Vävnadsprover och cellprover katt

När en katt har en sjuklig förändring någonstans på eller i kroppen (i till exempel hud, öron eller mun) kan ofta ett cellprov eller ett vävnadsprov hjälpa veterinären att ställa diagnos. Ett cellprov brukar kunna analyseras på klinikens egna laboratorium, medan vävnadsprover skickas till ett laboratorium med särskilt utbildad personal.

Varför tas ett vävnadsprov eller cellprov på katt?

Vävnadsprover kan tas för att utreda synliga avvikelser någonstans på kattens kropp. Ofta provtas hudförändringar som hårlösa fläckar, tumörer eller kliande områden, men vävnadsprover kan också tas inuti kroppen, till exempel från en förändrad tarmvägg.

Jämfört med vävnadsprov är cellprov en enklare form av provtagning, och kan göras från såväl hud som andra vävnader. Provtagning för cellprov görs till exempel när en katt har röda, kliande öron, inflammerade ögon eller ett svårläkt sår.

En vanlig frågeställning är om en förändring i vävnaden är en inflammation eller en tumör, det vill säga ifall provet innehåller tumörceller eller inflammatoriska celler. Ibland kan frågan gälla förekomst av parasiter, bakterier eller svamp.

Cellprover och vävnadsprover analyseras i mikroskop. En cellundersökning kallas med ett annat namn för cytologisk undersökning, och en vävnadsundersökning kallas för histologisk eller histopatologisk undersökning. Förutom de vanliga cytologiska eller histopatologiska undersökningarna kan man även utföra avancerade immunologiska och genetiska specialundersökningar. En sådan undersökning kan vara till hjälp när man vill skilja mellan olika typer av tumör, eller besluta om lämplig behandling.

Hur tas ett cellprov på katt?

Ett cellprov kan tas med hjälp av en bomullspinne (topsprov), genom ett skrapprov eller ett vävnadsavtryck (impression smear), eller som ett finnålsaspirat (FNA). I de flesta fall kan katten vara vaken vid provtagningen. 

Topsprov

Vid ett topsprov används en bomullspinne. Denna rullas försiktigt över ytan av provområdet. till exempel en kliande hörselgång eller ett irriterat öga. Provmaterialet överförs till ett så kallat objektsglas, som sedan prepareras för att man ska kunna studera cellerna i mikroskop.

Skrapprov

Genom ett skrapprov kan man samla upp celler från djupare lager i huden. Veterinären kan vilja ta ett skrapprov om det finns misstanke om att katten har en parasitinfektion i huden. Skrapningen sker med hjälp av ett trubbigt skalpellblad och kan kännas lite obehaglig för en del katter. Ofta väljer man därför att istället ta ett vävnadsprov, då katten är nedsövd.

Vävnadsavtryck

Vävnadsavtryck kallas även för impression smear, och det tas genom att ett objektsglas trycks direkt mot en vävnad (till exempel hud eller tandkött). Celler från vävnaden fastnar på glasets yta och prepareras på samma sätt som ett topsprov. Denna typ av provtagning kan till exempel göras när man vill studera vävnaden i en bortopererad knöl.

Finnålsaspirat

Ett finnålsaspirat görs genom att en tunn kanyl som är fäst vid en tom spruta sticks in i en förändrad vävnad, till exempel en förstorad lymfknuta eller en knöl i huden. Med hjälp av sprutan skapas ett undertryck i kanylen vilket gör att celler aspireras (sugs in) i kanylen.

Provet trycks sedan ut på ett objektglas, färgas och analyseras i mikroskop. 

Det kan vara svårare att ställa rätt diagnos utifrån ett cellprov som tas med finnålsaspirat, jämfört med ett vävnadsprov. Det beror på att cellernas normala arkitektur (hur de är organiserade) går förlorad, cellerna kan skadas i samband med provtagningen, och provet kan innehålla en hel del röda blodkroppar som försvårar undersökningen. Fördelen med finnålsaspirat är att det  ofta kan utföras när katten är vaken (beroende på kattens temperament och var på kroppen provet ska tas).

Hur tas ett vävnadsprov (biopsi) på katt?

Vävnadsprov är detsamma som biopsi. Vid en biopsitagning tar man ut en liten bit av den förändrade vävnaden, ofta i form av en liten cylinder eller en “tårtbit”. Om det är en knöl i huden som ska undersökas är det vanligt att hela nybildningen tas bort. I biopsin behåller cellerna sin organisation i förhållande till varandra, vilket gör det lättare att bedöma om vävnaden är normal eller sjuklig, och i så fall på vilket sätt. 

Katten behöver vara nedsövd eller ha fått en lugnande spruta innan biopsin ska tas. Inför en hudbiopsi rakas och tvättas provområdet noga. Vävnadsprovet skärs ut med hjälp av en skalpell eller ett särskilt biopsiinstrument. Det går också att ta biopsier från inre organ med hjälp av endoskopi (en liten kamera som förs in i kroppen) eller ultraljud. I dessa fall är katten alltid nedsövd. 

Vad händer efter en hudbiopsi?

Efter en hudbiopsi uppstår ett litet sår i huden. Större sår sys ihop, medan små sår kan lämnas att självläka. Ofta används en tråd som försvinner av sig själv, men i annat fall ska stygnen tas efter 7 - 10 dagar.

Vävnadsprovet läggs i en burk med fixeringsvätska som gör att vävnaden inte förstörs. Burken skickas till ett histopatologiskt laboratorium för preparering, färgning och mikroskopering. En veterinär med specialisering inom patologi bedömer och besvarar provet. Provsvaret kan dröja en till tre veckor beroende på den tidsåtgång som behövs för att preparera provet, innan bedömning. Provsvar på en skelettvävnadsundersökning kan ta flera veckor till månader, eftersom skelettvävnaden behöver kalkas ur innan den kan prepareras och färgas.

Kontakta en veterinär

Error

Ett fel har uppstått. Denna sida kanske inte längre svarar förrän den laddas om.