Valpens utveckling: det första levnadsåret

Är du nyfiken på de olika faserna i valpens utveckling till vuxen hund? Första året inträffar bland annat socialiseringstiden, puberteten och spökåldern. Här berättar vi mer om milstolparna och den utveckling som hunden går igenom under sitt första levnadsår.

En valp genomgår en snabb och häpnadsväckande utveckling, både fysiskt och mentalt. En nyfödd valp saknar både syn och hörsel, och är helt beroende av sin mamma. Ett år senare är den i princip fullvuxen och på god väg att bli en egen, självständig individ.

De första åtta veckorna

Valpens utveckling går som fortast under de allra första levnadsveckorna. Din valp går igenom neonatalperioden, övergångsperioden och början av socialiseringsperioden, innan den kommer hem till sin nya ägare.

Dag 1 - 12: Neonatalperioden

De första tolv dagarna av valpens liv räknas som den neonatala perioden. När valpen är nyfödd har den slutna ögon och saknar hörsel. Jämfört med ungar av andra djurslag, som t ex fölungar, är hundvalpen väldigt outvecklad och hjälplös när den föds. 

Under de första tolv dagarna mångfaldigas nerver och synapser (nervkontakter). Sinnen som syn, hörsel, lukt och balans genomgår en stor utveckling. Mot slutet av neonatalperioden öppnar valpen sina ögon, även om den ännu inte kan se särskilt bra. 

När valpen inte sover, vilket den gör nästan hela tiden, ägnar den sig åt att leta efter sin mammas spene och dia. Genom att kravla runt med hjälp av frambenen och vagga med huvudet från sida till sida kan den hitta fram till syskonen och till mamman. Den får därigenom också en första träning av sina muskler och sin rumsuppfattning. 

Valptiken hjälper valparna att uträtta sina behov och håller dem rena. När de är så här små kan de inte heller reglera temperaturen själva. Det är därför viktigt att valparna kan kura ihop sig med varandra för att hålla värmen.

Under neonataltiden ska valpen annars hanteras så lite som möjligt. Den behöver sin sömn för att växa och utvecklas, och att bli upplyft kan vara både desorienterande och stressande för den.

Dag 12 - 20: Övergångsperioden

Övergångsperioden tar sin början när valpen öppnar ögonen. Synnerverna utvecklas för varje dag, likväl som ögonmuskulaturen. Både syn och pupillreflexer förbättras. Även hörseln blir bättre, men öronen är ännu väldigt känsliga för höga ljud. 

I samband med att valpen börjar få syn och hörsel blir den mer kavat. Den börjar resa sig upp och ta några steg. På så vis tränar den både muskler och balans. Troligen har den tillräckligt bra syn för att urskilja sina syskons rörelser, även om den inte ser några detaljer. Valpen har även upptäckt sin svans och dess motorik. Redan vid tre till fyra veckors ålder kan valpen vifta på den lilla svansen i olika sociala situationer.

Valpen har nu också börjat få sina mjölktänder, och kan utforska såväl valplådan som syskonen genom att bita lite på dem. Den klarar även av att göra ifrån sig själv. 

Vecka 3 - 16: Socialiseringsperioden

Vid omkring tre veckors ålder börjar den spännande socialiseringsperioden, då valpen dels är tillräckligt stor för att lämna sin valplåda, och dels mycket mottaglig för yttre stimuli. Denna period pågår till omkring tolv till sexton veckors ålder. Under den här tiden lär sig valpen mycket om livet, både hur den ska umgås med andra hundar - och här har valptiken en ovärderlig roll - såväl som med människor. Den lär sig också att reagera på faror och hot. En situation som är traumatisk för valpen i den här fasen kan sätta djupa spår för resten av livet. 

Under socialiseringsperioden börjar valpens utveckling av sociala beteenden, den hittar sitt “hundspråk”. Den lär sig att signalera med svans och öron, att visa tänderna och morra. Den kan också uppvisa beteenden som att försvara sin mat. Till stor del är dessa sociala beteenden av det utforskande slaget. De flesta valptikar är duktiga på att uppfostra sina valpar, och ger dem värdefulla lärdomar genom sina reaktioner. En valp som exempelvis morrar åt sin mamma kan bli tillrättavisad, och den kan då lära sig att inte morra åt stora eller äldre hundar.

Det är viktigt att valpen nu får umgås mycket med både hundar och människor. En hund som inte har haft mänsklig kontakt innan den är fyra månader gammal är mycket svår att socialisera senare. 

Vecka 3 - 8: Avvänjningen

I takt med att den fysiska utvecklingen fortsätter blir valpen alltmer redo för att klara sig på fast föda. Det vanliga är att uppfödaren låter valparna börja med smakportioner vid omkring tre-fyra veckors ålder, men modersmjölken är den huvudsakliga födan ett tag till. När valparna blir äldre börjar tiken gradvis avvänja dem, genom att gå undan mer och ibland till och med säga ifrån på skarpen. Vid sex veckors ålder brukar många valpar vara avvanda, men det förekommer att tiken låter dem småsnutta i ett par veckor till.

