Det är inte alla jagande hundar som drabbas av jaktödem – problemet är vanligare hos drever och hos hundar som skäller mycket när de driver. Orsaken till jaktödem är inte fastställd men det anses att ett stort adrenalinpåslag i samband med jakten är en viktig faktor.
Symtom
Symtomen på jaktödem uppträder i samband med jakt, då hunden får svårt att andas. I typiska fall kan hunden verka andfådd en längre tid efter ansträngningen och ha svårt att återhämta. Hunden kan sitta/stå upp med utsträckt hals för att lättare få luft och andas häftigt med bukpress. Andra symtom är blåaktiga (cyanotiska) eller bleka slemhinnor, att hunden är matt och medtagen, eller rentav har synlig vätska som bubblar upp i näsborrarna. Vätskan i lungorna tas så småningom om hand av kroppen, men i svåra fall leder jaktödem till så allvarlig syrebrist att hunden dör.
Det är därför viktigt att en hund med andningssvårigheter snarast kommer till veterinär.
Diagnos
Vid den kliniska undersökningen brukar ofta vätskeljud kunna höras när veterinären lyssnar på lungorna med stetoskop. Diagnosen bekräftas med röntgenundersökning.
Behandling
En hund med lungödem behandlas med vätskedrivande medel och ges vanligen även syrgas.
Prognos
En hund som haft jaktödem löper risk att få det igen. Man bör därför undvika att hunden anstränger sig kraftigt och/eller får stort adrenalinpåslag, dvs blir mycket stressad eller uppspelt i samband med jakt. En del hundar bör undvika jakt helt och hållet. Om din hund drabbats av jaktödem bör du diskutera med din veterinär hur det kan förebyggas i framtiden.
Förebyggande
Det anses att hundar som börjar jaga tidigt och hårt löper ökad risk att få jaktödem, så helst bör man vänta med jakt tills hunden är färdigvuxen och i god fysisk kondition. Tillståndet verkar vara vanligare i fuktig väderlek, så en hund som är i riskzonen för att utveckla jaktödem bör övervakas extra noga vid jakt i fuktigt väder. Vissa menar även att extra energitillskott i form av druvsocker kan minska risken för insjuknande om det ges före och efter jakt.
Den viktigaste förebyggande åtgärden är dock att i samband med valpköp kontrollera hundens härkomst noga och försäkra sig om att inte dess nära släktingar har jaktödem. Tillståndet har nämligen uppemot 30% ärftlighet hos vissa raser.
Publicerad juni 2017