När huggormen hugger, injiceras ofta samtidigt gift. Reaktionen efter huggormsbett varierar kraftigt beroende på mängd injicerat gift. Ibland injiceras inget gift alls, vid andra tillfällen injiceras en större mängd.
Huggormsgiftet orsakar i huvudsak mer eller mindre omfattande vävnadsskador i området för bettet. Detta orsakar i sin tur en svullnad som kan sprida sig längs den drabbade kroppsdelen. I allvarligare fall påverkar blodets levringsförmåga och koagulationsstörningar uppkommer. Det förekommer också skador på inre organ, som lever, njurar och hjärta. Ett ormbett är mycket smärtsamt och oftast uppvisar det ormbettsbitna djuret symtom på smärta och ett påverkat allmäntillstånd. Ibland syns bettet som två små hål eller prickar bredvid varandra i huden.
Eftersom huggormsgift kan orsaka mycket allvarliga skador bör varje ormbiten katt uppsöka veterinär.
I lindriga fall blir katten svullen endast på platsen för bettet med lokal smärta. I svårare fall uppstår skador på kroppens inre organ och koagulationsförmågan påverkas.
Symtom
Djurägaren ser sällan att katten har blivit ormbiten utan söker vård för att katten visar symtom som trötthet eller svullet ben, ofta med en påföljande hälta. Det är sällsynt att andningsvägarna blir påverkade genom svullnad vid huggormsbett i ansiktet.
Vad kan man göra själv?
Katten bör hållas inomhus och vara inom ett begränsat område eftersom giftspridningen påskyndas vid muskulär aktivitet. Kortison ges inte längre rutinmässigt för behandling av ormbett.
När bör veterinär uppsökas?
Katten bör alltid undersökas av veterinär så snart det är möjligt efter ett ormbett.
Diagnostik
Normalt ställs diagnos genom symtombilden och genom att utesluta andra orsaker.
Behandling hos veterinär
Om kattens allmäntillstånd är påverkat och den har en kraftig svullnad och/eller smärta krävs ofta inskrivning på djursjukhus. Behandlingen är symtomatisk och syftar till att hålla katten i stillhet, upprätthålla normal blodcirkulation, normalt blodtryck och att dämpa smärta.
Eventuellt tas blodprov för att kontrollera kattens blodstatus och för att kontrollera blodets koagulationsförmåga. Antibiotika är inte motiverat vid ormbett.
Eftervård
Tiden för fullständigt tillfrisknandet efter ett ormbett varierar mellan dagar och veckor. Katten bör hållas inomhus de närmaste två veckorna efter ett ormbett. Eftersom ormbett kan orsaka skador på framför allt njurar och lever tas vanligtvis uppföljande blodprov en tid efter bettet.
Fakta om huggormen (Vipera berus)
Huggormen är den enda vilt förekommande giftormen i Skandinavien. När en huggorm biter så anpassar den mängden gift efter omständigheterna. En tredjedel av ormbetten är defensiva, dvs. torra bett utan giftöverföring. Hur allvarlig följden blir beror på faktorer såsom bettlokalisation, djurets kroppsvikt, ålder samt ormens storlek och giftmängd.
Huggormen är ofta drygt en halv meter lång, honan är större än hanen. Grundfärgen är grå, brun eller rödbrun. De flesta huggormar har ett brett platt huvud, vertikalställd pupill och tydligt markerat mörkt sicksackband längs ryggen. Bandet på ryggen kan vara rakt, uppbrutet i fristående trekantiga fläckar, men också vara svagt utvecklat eller saknas helt. Ormen kan vara helt svart och kan då vara svår att skilja från en svart snok.
Ormar är växelvarma och deras ämnesomsättning regleras av omgivningens temperatur. Vintertid ligger ormen i dvala på frostfri plats. Huggormarna lämnar vinterboningen i mars-april. Den första månaden efter vintervilan ligger den mest i solen för att förbereda sig för skinnömsning och parningstid. Först därefter påbörjas jakten på föda. Huggormar äter främst sork och grodor och dras därför till platser där sådana djur finns såsom åkermark och diken.
Huggormen har giftkörtlar som mynnar via smala gångar i två ihåliga huggtänder i överkäken. Giftet innehåller flera komponenter, dels nervgift som förlamar bytet och dels olika enzymer som underlättar nedbrytningen av bytet. Giftet används när ormen jagar. I försvarsläge försöker ibland ormen ibland att skrämmas genom att resa sig och väsa. I andra hand hugger den med tänderna utan att tömma gift. Normalt injicerar huggormen gift då den är svårt trängd eller blir trampad på och inget annat hjälper. Giftets styrka varierar med ormens ålder och storlek. Mängden gift påverkas av när ormen senast tömde giftkörtlarna.
Ormar trivs på varma hällar, i högt gräs, i lövhögar, i öppna komposter, under uthus och i husgrunder. En tomt med kortklippt gräsmatta och utan skrymslen och kryphål gör din trädgård otrivsam och mindre intressant för orm. Alla svenska ormar är fridlysta.