är det mest lämpliga agerandet, så går det i de allra flesta fall att tillsammans resonera sig fram till en samsyn om vad som är bäst för djuret. I de fall där diskussionen är låst går det vanligtvis att ta in en tredje part för att få en second opinion.
