Att människor mår bra av att umgås med djur är ett väl känt faktum, liksom att djur – och framför allt hundar – får allt fler arbetsuppgifter inom vård, skola och omsorg är en internationell trend. I takt med att allt fler människor jobbar yrkesmässigt med, för och tillsammans med djur ställs allt högre krav på att djuren ska må bra. Djurskyddet var ett genomgående tema under sommarens internationella IAHAIO-konferens i Paris, till exempel.
De flesta djurägare i Sverige tar mycket väl hand om sina sällskapsdjur, det syns inte minst i statistiken över djursjukvård och olika typer av omvårdnadstjänster som djurägare köper. Djurbranschen omsätter miljarder och bidrar stort till statskassan bland annat genom den höga momsen. Hög, om man jämför varor och tjänster till folk och fä. Och det är inga små skillnader vi talar om.
”Djurfoder är inte livsmedel eftersom det inte ska ätas av människor. Bedömningen ska göras i varje försäljningsled. En vara som först varit avsedd att ätas av människor, men sedan säljs som djurfoder är vid denna senare försäljning inte att anse som livsmedel utan beskattas med 25 procent.”
Ska man däremot äta upp djuren, räknas de som livsmedel, även om man äter dem levande som till exempel ostron. Försäljning av levande djur är det annars 25% moms på. Fisk som säljs för utplantering (för att, får man anta, ätas upp senare) räknas inte som livsmedel. Inte förrän den fiskats upp igen och tagits av daga. Då är den mat. Om den säljs som människoföda, vill säga.
Moms på mat är inte det enda som skiljer tvåbenta från fyrbenta. Behöver man uppsöka en naprapat, kiropraktor eller sjukvården är humanvården helt momsbefriad (och dessutom helt eller delvis är skattefinansierad). Skulle våra fyrbenta vänner behöva vård eller rehabilitering beskattas det med 25 % moms. Förutom att djurägaren får stå för hela kostnaden, antingen direkt eller genom sin försäkring.
Sverige är långt ifrån det enda land i Europa som skiljer mellan mat till djur och människor. Cypern, Frankrike, Nederländerna och Rumänien har ungefär lika stor diff i momssatserna som vi medan man i t ex Danmark, Finland, Tyskland och Spanien har samma moms på all mat oavsett vem som ska äta den.
Några intressanta undantag; mat i storförpackning till greyhounds är momsbefriad i Irland, i Frankrike är det lägre moms på mat till hästar, höns och kaniner än på människomat och i Storbritannien är mat till kaniner och arbetande hundar ( working dogs ) helt momsbefriad.
Den som ger sina husdjur matrester eller gör egen hundmat av det som Skatteverket klassar som livsmedel betalar alltså bara 12 % moms, medan de som köper något kommersiellt foder betalar drygt dubbelt så mycket. Det här är frågor som bland annat djurmatsindustrin drivit under många år, både nationellt och genom nordiska djurmatsförbundet NTFA. Djurmat är ett relativt nytt fenomen och branschen menar att skillnaderna i moms missgynnar foderföretagen och att man inte konkurrerar på lika villkor.
Dessutom; den fria rörligheten inom EU gör att den som har möjlighet att handla i Tyskland bara betalar 7 % moms på all mat och köper man från Polen är momsen 8 % (men på människomat 23 %, så här råder omvänt förhållande).
Mat borde väl räknas som mat oavsett vem som ska äta den? Köper man kött, rotsaker och andra råvaror och lagar mat till hela familjen, inklusive de fyrbenta familjemedlemmarna, eller äter kalopsen själv och väljer ett färdiglagat foder till hunden är det märkligt att hushållskassan belastas med olika momssatser.