Ormbett på katt

De flesta fall av huggormsbett sker vanligtvis mellan april och november. Vanligast är att katter blir bitna i frambenen. Katter tycks få färre allvarliga biverkningar jämfört med hund.

Uppsök veterinär genast

Om du tycker att symptomen stämmer in på ditt djur bör du omedelbart söka hjälp hos veterinär.

Klicka här för närmaste akutklinik

När huggormen hugger, injiceras ofta samtidigt gift. Reaktionen efter huggormsbett varierar kraftigt beroende på mängd injicerat gift. Ibland injiceras inget gift alls, vid andra tillfällen injiceras en större mängd.

Huggormsgiftet ger i huvudsak muskelsönderfall och koagulationsstörning (störning i blodets levringsförmåga). Ett ormbett är mycket smärtsamt och visar sig ibland som två små hål eller prickar bredvid varandra i huden. Vid bett med ormgiftinjektion uppstår en svullnad runt bettet som kan sprida sig längs den drabbade kroppsdelen.

Huggormsgift kan ge mycket allvarliga skador och varje ormbiten katt bör uppsöka veterinär. I lindriga fall blir katten svullen endast på platsen för bettet med lokal smärta. I medelsvåra fall uppstår skador på kroppens organ. I allvarligare fall får katten koagulationsrubbningar, kraftiga lever- och njurskador samt störningar i hjärtats funktion.

Symtom

Djurägaren ser sällan att katten har blivit ormbiten utan söker vård för att katten visar symtom som trötthet eller svullet ben ofta med en påföljande hälta. Det är sällsynt att andningsvägarna svullnar igen vid huggormsbett i ansiktet. Giftet kan orsaka blodkärlsskador, blodtrycksfall, yrsel, slöhet, hjärtrubbningar och medvetslöshet. Katten kan drabbas av chock.

Vad kan man göra själv?

Katten bör hållas inomhus och vara inom ett begränsat område eftersom giftspridningen påskyndas vid muskulär aktivitet. Kortison ges inte längre rutinmässigt för behandling av ormbett.

När bör veterinär uppsökas?

Katten bör alltid undersökas av veterinär så snart det är möjligt efter ett ormbett.

Diagnostik

Normalt ställs diagnos genom att bettmärken observeras tillsammans med en markant svullnad och smärta. Ibland har djurägaren själv sett händelsen.

Behandling hos veterinär

Om kattens allmäntillstånd är påverkat och den har en kraftig svullnad krävs ofta inskrivning. Behandlingen syftar till att hålla katten i stillhet, upprätthålla cirkulation, blodtryck och att dämpa smärta.

Eftersom svullnaden efter ett huggormsbett kan göra mycket ont, behandlas vanligtvis smärtan med ett smärtlindrande preparat. Intensivbehandling kan ibland omfatta ormserum som motgift.

Eventuellt tas blodprov för att kontrollera kattens blodstatus och för att kontrollera blodets koagulationsförmåga. Antibiotika är mycket sällan motiverat vid ormbett.

Eftervård

Tiden för tillfrisknandet efter ett ormbett varierar mellan dagar och månader. En till två veckor efter ett ormbett bör katten vara inomhus. Eftersom ormbett kan orsaka skador på framför allt njurar och lever tas vanligtvis uppföljande blodprov.

Huggormen (Vipera berus)

Huggormen är den enda vilt förekommande giftormen i Skandinavien. Ormens gift innehåller en blandning av enzymer som ger skada runt bettet och som löser upp blodkropparna. När en huggorm biter så anpassar den mängden gift efter omständigheterna. En tredjedel av ormbetten är defensiva, dvs. torra bett utan giftöverföring. Hur allvarlig följden blir beror på faktorer såsom bettlokalisation, djurets kroppsvikt, ålder samt ormens storlek och giftmängd.

Huggormen är ofta drygt en halv meter lång där honan är större än hanen. Bottenfärgen är grå, brun eller rödbrun och ljusare än mönstret. De flesta huggormar har ett brett platt huvud, vertikalställd pupill och tydligt markerat mörkt sicksackband längs ryggen. Bandet på ryggen kan vara rakt, uppbrutet i fristående trekantiga fläckar, men också vara svagt utvecklat eller saknas helt. Ormen kan vara helt svart och kan då vara svår att skilja från en svart snok.

Ormar är växelvarma och deras ämnesomsättning regleras av omgivningens temperatur. Vintertid ligger ormen i dvala på frostfri plats. Huggormarna lämnar vinterboningen i mars-april. Den första månaden efter vintervilan ligger den mest i solen för att förbereda sig för skinnömsning och parningstid. Först därefter påbörjas jakten på föda. Huggormar äter främst sork och grodor och dras därför till platser där sådana djur finns såsom åkermark och diken.

Huggormen har giftkörtlar som mynnar via smala gångar i två ihåliga huggtänder i överkäken. Giftet innehåller flera komponenter, dels nervgift som förlamar bytet och dels olika enzymer som underlättar nedbrytningen av bytet. Giftet används när ormen jagar. I försvarsläge försöker ibland ormen att skrämmas genom att resa sig och väsa. I andra hand hugger den med tänderna utan att tömma gift. Normalt injicerar huggormen gift då den är svårt trängd eller blir trampad på och inget annat hjälper. Giftets styrka varierar med ormens ålder och storlek. Mängden gift påverkas av när ormen senast tömde giftkörtlarna.

Ormar trivs på varma hällar, i högt gräs, i lövhögar, i öppna komposter, under uthus och i husgrunder. En tomt med kortklippt gräsmatta och utan skrymslen och kryphål gör din trädgård otrivsam och mindre intressant för orm. Alla svenska ormar är fridlysta.

Uppsök veterinär genast

Detta kan vara ett akut tillstånd. Vi rekommenderar att du omgående uppsöker en veterinär.

Hitta klinik som kan hjälpa dig