Första månaden i nya hemmet

Som vi har sett är socialiseringsfasen mycket viktig, och allt som sker under denna period kan få stor påverkan på resten av hundens liv. Både hemresan och ankomsten till det nya hemmet inträffar i den här perioden, och det är viktigt att allt går varsamt och stressfritt till.

Socialiseringsperioden pågår i några veckor till

En valp på 8 veckor kommer tack vare att den är i socialiseringsfasen att vara mycket öppensinnad till dig och sin nya familj. Ta vara på det här “fönstret” och se till att umgås mycket med valpen. 

När valpen är cirka 8 veckor gammal och har fått sin första vaccination går det också bra att låta den träffa andra hundar, som du känner, och vet är snälla och friska. Läs mer om detta här. 

Mottaglig för positiva upplevelser - och negativa

Din valp behöver möta, och utforska, nya miljöer och sociala sammanhang på ett lugnt och trivsamt sätt. Skrämmande eller hotfulla situationer riskerar att prägla valpen för resten av livet. Undvik att utsätta den för starka sinnesintryck, som exempelvis fyrverkerier, stora kalas, aggressiva hundar eller personer som agerar hårdhänt.

Den lilla valpen är också mycket lättlärd. Du kan nu börja att introducera den till rumsrenhetsträning, tandborstning och annan hantering. Läs mer om valpens uppfostran.

Juvenila perioden, unghundsfasen (ca tre till sju månader)

Den juvenila perioden sträcker sig från omkring tre månaders ålder (12 veckor) fram till att hunden blir könsmogen. Under den här tiden brukar många hundar av stora raser växa rejält på höjden, och även den mentala utvecklingen fortsätter stadigt. Valpen är nu lite mindre intresserad av nya intryck och ägnar sig helst åt lekar. 

Gränsdragning vid lek

Genom leken kan valpen träna sin koordination och styrka, den utmanar sig själv och hittar sina gränser. Den kan också gärna vilja fortsätta bita och tugga på saker, inklusive sin ägare. Nu är rätta tidpunkten att lära hunden att inte bita i lek, annars kommer den att fortsätta med det när den blir äldre. Det gäller alltså att inte uppmuntra bitandet utan istället bli “så tråkig som möjligt” och kanske rentav gå därifrån om den inte förstår vinken. 

Den halva könsmognaden - valpens trotsålder

Än så länge är den unga hunden ganska lättsam att ha att göra med - de stora hormonstormarna har ännu inte slagit till med full kraft. Men valpar har faktiskt en våg av könshormon när de är ca tretton till sexton veckor, dvs knappt fyra månader. Då sker en ökad testosteronproduktion hos både hanar och tikar. Det kallas ibland för den halva könsmognaden.

Valpen gör fortfarande det mesta på lek, men i den här åldern kan den börja testa gränserna mer, kanske morra eller försvara sin mat eller leksaker. Visa den lugnt vad som är acceptabelt beteende och inte, och var beredd på att vara både tålmodig och konsekvent. Undvik att ta till hårda metoder eller försöka dominera valpen fysiskt, sådant kan få dig att framstå som otäck och oförutsägbar för din hund. 

Här kan du läsa mer om valpens uppfostran.

Fyra månader - läge för valpkurs?

Från ca fyra månaders ålder är valpen återigen lite lugnare och mer samarbetsvillig. Den blir alltmer självständig dag för dag, och det går nu att se om den har några särskilt framträdande drag, som t ex lust att jaga eller spåra. Under hela det första året bör du vara beredd på att valpen är lite för nyfiken för sitt eget bästa. Det är vanligt att de ramlar och skadar sig eller äter något de inte borde, som t ex diverse föremål. 

Det är många som anmäler sig till valpkurs när hunden är i den här åldern, och det ger djurägaren chansen att få hjälp av en professionell hundinstruktör med eventuella justeringar i kommunikationen med valpen. Valpkurser erbjuder också fina möjligheter till socialisering och miljöträning, såväl som tips och råd kring träning och uppfostran. 

Spökåldern - början av könsmognaden

I samband med att valpen börjar nå könsmognad inträder också den s k spökåldern. Småhundar blir könsmogna tidigare än stora, och kan nå spökåldern redan vid fem månader. Valpar av stora raser brukar bli könsmogna senare, när de är uppemot sju månader.

Den vaksamma unghunden ser spöken

I spökåldern börjar hunden göra sig redo för ett eget självständigt liv som vuxen hund. Det är när en vildhund blir könsmogen som den börjar ge sig iväg från flocken på sina egna strövtåg. Utan skyddet av flocken måste den vara särskilt på sin vakt mot faror och hot. Samma fenomen sker hos våra tamhundar när de har åldern inne. 

