Vad är panosteit?
Panosteit hos hundar uppmärksammades redan på 1950-talet och trots mycket forskning är den bakomliggande orsaken inte fastställd. Möjligen är det en kombination av flera faktorer som leder till uppkomsten av panosteit, som till exempel ärftlighet, tillväxthormoner och utfodring.
De sjukliga förändringarna som ses vid panosteit är inte inflammatoriska. Det är de långa rörbenen som påverkas vid sjukdomen, och framför allt det hålrum inne i benet där benmärgen finns. Här uppträder ödem (vätskeläckage från blodkärlen) samt nedbrytning av de fettceller som benmärgen består av, och istället bildas ny benvävnad. Även benhinnan i området kan få bennybildning.
Tillståndet är smärtsamt och ger upphov till hälta i ett eller flera ben, ibland ses vandrande hälta. Panosteit förekommer framför allt bland större hundraser, som schäfer, dobermann, golden retriever och grand danois, under unghundstiden. Studier visar också att hanhundar drabbas i större utsträckning än tikar.
Varför får hundar panosteit?
Sedan sjukdomen upptäcktes har teorierna varierat kring vad den underliggande orsaken är.
Virus?
Viss forskning pekar mot en infektion med ett okänt virus. Detta efter att experiment gjorts där benmärg från hundar med panosteit injicerats i benet på friska hundar och gett upphov till likadana förändringar. Det har även setts att valpsjukevirus kan infektera skelettet. Det som talar emot att ett okänt virus ligger bakom är att det inte drabbar alla hundraser, samt att inget smittämne har kunnat påvisas med mikrobiologiska metoder.
Utfodring?
Studier har visat att det finns en koppling mellan protein- och energirik utfodring och uppkomsten av panosteit. Hundar som får foder med felaktig kalcium-fosforkvot eller för högt innehåll av vitamin D3 löper större risk att utveckla panosteit.
Genetiska orsaker?
Panosteit är vanligare hos vissa raser, framför allt schäfer. Det talar för att ärftliga faktorer spelar en viktig roll. Hos exempelvis grand danois, som också hör till de raser som drabbas, har det setts att de har svårare att reglera mängden av kalcium som tas upp från maten. Det leder till för höga nivåer av hormonet kalcitonin, som i sin tur kan bidra till panosteit. Stora hundar har också högre nivåer av tillväxthormoner under uppväxten, och detta förstärker effekten av för höga doser av vitamin D3 i kosten.
Stress? Överbelastning? Trauma?
Panosteit uppkommer vanligen utan något föregående trauma. Det är lika vanligt efter vila som efter ansträngning. Däremot kan hög fysisk aktivitet förvärra symtomen.
Symtom på panosteit
Panosteit kallas ibland för växtvärk, men det är inte att förväxla med växtvärk hos människor. Däremot är det i de allra flesta fall växande hundar som drabbas - ofta bryter panosteit ut för första gången när hunden är mellan fem och arton månader gammal. Panosteit kan dock även uppkomma hos äldre individer och yngre.
Hälta
Det huvudsakliga symtomet är hälta, som kan komma plötsligt, och oftast inte till följd av något särskilt trauma. Graden av hälta varierar. Den är för det mesta lindrig, men kan ibland vara mycket kraftig - så kallad blockhälta, då hunden inte vill belasta benet alls. Ett eller flera ben kan vara drabbat och hältan kan vandra mellan olika ben. Ena dagen kanske hunden visar ovilja att stödja på ett framben, för att sedan inte vilja stödja på något av bakbenen.
Vid beröring mitt över rörbenet kan hunden visa tecken på smärta och dra till sig benet.
Sämre aptit, dämpad
Det är vanligt att hundar blir dämpade och äter sämre i samband med insjuknandet.
Eventuellt feber
Feber förekommer ibland, men inte alltid.
Eventuellt flera skov
Hältan brukar klinga av efter några veckor, men kan hos en del hundar återkomma i nya cykler under valpens uppväxttid, medan andra bara har ett skov.
De här symtomen är inte specifika för just panosteit. Det är alltid viktigt att uppsöka veterinär när en ung hund eller valp haltar - både för att hunden ska få lindring för sin smärta och eftersom det finns annat som kan orsaka hälta, och som snabbt måste åtgärdas.
Hur ställs diagnosen?
Hos veterinären görs en klinisk undersökning och hundens rörelser observeras. Därefter görs ofta röntgenundersökning av det ömmande benet. På röntgenbilder har de allra flesta hundar med panosteit synliga förändringar i benmärgen och ibland benhinnan.
Det finns inga speciella prover som visar om hunden har panosteit eller ej, utan diagnosen ställs utifrån hundens symtom, förändringar på röntgen samt uteslutande av andra orsaker.
Hur behandlas panosteit?
Det finns ingen botande behandling, utan sjukdomen får läka ut av sig själv. En hund med panosteit behöver vila sig i form. En hög aktivitetsnivå innebär en hög ämnesomsättning, och detta förvärrar symtomen. Många hundar behöver även få antiinflammatorisk och smärtstillande medicin så länge smärtan varar.
Försiktig återgång till aktivitet
Det rekommenderas att trappa upp aktiviteten försiktigt efter att hunden tillfrisknat, för att inte riskera överbelastning och skador i det förändrade skelettet. Med tiden kommer benet att normaliseras. I de flesta fall besväras inte hunden mer under sin livstid, men det förekommer att hundar får flera cykler av panosteit under sin uppväxt.
Går det att undvika panosteit?
Den forskning som pekar på att panosteit orsakas av foderavvikelser visar också att rätt foder i rätt mängd ska minska risken för panosteit. Bra foder en viktig grundsten för hundens hälsa, i synnerhet hos stora, växande hundar. Felaktig fodersammansättning kan påverka utvecklingen av skelett och leder negativt på flera andra sätt än panosteit.
Kontakta gärna din lokala djurklinik om du har frågor om utfodring!
Skribent: Boel Sandros, Leg veterinär, 2022