Blodprov katt

Blodprovstagning är en av de vanligaste åtgärderna som utförs på katter hos veterinären. Blodet kan analyseras på många olika sätt beroende på vad frågeställningen är. Blodanalyserna görs för det mesta på klinikens eget laboratorium, men ibland behöver provet skickas till ett annat labb.

När tas blodprov på katt?

Blodprover brukar tas i samband med medicinska utredningar, för att följa hur ett sjukdomstillstånd utvecklas eller kontrollera vilken effekt en behandling har haft. Det är också vanligt att göra blodanalys vid seniorkontroll samt innan katten ska sövas. 

När en katt är inskriven på djursjukhus för vård tar man som regel flera blodprover. Proverna tas både i syfte att komma fram till en diagnos och för att man ska kunna anpassa vården till kattens behov.

Hur går blodprovstagningen till?

Vid en blodprovstagning tas en liten mängd blod från ett av kattens ben. Mängden blod som tas beror på hur många, och vilka, analyser som ska utföras. 

Det är bra om du själv kan vara med och hålla din katt vid provtagningen. Oftast får katten sitta på ett behandlingsbord, medan någon ur djurhälsopersonalen tar provet. I de flesta fall tar man blodprov från en ven, det vill säga ett blodkärl som leder blod tillbaka från kroppen till hjärtat, vanligtvis på ett av kattens framben eller utsidan av ett bakben. 

Först rakas benet och huden desinficeras. Därefter stasas blodkärlet, vilket innebär att man spänner ett band runt benet som får blodet att ansamlas. Det gör att kärlet är lättare att se och sticka i. En provtagningskanyl sticks in i kärlet. Kanylen kan antingen vara kopplad till ett rör med vacuum, som gör att blodet sugs ut i röret, eller så får blodet droppa ner i ett öppet provrör. 

Olika rör används beroende på vad som ska analyseras, både provrör utan tillsatser och rör med ämnen som förhindrar blodet från att levra sig. Olika färg på rörens proppar markerar olika tillsatser. 

Efter provtagningen får katten ett plåster på benet. Plåstret kan avlägsnas efter någon timme (man bör se upp så att inte katten äter upp plåstret). 

Vad händer med blodet?

Provrör med tillsatser vänds flera gånger för att blodet ska blandas väl med ämnet som finns i röret. I många fall centrifugeras blodet, så att dess beståndsdelar skiljs från varandra (blodkroppar separeras från plasma eller serum). Blod, serum eller plasma kan sedan analyseras i olika maskiner beroende på vilken analys som efterfrågas. Analysen görs antingen på klinikens interna laboratorium eller på ett externt labb. 

Vad kan man se i ett blodprov från katt?

Ibland kan blodprovssvaret ge besked om att katten har en viss sjukdom, men ofta behöver man väga samman provsvaret med kattens sjukdomsbild och resultaten av andra undersökningar, som till exempel röntgen eller urinprov, för att komma till rätt diagnos.

I en så kallad standardpanel är det vanligt att analysera kattens blodbild samt blodkemi. Blodbilden talar om hur många röda och vita blodkroppar respektive blodplättar katten har, och om det finns några avvikelser i deras antal eller utseende. I blodkemi ingår till exempel njurvärden, levervärden, blodsocker och protein. Värdena kan ge information om hur kattens inre organ fungerar. Vissa blodprovssvar blir mer tillförlitliga om katten har hållits fastande inför provtagningen. 

Därutöver finns många andra analyser, som till exempel sköldkörtelprov, bukspottskörtelenzym, olika hormoner samt antikroppar mot olika smittämnen. 

Vad innebär ett negativt blodprovssvar?

Många gånger tar man blodprov för att utesluta sjukdom, till exempel inför en läkemedelsbehandling eller om katten ska sövas. Analyssvaren hjälper veterinären att göra en bedömning av biverkningsrisk eller sövningsrisk, vilket exempelvis kan förekomma hos katter med nedsatt funktion i lever eller njurar.

Ett negativt blodprovssvar innebär också att man kan komma vidare i en sjukdomsutredning, genom att man kan avfärda vissa misstänkta sjukdomar och istället koncentrera sig på andra möjliga förklaringar till kattens symtom. 

Hur reagerar katten?

Hur katter reagerar på en blodprovstagning är väldigt individuellt. Det är sällan själva sticket som besvärar katten. Den kan däremot ogilla att bli fasthållen, reagera på ljudet från rakapparaten, eller på att stasbandet dras åt runt benet. 

Om din katt är rädd, lättstressad eller tidigare har visat obehag vid provtagning är det bra om du meddelar personalen. Ibland kan katter få ha på sig en krage eller lindas in i en handduk.

Kontakta en veterinär

Error

Ett fel har uppstått. Denna sida kanske inte längre svarar förrän den laddas om.