Behandling av epilepsi hund

Målet med behandlingen med antiepileptika är att optimera läkemedlets förmåga att eliminera de epileptiska krampanfallen men samtidigt balansera detta mot eventuella biverkningar för bästa livskvalitet.

Att sätta som mål att helt bli av med anfallen är sällan realistiskt på hund1. Mer sannolikt är att behandling minskar anfallsfrekvens, anfallens längd med få eller begränsade samt accepterade biverkningar för en så bra livskvalitet som möjligt.  Det är av stor vikt att behandlingen anpassas till individen men även till ägarens förutsättningar och önskemål.

Kronisk behandling med antiepileptika rekommenderas på hund med idiopatisk epilepsi när något av följande kriterier uppfylls:

Det finns flera faktorer som bör beaktas vid valet av antiepileptika.

Endast fenobarbital och imepitoin är godkända förstahandspreparat av epilepsi på hund i Europa. I de flesta länder är kaliumbromid endast godkänd som ”add-on” behandling till de patienter som inte svarar tillfredsställande på förstahandspreparaten.

Fenobarbital

Det finns generellt god evidens för att rekommendera behandling av fenobarbital som monoterapi vid idiopatisk epilepsi, kluster krampanfall och status epileptikus på hund.

Behandling inleds med 2.5-3 mg/kg BID.
Monitorera serumkoncentrationen 2-4 veckor senare (terapeutiskt intervall)
Terapeutiskt intervall 15-40 µg/ml (25-30) = 64,5-172 µmol/l
Omvandling µg/ml = µmol/l  eller µmol/l= 4,3 X µg/ml
Om anfallsfrekvensen inte är acceptabel öka dosen fenobarbital tills att en serumkoncentration kring 30-35µg/ml nås.
Öka inte dosen om hunden är anfallsfri trots att serumnivån ligger lägre än terapeutiskt intervall.
Monitorera var tredje till sjätte månad eller vid ökning i anfallsfrekvens. 

Biverkningar:

De flesta biverkningar som fenobarbital orsakar är dosrelaterade, ses vid initiering eller ökning av behandling och ger i regel med sig eller minskar om dosen sänks. 

Vanliga biverkningar:

Idiosynkrona biverkningar

Imepitoin

Det finns god evidens för att rekommendera användningen av imepitoin som monoterapi på hund vid återkommande enstaka generaliserade epileptiska krampanfall på hund.

Behandling initieras med imepitoin 10-20 mg/kg BID. I de fall otillräcklig effekt av krampanfallen ses ökas dosen till 30 mg/kg BID. Steady state uppnås omedelbart. Ingen induktion av cytokrom P450 sker.

En fullständig blodbild och blodkemistatus rekommenderas innan behandling med imepitoin påbörjas samt att dessa följs upp var sjätte månad under behandling. I de fall hunden går i remission eller inte har några anfall kan en uppföljning var 12 månad rekommenderas.

Biverkningar

Biverkningar har rapporterats på hundar som fått imeptioin i en dos av 10−30 mg/kg BID. Dessa har beskrivits som lindriga och vanligen övergående.

Kaliumbromid

Det finns måttlig evidens för att rekommendera användandet av kaliumbromid vid epilepsi som monoterapi vid behandling av epilepsi på hund. 

Den rekommenderade startdosen av KBr är 15 mg/kg BID när den används som en “add-on” behandling. En oral dos om 20 mg/kg BID rekommenderas när KBr används som monoterapi. Med anledning av KBr långa halveringstid kan den administreras en gång dagligen (med fördel på kvällen) men genom att dela upp behandlingen på två gånger dagligen samt att ge mat samtidigt så minskar risken för gastrointestinal retning. 

KBr metaboliseras inte i levern och är av den anledningen ett bra alternativ till hundar med nedsatt leverfunktion. KBr bör undvikas på hundar med nedsatt njurfunktion för att minska risken för toxicitet sekundärt till minskad renal utsöndring.

Biverkningar

Vanliga, dos-relaterade biverkningar av KBr inkluderar:

Dessa biverkningar ses i regel som mest uttalat under de första behandlingsveckorna och förstärks vid samtidig administration av fenobarbital. I regel minskar biverkningarna (delvis eller helt) när väl KBr väl nått steady state.

Andra antiepileptika som kan övervägas när patienten inte svarar tillfredsställande på behandling med konventionella preparat eller när dessa orsakar oacceptabla biverkningar är:

Vetenskapliga bevis för deras effekt för behandling av epilepsi på hund saknas dock i dagsläget för samtliga dessa preparat.

 


1. [Bhatti SF, De Risio L, Munana K, et al. International Veterinary Epilepsy Task Force consensus proposal: medical treatment of canine epilepsy in Europe. BMC veterinary research 2015;11:176]