Råttgiftsförgiftning hos hund

Rått- och musgifter innehåller vanligtvis ämnen som förhindrar blodets förmåga att levra sig. En hund kan få i sig rått- eller musgift genom att äta själva betet eller gnagare som förtärt giftet.

Om man misstänker att hunden fått i sig råttgift bör man uppsöka veterinär snarast.

Symtom

Rått- och musgift innehåller vanligtvis s k antikoagulerande medel. Medlet verkar genom att orsaka inre blödningar, till följd av att blodet förlorar sin förmåga att levra sig. Symtom på förgiftning med antikoagulantia kommer ofta några dagar efter intaget. Hunden får bleka slemhinnor till följd av inre blödningar, blodig kräkning och diarré, buksmärtor, eventuellt hälta pga blödning in i en led, samt blåmärken.

Det finns även substanser med andra verkningsmekanismer, däribland alfakloralos som orsakar medvetslöshet, rubbad hjärtrytm och neurologiska symtom. Alfakloralos används framför allt i musgift.

Diagnos

Säker diagnos ställs genom att råttgift påvisas i blod- eller urinprov. En sådan analys tar dock flera dagar och behandling sätts in redan vid misstanke om råttgiftsförgiftning, dvs om hunden tros ha förtärt rått- eller musgift eller om den har fått blödningstendens.

Behandling

Om hunden snabbt kommer till veterinär efter att den har ätit giftet kan man utlösa kräkning genom att ge kräkmedel i injektionsform. Därefter ges medicinskt kol.

OBS - Vi rekommenderar inte att man i hemmet försöker framkalla kräkning med salt då detta kan leda till saltförgiftning hos hunden.

Behandling vid förgiftning med antikoagulantia består i att ge K-vitamininjektioner och K-vitamintabletter för att återställa koaguleringsförmågan hos blodet. I livshotande tillstånd kan blodtransfusioner krävas. Alfakloralos saknar motgift, och till dessa patienter ges understödjande och symtomatisk behandling.

Prognos

Om rätt behandling sätts in i tid kan hunden tillfriskna helt utan kvarstående men.

Kontakta en veterinär

Error

Ett fel har uppstått. Denna sida kanske inte längre svarar förrän den laddas om.