Djurägare berättar
Här kan du läsa berättelser som våra djurägare delat med sig av på våra sociala medier, via mail eller vår kundenkät.
-
”Det här är mina minnen av allt som hände: Munsfjället, lördag 12 september 2020. En underbar höstdag på fjället med hög, krispig luft, gott om fågel och jaktkompisen Visa går stort och söker av fjället systematiskt. Klockan 13.15 har vi en av många fågeltagningar. Visa står hårt och jag gör mig redo. Visa reser två ripor, hon sätter sig och jag skjuter. Träff. Men det är någonting som inte stämmer – när jag ska skicka Visa på apport kan hon inte stödja på höger bakben. Jag klämmer och känner på benet och hon rycker till. Vi avbryter jakten och Visa tar sig tappert ner för fjället på tre ben. Återvänder till stugan vi bor i. Skadan känns allvarlig och då är det självklart att vända sig till den bästa kompetensen inom området. Jag konsulterar därför AniCura’s Regiondjursjukhus i Bagarmossen och vi blir uppmanade att omgående komma in för undersökning och röntgen. Måndag 14 september. Undersökning och röntgen, därefter samtal med veterinär Outi. Ett komplicerat benbrott i nedre delen av höger bakben. Prognos – allt från amputation till att kunna fungera som en familjehund, i allra bästa fall åter kunna jaga fågel på fjället. Kaos i mitt huvud – vad gör man med ett sådant besked? Gick ut i bilen och grät. Vad är ett värdigt hundliv och vad är mest rättvist mot Visa? Efter samtal med min kloka och underbara fru så kom vi fram till det enda logiska svaret – vi måste göra allt vi kan för att ge Visa de allra bästa förutsättningarna att bli så bra hon kan, på hennes villkor! 17 september. Kommer med Visa till Bagarmossen. Sitter med henne i knät medan hon får lugnande medel innan sövning. Ser hur hon rullas bort för operation. Ångest och sorg om vartannat! Får på eftermiddagen det efterlängtade telefonsamtalet från veterinär Outi som berättar att hon lappat ihop benet med en metallplatta och 7 skruvar, lösa benbitar är bortplockade och ny benvävnad tagen från bogen för att påskynda kroppens egen reproduktion av benvävnad. Outi kände sig nöjd med operationen. 18 september. Får hämta hem Visa igen. Lycka! En linkande hund, viftande svans och trogna ögon. Det känns att beslutet om operation var helt rätt – nu ska såret läka och därefter dags för rehab. Påbörjar första kuren med antibiotika. 6 oktober. Träffar sjukgymnasten Cia som gör en första kontroll av rörligheten och lägger upp en rehabplan. Det är bland annat massage, passiv rörelseträning och korta promenader. Ska så fort som möjligt komma igång med vattentramp. Beslutar att fortsätta rehabiliteringen hos AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen, trots att vi bor i Gävle och har 36 mil tur och retur för varje besök. Beslutet är enkelt, vill ge Visa de absolut bästa förutsättningarna för rehabilitering genom att låta teamet i Bagarmossen med veterinär, sjukgymnast och djursjukskötare få ett helhetsansvar. 21 oktober. Återbesök på rehab där vi träffar djursjukskötare Lotta. Vi har gjort vår hemläxa dagligen. Rörligheten i muskler och leder är god. Visa har redan börjat stödja på det opererade bakbenet och rörelsemönstret är bra. Skillnaden i muskelmassa mellan de båda bakbenen är stor. Första passet med vattentramp går bra med flera korta och lugna intervall. Tillsammans utökar vi rehabplanen. Längden på promenaderna ska succesivt ökas på och varvas med kortare spingintervall. De första veckornas intervall var 3*50 m varannan dag. Därefter blev det 2*100 m och sedan 1*150 m varannan dag. Springintervallen ökades succesivt på med först 50 m per vecka, därefter 100 m per vecka och slutligen 500 m per vecka. Målet var att komma upp till springintervall på 12-15 km varannan dag, utöver de dagliga promenaderna på 15 km, för att klara eventuellt kommande fågeljakt. Hemläxan varvas