PennHip höftledsröntgen

PennHip är en metod för höftledsröntgen som kan användas som ett komplement till vanlig SKK-röntgen. Metoden går ut på att man bedömer graden av slapphet, eller rörlighet, som finns i höftleden. PennHip-röntgen kan göras från och med att hunden fyller 4 månader.

Vad är PennHip?

PennHip är en slags röntgenundersökning som fungerar som ett verktyg för att förutsäga om en hund riskerar att få ledproblem på grund av höftledsdysplasi. Läs mer om höftledsdysplasi här!

PennHip utvecklades i USA i början av 1980-talet, och alla röntgenbilder skickas till universitetet i Pennsylvania för avläsning av särskild utbildade veterinärer. Resultatet meddelas till den veterinär som har gjort undersökningen. Avläsningssvaret ger besked om hur hundens höfter ser ut (dysplasi och pålagringar) och vad hunden har för grad av slapphet i höftlederna.

Information om röntgenresultatet lagras även i PennHip-databasen vid universitetet i Pennsylvania, för att bland annat ligga till grund för kunskapsuppbyggnad om höftledsstatus inom olika hundraser. Däremot går det inte att se eller begära ut hundars röntgenresultat från databasen, utan det är du själv som djurägare som beslutar om vem du vill delge informationen.

I vilken ålder kan hunden göra PennHip höftledsröntgen?

PennHip kan göras tidigare än ordinarie höftledsröntgen. Medan höftledsröntgen för SKK tidigast görs när hunden är 12 eller 18 månaders ålder, beroende på ras, kan PennHip göras från 16 veckors ålder. 

Vilka fördelar finns det med PennHip?

Såväl PennHip som vanlig höftledsröntgen är värdefulla hjälpmedel för att ta reda på om en hund har höftledsdysplasi. Det här är inte bara viktigt för avelsarbetet, utan också för den enskilda hunden. Undersökningen brukar ofta göras på unga hundar, som inte har hunnit få besvär av eventuell dysplasi. Det innebär att det finns tid att sätta in förebyggande åtgärder, som fysisk träning, viktkontroll eller ibland kirurgi, som kan mildra eller fördröja uppkomsten av ledsjukdom senare i livet. 

Finns det några nackdelar med PennHip?

PennHip kan inte ersätta den höftledsröntgen som skickas för avläsning hos SKK. Om hundens röntgenresultat ska registreras, exempelvis för avelsarbetet, behöver en ordinarie höftledsundersökning göras vid 1 eller 1,5 års ålder. 

Röntgenundersökning för PennHip kan enbart utföras av djurhälsopersonal som har genomgått en särskild PennHip-utbildning och blivit certifierade. PennHip erbjuds därför inte på alla kliniker. Bilderna behöver dessutom skickas till USA för avläsning. Av dessa anledningar är PennHip lite dyrare än en vanlig höftledsröntgen. 

Hur går en höftledsundersökning enligt PennHip till?

Precis som inför vanlig höftledsröntgen får hunden en lugnande spruta. Lugnande medel eller narkos är nödvändigt för att få hunden att ligga helt stilla och ha avslappnad muskulatur. Detta behövs för att röntgenbilderna ska bli så exakta och rättvisande som möjligt. När hunden är sövd placeras den på rygg på röntgenbordet och tre olika röntgenbilder tas, med bakbenen i olika positioner: 

  1. Utsträckta höfter, extension, med benen sträckta rakt bakåt. Det här är samma bild som bedöms vid en höftledsröntgen. Bland annat går det att se om det finns pålagringar i höftleden, vilket tyder på degenerativ ledsjukdom.
  2. Komprimerade höfter, kompression. I den här positionen har benen samma ställning som när hunden står på alla fyra. Benen hålls i 90 graders vinkel mot kroppen och höftbenen trycks in i ledskålarna. På den här röntgenbilden går det att bedöma passformen mellan höftbenets ledkula och skålen på bäckenbenet.
  3. Distraktion, när höftlederna utsätts för samma slags belastning som när hunden står upp. För den här röntgenbilden sätter man ett hjälpmedel mellan hundens ben, som även här hålls i 90 graders vinkel. Sedan trycker man lätt för att simulera kroppslig belastning motsvarande hundens viktfördelning på bakbenen.

