I december 2019 kom veterinär Ute Frindik till oss på AniCura Kumla Djursjukhus. I sin hemmamiljö i Australien är hon van att behandla pungråttor, pelikaner och kängurur, arter som vi inte har i det fria i Sverige. Under sex år har hon jobbat som veterinär och har under den tiden hunnit med att jobba i flera länder, bland annat i Sverige hos oss i Kumla.
Det är mycket som skiljer sig åt mellan att jobba som veterinär i Australien och hos oss i Sverige. Ute har under hela sin tid som veterinär behandlat katter och hundar i Australien, Norge och Finland men är van med en större variation av olika vilda djur. Vi frågade Ute vad hon anser är de största skillnaderna från ett veterinärperspektiv mellan Australien och Sverige.
”Det finns många saker som skiljer de två länderna åt. Både på sättet, hur vi medicinskt behandlar djur, men också vilka olika skador och sjukdomar patienterna kommer in med. Självklart finns det en hel del likheter också, det viktigaste är ju alltid att hjälpa djuret, men det mest intressanta är att prata om olikheterna, säger hon.”
I Sverige finns det mycket fästingar, men det är sällan deras bett innebär en större livsfara för våra djur. I Australien däremot är ett fästingbett många gånger livsfarligt för en hund eller katt, ett bett kan döda ett djur. Fästingarnas gift paralyserar musklerna i djurets kropp och djuret kan mista livet väldigt snabbt. Om djuret kommer inom kort kommer till en veterinär finns en möjlighet att ge ett serum som ett försök att motverka giftet, men det är tyvärr inte alltid det fungerar. Likande gäller även ormbett.
”Här på AniCura Kumla Djursjukhus har jag träffat på många katter och framförallt hundar på akuten, som har blivit ormbitna. Oftast svullnar hunden eller katten upp vid bettet och de är relativt enkla att behandla. Självklart reagerar vissa patienter värre på ormbett även i Sverige och vi kan behöva använda ormserum, som i många fall fungerar för att rädda livet på djuret. I Australien är de flesta ormbett direkt dödliga”
Ute berättar att i Australien finns det betydligt fler giftiga ormar där ett ormbett omgående kan leda till döden för ett djur. Om djuret ändå överlever kan det ha uppstått allvarliga skador på djurets inre organ. Precis som i Sverige är ormserum väldigt dyrt och i vissa fall kan det behövas flera doser när Australiens giftormar har satt tänderna i en hund men det kan ändå inte med säkerhet rädda livet på hunden.
En annan sak som skiljer Sverige från Australien är synsättet på kastrering av djur. De flesta djur låter djurägarna kastrera när de är runt 6 månader i Australien. Därför ser hon sällan en livmoderinflammation, något som är vanligt i Sverige och speciellt hos oss i Kumla på akutavdelningen. Inte heller har Ute sett så mycket tumörer i livmodern innan, av samma anledning.
Hon avslutar med att säga att i Sverige är vi väldigt måna om våra djur och därför har de flesta en försäkring på sina husdjur, vilket gör det lättare att diskutera olika behandlingsalternativ som ibland kan blir kostsamma för djurägare. I Australien, speciellt på landsbygden är det inte lika vanligt att djurägare försäkrar sina djur. Att diagnostisera och behandla ett oförsäkrat djur är inte alltid helt oproblematiskt.
Ute kommer att stanna hos oss i Kumla under sommaren och mest troligt kommer ni att springa på henne på akuten tillsammans med våra akutsköterskor.