med vattentramp 1 gång per vecka. De första 10 gångerna handlar det mest om rörelseträning för att därefter övergå i styrke- och muskeluppbyggnad. Totalt blev det 20 besök med vattentramp. Eftersom upptrappningen skedde så kontrollerat så undveks alla bakslag orsakade av för hög belastning. De bakslag som skedde kom i samband med att den första korta antibiotikakuren tog slut. Det misstänktes att under den långa operationen hade Visa fått bakterier runt implantaten som orsakade inflammation/infektion med hälta som följd. De få bakslag Visa hade kändes otroligt tunga innan orsaken till dessa var klargjorda. Vid varje bakslag röntgades benet för att säkerställa att inget lossnat inne i benet, vilket det inte hade gjort. Outi beslutade att sätta in en lång kur av antibiotika (6 månader) eftersom Visa svarade bra på medicinen utan att få några magproblem. Enligt henne kunde en biofilm (bakterier som koloniserar en yta) bildas på ett implantat och ofta behövde plattan avlägsnas när läkningen vara klar. 17 maj. Antibiotikakuren avslutas. Spänd väntan på hur Visa ska reagera – kommer hältan tillbaka? De kommande veckorna hålls träningen konstant för att kunna fastställa eventuell orsak till en hälta. En vecka går utan hälta, både två och tre veckor går utan hälta och ett hopp väcks att det här kan gå bra. Intensiteten i vattentramp och springintervall ökas. Visa får börja gå lös och få lite släpptid på större gräsytor. Hon rör sig lika fint som innan skadan – hon flyter fram i terrängen. 15 juni. Sista gången med vattentramp. Klarar nu att köra hårt i 20 minuter. Skillnaden i muskelmassa mellan de båda bakbenen ligger nu inom mätnoggrannheten. Målet med vattentrampet är uppnått! De 20 resorna till rehabiliteringen i Bagarmossen har tagit 90 timmar och inneburit 720 mil i bil, men det har det varit värt! Hemläxan med springintervall fortsätter kontinuerligt för att nå 12-15 km varannan dag innan jaktstart i slutet av augusti. Munsfjället, torsdag 26 augusti 2021 (49 veckor efter skadan). En underbar sensommardag på fjället med fint väder, gott om fågel och jaktkompisen Visa söker stort över fjället. Klockan 10.30 har vi första fågeltagningen. Visa står hårt och jag gör mig redo. Visa reser fyra ripor, hon sätter sig och jag skjuter. Träff! Visa apporterar ripan, sätter sig och tittar på mig med sina bruna ögon. Tårar av lycka och tacksamhet trillar ner för mina kinder – jag har fått tillbaka min kära och trogna jaktkompis! Detta firades med ett glas champagne när vi var åter vid tältet. Jag vill tacka alla på AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen som bidragit till att göra detta möjligt. Ett särskilt tack till Outi och Lotta som har engagerat sig i Visa och tagit ett helhetsansvar som är något utöver det vanliga. Trots att prognosen inte såg bra ut lyckades vi tillsammans rehabilitera Visa till att åter bli en högpresterande jakthund. En stor kram från Mats och Visa.
Mats Visa 4 år AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen -
”
Jag åkte in akut med min springer Ronja 18 april, då hon hade börjat kräkas och bajsa blod. Från det ögonblick personalen tog emot, till det ögonblick vi kunde hämta hem henne, fanns det inget tvivel att hon kommit i rätta händer! Underbar receptionspersonal, underbara djurskötare och underbara veterinärer! Jag fick uppdateringar varje dag, och i precis sådan mängd att jag som matte kunde känna mig trygg! Hemgångsråden i en mapp, medicin som följde med henne hem = super! Sedan kändes det ju lite extra i en matte-själ att det var fullt med hjärtan ritade överallt på mappen... Jag har förut haft mina dubier mot djur"sjukhus", men har nu varit tvungen att revidera min uppfattning! Om det händer Ronja något mer(gud förbjude, ta i trä) kommer jag med fullt förtroende vända mig till Bagis igen! Tack ALLA från Ronja med matte!