Avläsning av PennHip-röntgen

Utifrån de tre röntgenbilderna kan en avläsning enligt PennHip göras. Den första bilden, extension, kan visa om det finns kroniska, sjukliga förändringar i leden. I de andra två bilderna går det att mäta hur rörlig höftkulan är i förhållande till ledskålen, det vill säga hur stort glappet i leden är. Slappheten i höften anges som ett index, DI (distraktionsindex). 

För att beräkna DI mäter man glipan mellan ledkulan och höftskålen vid kompression och vid distraktion. Skillnaden i avstånd vid kompression respektive distraktion anger hur mycket höftledskulan glider ur sitt fäste. 

DI, distraktionsindex

PennHIP använder sig av en egen skala för att gradera glappet i leden. Skalan som används kallas för Distraction Index (DI) eller distraktionsindex på svenska. DI anges i steg från 0 till 1, där 0 är en helt felfri höft och 1 en gravt felaktig höft. Ju lägre DI desto mindre slapphet i leden. Ett värde under 0.3 DI indikerar att hunden har en stram höftled. 

DI-värdet är upprepningsbart, det vill säga att resultatet blir detsamma vid upprepade röntgenundersökningar och avläsningar. Detta gör att PennHIP till en objektiv avläsningsmetod för höftledens slapphetsgrad. Det har visat sig att hundar med ett högt DI också har större sannolikhet att få grad C, D eller E vid SKK-röntgen.

DI för olika hundraser

Databasen över PennHIP Distraction Index innehåller resultat från tusentals hundar från hela världen. Idag är över 160 raser representerade i databasen och registret växer ständigt. Forskning har visat att olika raser har olika benägenhet att utveckla artros till följd av höftledsdysplasi. Därför är Distraction Index rasanpassat. Varje hundras har sin egen skala och sitt eget medeltal. Till exempel har golden retriever ett medeltal på 0.54 DI. Vill man driva aveln mot en bättre höftledsstatus ska man således välja en hund som ligger under det värdet. 

DI i avelsarbetet

PennHip är ett bra verktyg för uppfödare som vill avla fram hundar med friskare höfter. Allt fler väljer att använda PennHIP som ett komplement till den vedertagna SKK-röntgen. Aveln kan då koncentreras på de djur som har stramast höfter (inget eller mycket litet glapp i höftleden). Därmed minskas risken för att avkomman ska utveckla artros i höftleden. Redan efter bara någon generation kan man se effekten av valet, då valparna får stramare höfter. 

Fortsätter man att ta hänsyn till DI när man väljer avelsdjur kommer man successivt allt närmare höftledsfriska hundar för varje generation. 

Vem kan utföra PennHIP-röntgen?

Rätt utförd röntgen med PennHIP-metoden kan du bara få av specialutbildad veterinär. Röntgenbilder accepteras endast från utbildade och certifierade veterinärer. Avläsningen av röntgenbilderna görs i USA på Pennsylvania University. Svaret skickas som en konfidentiell handling till den PennHIP-utbildade veterinären som utfört röntgen. Svaret stannar alltså mellan hundägaren och veterinären. Det är upp till hundägaren att besluta hur han eller hon vill använda sig av informationen. Resultatet kan inte ses eller läsas i något register.

Hur säker är PennHip-metoden?

PennHIP-metoden har använts i över 10 år och har en hög tillförlitlighet. Hittills har inga felaktiga avläsningssvar kunnat konstateras. Det här har bland annat kontrollerats genom att obducera hundar som gjort PennHip-undersökning i ung ålder. Vid obduktion har man sett att hundar som har fått bedömningen tighta höfter, det vill säga ett lågt DI, fortfarande hade tighta höfter när de avlivades. De äldsta hundar som har obducerats har varit 14 år gamla.

Kontakta en veterinär

Error

Ett fel har uppstått. Denna sida kanske inte längre svarar förrän den laddas om.