Giardia hos hund

Den encelliga tarmparasiten Giardia intestinalis är vanligt förekommande hos både sjuka och friska hundar. Den typ av Giardia som hundar brukar få utgör ofta inte någon smittrisk för människor, men undantag förekommer. God hygien är därför A och O.

Vad är Giardia?

Giardia intestinalis är en relativt vanlig inälvsparasit som lever på tarmens slemhinna och kan förhindra normal tarmfunktion. Det är framför allt valpar som riskerar att insjukna av parasiten och de kan då få diarré, viktnedgång och ibland kräkning. Parasiten kan därför utgöra ett stort problem på exempelvis hundkennlar.

Giardia är inte anmälningspliktig. Den är väldigt smittsam och cystorna kan överleva länge i omgivningen under gynnsamma förhållanden. När en hund behandlas för Giardia är det därför viktigt att kombinera behandlingen med noggrann sanering av hundens miljö. 

Giardia intestinalis förekommer i sju olika så kallade genotyper och flera av dem är värddjursspecifika, dvs de håller sig till “sitt” djurslag. Den Giardia som oftast påvisas hos hundar smittar inte till människor, men det finns andra genotyper som kan smitta mellan djur och människor. Därför bör du alltid ta det säkra före det osäkra om din hund har påvisad Giardiainfektion, det vill säga hålla god hygien, med noggrann handtvätt efter kontakt med förorenad päls, filtar eller ytor. 

Hur smittar giardia?

Cystor från Giardiaparasiten utsöndras med hundens avföring. Cystorna är väldigt motståndskraftiga och kan leva kvar länge i miljön. Smitta sker framför allt fekal-oralt, vilket betyder att en hund kan infekteras via avföring som kommer i kontakt med munnen. Om en hund luktar eller slickar på avföring från en infekterad hund är risken stor för smitta. Giardia kan också vara svår att bli kvitt om en infekterad hund tvättar sig själv och återkommande får i sig parasiten. 

Cystorna som utsöndras i avföringen trivs extra bra i fuktig och sval miljö, och kan överleva i många månader om förhållandena är gynnsamma. De är dessutom tåliga mot olika typer av desinfektionsmedel, vilket gör att parasiten är svår att få bort. Den dör snabbare i varm, torr miljö samt vid frysning. Då är överlevnadstiden ca en vecka. 

Vad är symtomen på Giardia?

Giardia kan förekomma både hos friska och sjuka djur. En hund som infekterats med Giardia behöver därför inte uppvisa några symtom, men kan eventuellt smitta andra hundar.

Ett vanligt symtom på Giardia är diarréer som kommer och går. Hos valpar och unga hundar brukar symtomen vara mer uttalade, och även innefatta viktminskning och kräkning. Valpar kan få så besvärliga symtom att de riskerar att bli rejält sjuka på grund av uttorkning och näringsbrist. När valpar lider av diarré eller kräkningar bör veterinär kontaktas omgående, oavsett bakomliggande orsak.

Det behövs ofta speciella förhållanden för att en Giardiainfektion ska blossa upp och orsaka symtom. Det kan röra sig om bland annat stress eller plötsligt foderbyte. Det är därför inte ovanligt att sjukdomen ger sig till känna när en valp flyttar till sitt nya hem. Både resan och omställningen till den nya miljön kan räcka för att valpen ska bli sjuk, fastän parasiten inte orsakat några bekymmer hos uppfödaren. Foderbyten under det första levnadsåret kan också utlösa diarréer hos en hund infekterad med Giardia.

Vuxna hundar har normalt ett immunförsvar som klarar av eventuell Giardiainfektion även i samband med stress och foderbyte. Om en hund har mag-tarmbesvär och Giardia påvisas i avföringen är det mest sannolikt att Giardia har blossat upp som en konsekvens av tarmstörningen, inte att den är orsaken till den. Det kan också vara ett rent bifynd, då Giardia förekommer hos ca 7% av friska, vuxna hundar. Om du har en hund med återkommande diarréer eller andra mag-tarmbesvär rekommenderas en utredning hos veterinär för att hitta den underliggande orsaken. 

Diagnos och behandling

Diagnosen ställs genom att undersöka avföringsprov för att upptäcka Giardiacystor. Om Giardia hittas hos en hund med symtom brukar den få behandling med ett antiparasitärt läkemedel. Då det finns risk för återsmitta från både päls och hundens omgivning brukar det även rekommenderas att hunden schamponeras och miljön rengörs och desinfekteras. Hunden bör äta skonkost, som är extra lättsmält för magen, så länge den har symtom och minst en vecka efter tillfrisknandet. Det har visat sig att probiotika kan skynda på återhämtningen.

Efter avslutad behandling, schamponering och eventuell sanering av hemmet, tas ett nytt avföringsprov för att se om parasiten finns kvar. Kvarstår cystor och symtom kan hunden behöva behandlas upprepade gånger. När en kennel drabbas av giardiasmitta krävs ofta en noga genomtänkt plan för behandling, sanering och provtagning, för att inte riskera att smittan fortsätter att cirkulera bland djuren. 

Giardia är svårsanerad

Giardiaparasiten är svårsanerad då den är väldigt tålig. Den är motståndskraftig mot flera typer av desinfektionsmedel och kan överleva flera månader i fuktig och sval miljö. Parasiten har dock svårt att överleva i en varm och torr miljö, samt vid frysning. Vid -20 grader tar det ungefär en vecka innan cystorna dött, och i ett varmt bostadsklimat kan de överleva ungefär i en vecka.

Cystornas motståndskraft gör att de är svåra att sanera. Använd mekanisk rengöring så mycket det går (dvs skrubba och skura, gärna med såpa). Tvätta textilier i 95 grader (eller frys  dem i minst en vecka) och diska hundens skålar på högsta temperatur i diskmaskin. Höj om möjligt temperaturen inne under saneringen. Klorin är det desinfektionsmedel som har effekt mot Giardia

Prata med din veterinär om du behöver hjälp och råd kring sanering av hemmet under pågående behandling. Här hittar du kontaktiformation till alla AniCuras kliniker

Texten uppdaterades mars 2022. Skribent: Boel Sandros, legitimerad veterinär

Kontakta en veterinär

Hjälpte den här artikeln dig?

Vänligen välj vad som passar din situation eller typ på egen hand. Vi uppskattar din feedback väldigt mycket.

Tack!

Vi uppskattar det verkligen

Error

Ett fel har uppstått. Denna sida kanske inte längre svarar förrän den laddas om.