Encephalitozoon cuniculi kan orsaka svår neurologisk sjukdom hos kaniner men i den absoluta majoriteten av fallen så förlöper infektionen symptomlöst, dvs. kaninen uppvisar inga kliniska symptom på sjukdom trots att den är infekterad. I internationella studier där man undersökt blodprov från sällskapskaniner hade så många som 40-70% av kaninerna antikroppar mot smittämnet, vilket betyder att de varit utsatta för smitta. Hos vilda kaniner är parasiten inte lika utbredd, sannolikt för att de inte lever så tätt tillsammans som tamkaniner gör.
Parasiten kan även infektera andra däggdjur inklusive människor, där infektion framförallt ses hos människor med nedsatt immunförsvar.
Infektionsvägar
Kaninen blir infekterad via intag av parasitsporer från omgivningen. Dessa sporer är mycket motståndskraftiga i miljön och kan överleva flera månader om förhållandena är gynnsamma.
En smittad kanin sprider parasiten via urinen. Parasiten kan även smitta från mamma till unge under dräktigheten eller via modersmjölken.
Parasiten infekterar primärt centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg) och njurarna. Vid överföring under dräktighet kan parasiten även infektera ögats lins. Tiden från infektion till dess att kliniska symptom uppkommer kan vara så lång som flera månader då det krävs att parasiten förökar sig till en viss mängd innan kaninen utvecklar sjukdomssymptom.
Symptom
De vanligaste symptomen är neurologiska symptom. Kaninen kan uppvisa darrningar och vinglighet, luta huvudet åt sidan och gå i cirklar eller rulla runt. Många gånger är detta kombinerat med ofrivilliga ögonrörelser där ögat rör sig runt, runt eller från sida till sida, så kallad nystagmus. Symptomen kan vara ganska dramatiska, men ofta har kaninen bibehållen aptit. Mindre vanliga symptom är symptom från ögonen i form av inflammation eller grå starr, ofta enkelsidigt. Om kaninen får symptom från njurarna är det ofta i form av ökad törst och nedsatt aptit samt avmagring.
Diagnostik
Det är svårt att ställa en definitiv diagnos avseende encephalitozoonos hos en levande kanin. Ofta ställs en så kallad sannolikhetsdiagnos genom att väga samman den kliniska bilden (neurologisk undersökning och ögonundersökning) med ett positivt antikroppstest, samt genom att utesluta andra orsaker till sjukdom. Antikroppar börjar utvecklas cirka tre veckor efter infektionstillfället och de neurologiska symptom som ofta är förknippade med sjukdomen uppkommer betydligt senare än så. Detta innebär att en kanin med neurologiska symptom men som är negativ avseende antikroppar med största sannolikhet inte har encephalitozoonos.
Behandling
Det finns inget registrerat läkemedel för behandling av encephalitozoonos hos kaniner. Istället används antiparasitära läkemedel för hund och katt i behandlingen. Behandlingen är flera veckor lång och under tiden är det av yttersta vikt att kaninen får ordentlig omsorg. Den kan behöva hjälp att få maten placerad framför nosen då de neurologiska symptomen kan göra det svårt för kaninen att äta. Ibland är kaninen så illa däran att den behöver vård på djursjukhus.
Prognos
Om sjukdomen inte gått för långt finns goda möjligheter att kaninen tillfrisknar efter behandling. Det är dock svårt att få kaninen helt parasitfri även med behandling och en viss risk för återfall föreligger.
Om du misstänker att din kanin har encephalitozoonos, ta kontakt med veterinär utan dröjsmål.
Artikeln är skriven av Sandra Douglas, leg veterinär
Uppdaterad januari 2022