Bisse Sandell Ronja Anicura regiondjursjukhuset Bagarmossen -
”
Jag heter Christian och min hund Pippi var patient hos er på Anicura i Bagarmossen under de senaste 2 veckorna. Jag vill tacka alla inblandade för hjälpen och god service. Men jag vill på något sätt skriva och tacka extra till den sköterska som hjälpte att söva ner Pippi och sedan bar iväg henne under avlivningsproceduren. Det var en alldeles för stor pärs för mig att själv bära min hund där och då. Det är också med gråt i ögonen jag skriver det här, men det var så fantastiskt fint och ömt på det sättet hon bar upp Pippi efter hon somnat in. Det är den sista minnesbilden jag fick av henne och Pippi var det absolut sötaste jag sett. Den varsamma och fina behandlingen och just den beskyddande kramen hon fick där och då, var så otroligt vackert och det fick mig att tro att Pippi var trygg och i säker famn. Tack! Snälla tacka henne och skriv gärna något tillbaka så jag bara vet att hon kunde ta del av detta meddelande och förstår min uppskattning. Med vänlig hälsning Christian
Christian Pippi AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen -
”
Emil tackar för god vård och behandling då han tillbringat 2 dygn tillsammans med er efter att ha ätit alldeles för mycket torrfoder. Han blev glad att komma hem men gladast blev nog storebror. Fina goa och mycket tillmötesgående tjejer och kille (på rtg ) fick vi träffa.
Anette Jirbäck Emil Anicura Regiondjursjukhuset Bagarmossen -
”
Kom in med min Benji för att kolla upp varför han blödde nosblod. Det togs blodprover som var rätt okej med tanke på hans ålder (12 år) Tyvärr så visade det sig att han hade problem i magen, troligen cancer eller tumör. Magen var hård och svullen. Jag fick ta det svåra beslutet att låta honom somna in, vill inte att han ska behöva lida😢 Tack leg vetrinär Kim och underbara sköterskor. Ni var så fina mot Benji och mig.❤
Anna Chatarina Benji, 12 år AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen -
”
Jag och Steffe (hunden) blev oerhört fint och värdigt bemötta och väl omhändertagna. Min oro stillades och Steffe är på bättringsvägen.
Camilla Wagner Steffe AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen -
”
Vår Vita herdehund Bachi kom in med en skada i munnen, ni var alla så otroligt proffsiga och snälla. Vi kände oss väldigt väl omhändertagna och trygga med att lämna honom hos er trots att man överlag var så orolig. Tycker det är ett sånt otroligt stort plus att jag kunde ringa och få vara stressad utan att ni tyckte att jag störde, utan snällt svarade på så mycket ni kunde. Stort tack!
Linnea Ark Bachi AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen -
”
Jag har haft problem min katt som har behövt opereras två ggr pga hårbollar som har fastnat i tunntarmen. Han har fått en fantastisk vård & de har räddat livet på honom. Åkte in akut igår & han fick en fantastisk vård ❤ Jag har använt mig av Bagis i 15 år & bara råkat ut för ett dålig bemötande. Så för mig är det ett högt betyg. Jag är dem evig tacksam ❤❤❤😻
Angelica -
”
Jag har varit hos er med min katt Asta. Hon hade fått en annans katt klor i sin lilla smala svans. Ni opererade henne och tömde bölden! Kände mig trygg och fick det bästa omhändertagandet! Fantastiskt bemötande från all personal. Tack tack, idag togs dränaget bort och om tio dagar kommer vi åter ock tar bort stygn. Fem stjärnor! 👍🏼😻
Anette Ekelund Asta AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen -
”
Vi har haft turen i oturen och fått världens sjukaste lilla kille. Vi slog rekord och är uppe i vårt 62:a besök på Bagarmossen. Jag kan inte nog tacka för alla som gjort allt för Rocky och hans alla sjukdomar. Jag brukar säga det varje gång jag är där "tack för att ni finns". Och jag menar det verkligen! Ni är vår trygghet. Trots att alla kreditkort, kontokort och varenda sparkonto är slut/maxade/tomma så har vi kämpat oss igenom över 60 besök. Vi åker bara till Bagarmossen. Rekommenderas varmt! /Volga och Rocky
Volga Amoor Rocky AniCura Regiondjursjukhuset Bagarmossen