Se upp (och ned!) i vårsolen!

På våren, i samband med att solen och värmen börjar komma vaknar också ormarna ur sin vinterdvala.

Ett av problemen i början av säsongen är att de fortfarande är lite slöa efter sin vintervila och på grund av det lite kyliga vädret. Dessutom menar man att huggormsgiftet är som mest potent i början av säsongen när det ”lagrats” under hela vintern. Det vanligaste är att de ligger och solar sig på en varm plats och inte riktigt hinner ta sig undan när ett djur eller människa närmar sig och därför går till attack istället för att fly.

Hundar vill gärna nosa eller bita och blir oftast bitna i nosen. Katter brukar slå med tassen och blir därför oftast bitna i just tassen. Detta kan självklart variera och ibland kan det vara så oturligt att en hund eller katt springer över en orm som då går till attack och biter.

Har man ”tur” så ser man ormen och vet då att det är orsaken till symtomen men oftast märker djurägaren inte av när det händer eller hör/ser bara att hunden/katten piper/skriker/hoppar till. Dock är det också så att ormarna inte alltid släpper sitt gift vid ett bett så trots att man sett själva bettet är det inte säkert att det kommer ge symtom. Ca 1/3 del av betten anses vara så kallade ”torra bett” och att ormen då inte släpper något gift. Det bör dock alltid kollas upp av veterinär!

Plötslig svullnad och smärta är de vanligaste symtomen vid ett riktigt bett. Svullnaden kommer oftast inom några timmar timmar och sprider sig ofta under de kommande dagarna och involverar ofta hela ansiktet om djuret är bitet i nosen eller hela benet om man blir biten i tassen. Smärta och svullnad är en direkt effekt av bettet, giftet och svullnaden men man kan även få fördröjda effekter av giftet på inre organ som kan komma upp till flera dagar efter skadan. De fördröjda effekterna drabbar oftast hjärta, lever och/eller njurar. Man kan också få påverkan på blodkroppar och blodplättar och vissa hundar kan bli väldigt allvarligt påverkade och gå in i chocktillstånd och dödsfall på grund av ormbett förekommer som en inte helt ovanlig komplikation. Man kan aldrig i förväg hur dålig en hund eller katt kommer bli av ett huggormsbett. Katter tycks något mer motståndskraftiga mot huggormsgift än hundar och där är de allvarliga fallen betydligt ovanligare.

Vår rekommendation är alltid att uppsöka veterinär så snart som möjligt vid misstänkt ormbett.

Djuret ska röra sig så lite som möjligt efter bettet för att minska risken att giftet sprids i kroppen, så bär djuret hem eller be någon om skjuts om möjligt och därefter strikt vila/stillhet. Kontakta veterinär och åk in så snart som möjligt för undersökning och behandling. Behandlingen varierar lite beroende på symtom men de vanligaste åtgärderna är vätskebehandling för att ”späda ut” giftet och upprätthålla en god cirkulation samt smärtlindring under inskrivning så att man har möjlighet att övervaka eventuella försämringar. I vissa fall behöver man ge chock-behandling och/eller motgift.Vi rekommenderar att man tar ett blodprov i samband med inskrivningen för att ha möjlighet att följa eventuell påverkan av inre organ.

Det finns i dagsläget inga studier som stöder användandet av kortison vid akut ormbett och vid en svensk studie visade en antiinflammatorisk dos med kortison vid ormbett inte ha någon effekt. Av denna anledning rekommenderas inte att rutinmässigt ge kortison vid ormbett.

De uteslutande viktigaste åtgärderna är: