Vad innebär narkos för hund?
Narkos kallas också för generell anestesi, “att inte känna”. Det innebär att man med hjälp av läkemedel söver ner hunden till en nivå av medvetslöshet där den inte upplever smärta eller uppfattar det som sker runtomkring den. Under narkosen kan hunden inte röra sig. Narkos används när man ska utföra operationer och andra ingrepp som är smärtsamma eller obehagliga för hunden, samt när det är viktigt att hunden ligger helt stilla under en längre tid, till exempel för en MR-undersökning eller gastroskopi.
Vid en narkos strävar man efter att bibehålla hundens normala kroppsfunktioner så långt det är möjligt. Det är viktigt att se till att inte narkosen blir för djup, eftersom det kan leda till att hunden får alltför lågt blodtryck, för långsam puls eller påverkad andning. Därför använder man läkemedel som man snabbt kan justera dosen på - ofta i form av narkosgas (inhalationsanestesi) eller snabbverkande injektionslösning som bryts ner fort i kroppen. Vid många operationer finns en narkossköterska närvarande, som har till uppgift att hela tiden övervaka narkosens djup och hundens värden (till exempel syresättning, blodcirkulation och medvetandegrad).
Sövningens olika steg
Vilken narkosmetod som används beror bland annat på vilket ingrepp som ska utföras, hundens ras, ålder och sjukdomshistoria samt operationsavdelningens rutiner. Oavsett vilken metod som väljs har sövningen följande faser:
Premedicinering
När man ska försätta en hund i narkos ger man först en så kallad premedicinering med läkemedel som verkar lugnande och smärtstillande. Lugnande läkemedel (sedering) används för att minska stress och oro, och för att narkosen ska bli mer stabil. Smärtlindring ges innan operationen påbörjas, eftersom smärtlindringen blir mer effektiv om den görs innan smärta har uppstått. Hunden kan även få andra läkemedel för att till exempel minska illamående eller salivering.
Ungefär 30 minuter efter premedicineringen brukar hunden vara redo att sövas.
Induktion - uppstart av narkos
För att starta narkosen ger man ett korttidsverkande narkosmedel in i ett blodkärl. Medlet gör att hunden snabbt blir medvetslös och då är det möjligt att intubera den. Intubering innebär att man placerar en mjuk plastslang (trakealtub) ner i hundens luftstrupe. Genom “tuben” kan man sedan ge syrgas och narkosgas. Den nedre delen av tuben omges av en ballongliknande kudde, så kallad kuff, som fylls med luft. Denna förhindrar att gaser läcker ut till omgivningen, samt att maginnehåll hamnar i luftvägarna om hunden skulle kräkas under narkosen. Hos en hund som sövs för att ta bort tandsten med ultraljud skyddar kuffen även mot att det förorenade vattnet från behandlingen ska rinna ner i lungorna. Inhalationsnarkos är en säker och skonsam narkosmetod eftersom hunden andas ut det mesta av narkosgaserna igen (istället för att kroppen bryter ner det) och narkosdjupet är lätt att justera.
Underhåll
Om hunden ska sövas kortvarigt kan man nöja sig med att enbart använda den korttidsverkande injektionslösningen. Vid ingrepp som tar längre tid behövs upprepad tillförsel av narkosmedel. Det kan antingen ske genom att man fyller på med narkosmedel direkt i blodet via en injektionspump, eller genom att hunden andas in narkosgas, så kallad inhalationsnarkos. Vid vissa operationer används en ventilator som styr andningen. Inhalationsanestesi, inandning av narkosgas, är en vanlig narkosmetod hos AniCuras djursjukhus och djurkliniker.
Uppvaknande
Efter att operationen har avslutats stängs tillförseln av narkosmedel av och hunden får andas syrgas tills den vaknar. När hunden börjar vakna tas andningstuben bort och hunden förs till uppvakningsavdelningen. Här övervakas hunden noggrant tills den är helt vaken. Uppvaknandet sker i en lugn, varm miljö med dämpad belysning. Personalen gör regelbundna kontroller av hundens allmäntillstånd, puls, andning och kroppstemperatur. Vid behov ges fortsatt dropp och smärtlindring.
Hur förbereds hunden inför narkos?
Alla hundar som ska sövas får först genomgå en allmän undersökning av veterinär. Vid undersökningen kontrolleras bland annat hundens hjärtfunktion, blodcirkulation och andning. Ibland kompletteras undersökningen med blodprovsanalyser, röntgen eller ultraljud för att veterinären ska kunna göra en individuell riskbedömning för hunden. Narkosen anpassas efter varje djurs allmäntillstånd och sjukdomsbild. Hänsyn tas även till ras, ålder och djurets storlek.
Hunden behöver vara fastande inför narkos, men den får ha fri tillgång till vatten. Det är också bra om den har rastats ordentligt före sövningen.
Är narkos säkert?
Det går aldrig att ge en 100-procentig garanti för att inte narkosen ska medföra allvarliga komplikationer, men risken är vanligtvis mycket liten. När man ger läkemedel som orsakar medvetslöshet finns det en liten risk för att biverkningar som andningsstillestånd och hjärtstillestånd ska uppstå. För unga, friska djur är riskerna vid sövning mycket små. När det gäller en äldre hund, som kanske har en känd sjukdom eller en sjukdom som ännu ej upptäckts, ökar riskerna något.
Inför varje narkos görs en individuell bedömning där man tar hänsyn till hundens ålder, ras, storlek och eventuella sjukdomshistoria. Riskerna måste alltid vägas mot nyttan med att hunden sövs. I de allra flesta fall sker narkosen helt komplikationsfritt, och personalen har dessutom god beredskap för att ingripa om hunden skulle reagera illa. Under hela narkosen övervakar en narkossköterska, i samarbete med ansvarig veterinär, noggrant narkosdjupet och hundens välbefinnande. Kroppstemperaturen hålls stabil bland annat genom att hunden ligger på en värmedyna och får ett tempererat dropp.
Tala gärna om för veterinären om du känner dig orolig så att du kan få svar på alla dina frågor och funderingar.
Hur mår hunden efteråt?
Hunden får stanna kvar på djursjukhuset eller kliniken tills veterinären bedömer att den återhämtat sig tillräckligt från narkosen för att kunna åka hem. Viss effekt av narkosmedlet kan finnas kvar även efter hemgång. Det är normalt att en hund som har varit sövd är lite trött. Den ska inte lämnas ensam utan uppsikt samma dag. Den ska inte heller motioneras. Man ska inte ge hunden något att äta innan den är helt pigg och alert.
Ibland är ingreppet av sådan art att hunden behöver fortsatt vård med bland annat smärtlindring efteråt. Då får den stanna kvar på djursjukhusets vårdavdelning.