Helt plötsligt kan hunden bli rädd för skuggor, mörker eller en särskild buske på tomten. Cyklar, paraplyer eller saker som fladdrar kan vara väldigt skrämmande - trots att hunden tidigare inte lagt märke till något av det. Det ser nästan ut som att hunden ser spöken på ljusan dag. 

Stötta din hund utan att bekräfta rädslan

Spökåldern bör hanteras med trygghet och pepp från din sida. Hunden ska inte tvingas till att närma sig saker den är rädd för, men du bör undvika att trösta den överdrivet eller ömka. Det ger snarare hunden vatten på sin kvarn, och bekräftar att hotet är verkligt. 

Ett bra sätt att ta vara på spökåldern är att lekfullt visa hunden att det läskiga är ofarligt, t ex genom att du själv närmar dig det fladdrande skynket och beter dig glatt och nyfiket mot det. Om din hund då också vågar sig fram gäller det att inte pusha den ytterligare utan ge den pepp och beröm för att den övervann sin rädsla. På så sätt hjälper du din hund att få lite bättre självförtroende.  Om hunden visar att den inte vill gå fram avbryter du övningen och provar igen någon annan dag, när det kanske är mindre blåsigt (och fladdrigt). 

Fysisk könsmognad från ca sex - sju månader

När könsmognaden inträffar beror till stor del på hundens ras och storlek som vuxen. Tikar av små raser kan ha sitt första löp så tidigt som vid fem eller sex månaders ålder, men det vanliga är att det inträffar från ca sju månaders ålder eller senare. Andra faktorer som spelar in för när en tik har sitt första löp är kroppsvikten och dagslängden. Som en tumregel brukar tikar ha nått ca 80 % av sin vuxna kroppsvikt innan de blir könsmogna, och det är vanligare att hundar löper när dagarna blir längre, än mitt i vintern. 

Observera att det inte är tillåtet att para en tik som är yngre än arton månader. De är inte mogna för en dräktighet vare sig kroppsligt eller mentalt innan dess. Många tikar behöver ännu längre tid på sig för att bli redo.

Hanhundars könsmognad visar sig genom att deras testiklar blir större och de börjar lyfta på benet när de kissar, istället för att sitta ner och kissa som tidigare. De börjar också allt mer att kissa lite och ofta under promenaderna, som en del av revirmarkerandet. 

Den hormonstinna slyngeln

Att din hund får ett förändrat beteende under den här tiden är helt normalt. Precis som för människor i tonåren kan det bli lite turbulent i hjärnan när hormonerna sätter in. När hunden blir könsmogen kan den plötsligt verka glömma bort allt den tidigare lärt sig och kanske ser den ut att strunta i kommandon, som t ex inkallning.

Beteendet hos din hund kan förändras en del och det är vanligt att den valpiga leklusten avtar. Nu är det viktigt för er båda att fortsätta stärka ert band. Har du tidigare tränat med din valp och spenderat mycket tid med den så kommer den inte glömma bort varken dig eller sin träning. Ge dock din unga hund lite tid att stabilisera sig i sitt hormonkaos. 

Könsmognaden och dess effekter på din hunds beteende är en utdragen process. Var beredd på att den håller i sig åtminstone tills att hunden blir ett och ett halvt år. Här hittar du mer läsning om den krävande unghunde.

Ett år - är hunden vuxen nu?

Hundar av små raser kan verka vuxna på många sätt och ha en stor mognad när de är ett år gamla. Men den mentala könsmognaden brukar vanligtvis uppnås lite senare, vid två års ålder, och ännu senare för stora hundar. Det finns alltså hopp även för en hund som fortfarande beter sig som en sturig tonåring fastän den fyllt ett år.

Det är inte för inte som unga hundar, upp till två års ålder, ibland kallas slyngelhundar. De kan ignorera kommandon och ibland till och med bete sig lite uppkäftigt, men var lugn - till sist har hjärnan utvecklats färdigt och hormonerna hamnat i balans. Fortsätt med träningen och var konsekvent med vad som är ok och inte. 

Den här tiden kan det vara bra att gå en eller flera hundkurser. Vid det här laget har hunden stor anknytning till dig, är rumsren och har förhoppningsvis lärt sig hyfsat gott uppförande.  Genom att fortsätta arbeta tillsammans stärker ni ert band och utvecklas ihop. 

Utvecklingen slutar aldrig

Att det inte skulle gå att ”lära en gammal hund sitta” är förstås inte sant. Vuxna hundar är fortfarande lika nyfikna och öppna för att lära sig saker som en unghund på tio månader. Ibland kan det ta lite längre tid, och en äldre hund har eventuellt inte lika mycket energi som en ung. Men att utvecklas tillsammans, leka och lära är någonting som ni kommer ha nytta och glädje av hela livet. 

Skribent: Boel Sandros, Leg veterinär 2022

Kontakta en veterinär

Om du tror att symtomen stämmer på ditt djur rekommenderar vi att du kontaktar en veterinär.

Error

Ett fel har uppstått. Denna sida kanske inte längre svarar förrän den laddas om.