Hjärtsvikt hos katt

Hjärtsvikt är inte detsamma som hjärtfel. Många har hjärtfel utan att känna av några symtom. Hjärtsvikt uppstår när hjärtat av en eller annan orsak inte klarar av att göra sitt jobb längre.

Hjärtsvikt kan definieras som bakåtsvikt när vätska samlas i olika kroppsdelar eller som framåtsvikt när ett normalt blodtryck inte kan upprätthållas.

Bakåtsvikt (även kallad kongestiv svikt) är den vanligare formen och leder oftast till vätska i lungorna (lungödem), mer sällan till vätska i brösthålan, utanför lungorna (hydrothorax), vätska i buken (ascites) eller vätska i hjärtsäcken (hydroperikard). Katter får sällan eller aldrig vätskeansamlingar (ödem) i extremiteter, som människor med hjärtsvikt ofta får.

Orsak

Nedsatt hjärtfunktion gör att blodet inte pumpas undan tillräckligt effektivt via venerna som går till hjärtat från kroppens organ. Trycket i venerna ökar då och vätska från blodkärlen tränger ut i den omgivande vävnaden (bakåtsvikt).

Dålig hjärtfunktion kan också leda till att tillräcklig mängd blod inte pumpas ut från hjärtat vid varje kontraktion, för att upprätthålla ett normalt blodtryck till kroppens alla delar (framåtsvikt).

Den dåliga hjärtfunktionen kan bero på många olika typer av hjärtsjukdomar, missbildningar, klaffläckage, hjärtmuskelsjukdomar och arytmier men symtomen vid svikt blir liknande oavsett orsak. Läs mer om hjärtfel.

Vanligen är det hjärtats vänstra sida som sviktar vilket medför att vätska samlas i lungor eller brösthåla. Om den högra sidan huvudsakligen är drabbad samlas vätska framför allt i bukhåla och bukorgan.

Symtom

Vanligaste symtomet på hjärtsvikt är vätska i lungorna, s k lungödem, som gör att patienten får svårt att få luft. För att kompensera det minskade syreupptaget försöker katten andas snabbare, kanske med kraftiga bukrörelser eller i värsta fall med öppen mun, sträckt hals och blå tunga (cyanos). Om man inte snabbt kan häva detta tillstånd leder det till döden genom kvävning, vilket är ytterst plågsamt.

Hjärtsvikt kan också ge vätskeansamlingar på andra ställen. Om vätska samlas i större mängd i brösthålan ger även det andningsbesvär. Vätskeansamling i hjärtsäck eller buk brukar inte vara så uttalade hos katter med hjärtsvikt att de ger allvarliga symtom.

Katter kan få cirkulatorisk chock med kraftigt nedsatt allmäntillstånd och låg kroppstemperatur, ofta nedåt 34-35 grader, mot normalt 38-39 grader. Nedsatt hjärtfunktion kan orsaka trötthet och motionsintolerans. Gravt, kroniskt hjärtfel kan även leda till avmagring. Plötslig hjärtdöd förekommer, sannolikt p g a allvarlig rubbning av hjärtats rytm (arytmi).

Katter hostar i regel inte av hjärtsvikt.

Vad kan man göra själv?

För att undvika att köpa ett djur som redan har hjärtsjukdom bör du som köpare begära ett intyg på att veterinär besiktigat djuret nyligen utan att upptäcka några tecken på hjärtsjukdom.

Eftersom de flesta hjärtsjukdomar inte är medfödda utan kommer senare i livet är det bra att be veterinären lyssna på hjärtat, gärna någon gång årligen, så att man upptäcker om ett blåsljud eller en onormal rytm uppkommit som ger misstanke om hjärtsjukdom.

Om du vet att din katt har en hjärtsjukdom måste du alltid vara uppmärksam på tecken som kan tyda på hjärtsvikt. Om ditt djur redan står på hjärtmedicin är det viktigt att följa veterinärens ordination. Det är speciellt viktigt att komma ihåg att ge vätskedrivande då katten annars snabbt åter kan hamna i svikt. Försök undvika övervikt eftersom det leder till ökad arbetsbelastning för hjärtat och försämrad andningskapacitet.

När bör veterinär uppsökas?

En frisk katt andas inte snabbare än 30 andetag/minut i vila. Snabbare andningsfrekvens kan tyda på lungödem. Vid grav hjärtsvikt kan påtaglig andnöd uppstå vilket leder till att katten andas med öppen mun och kanske i värsta fall får en blågrå nyans på slemhinnorna i munnen.

Hjärtsvikt hos katt kan vara svårare att upptäcka jämfört med hund eftersom katten själv väljer hur mycket den motionerar. En katt med hjärtsvikt kan bli mer stillsam, få nedsatt aptit, snabbare andning och även andnöd.

Katter med hjärtfel kan få blodproppar som oftast sätter sig i bakre delen av kroppspulsådern (aorta), där den delar sig till bakbenen. Proppen gör att bakbenen inte får normal blodförsörjning vilket oftast orsakar kraftig smärta, förlamningsliknande symtom i bakben, kalla baktassar och ibland blåaktiga trampdynor. Detta tillstånd är inte liktydigt med hjärtsvikt men den stress som smärtan medför utlöser ofta samtidig hjärtsvikt, vilket komplicerar situationen ytterligare.

Svimningar, kollaps och trötthet kan också tyda på hjärtsjukdom.

Om du noterar symtom som du befarar tyder på hjärtsvikt bör du snarast uppsöka, eller åtminstone rådgöra med veterinär eller kunnig personal, och inte vänta till efter helgen, eller över natten. Detta är speciellt viktigt om andning, medvetande eller allmäntillstånd är påverkat. Ju tidigare behandling kan sättas in desto mindre lidande för djuret och desto större chans att man hinner häva svikten innan det är för sent.

Diagnostik

För att säkert konstatera lungödem krävs röntgen. Vätska i brösthålan eller bukhålan syns både på röntgen och med ultraljud. Vätska i hjärtsäcken kräver ultraljud för säker diagnos.

En del djur får extraslag (arytmier) vid hjärtsjukdom, och det kan bidra till hjärtsvikt. Ofta, men inte alltid, kan man höra en arytmi med stetoskop. Om veterinären misstänker arytmi behövs EKG för att bekräfta misstanken och avgöra vilken typ av arytmi som föreligger.

Vid blodpropp som hindrar cirkulationen till bakbenen kan man ta blodprov och konstatera förhöjd halt av mjölksyra i bakbenen, men många gånger är de kliniska symtomen tillräckliga för att ställa diagnos.

För att bedöma själva hjärtats funktion krävs ultraljudsundersökning (ekokardiografi), men det är ofta inte nödvändigt i det mest akuta skedet utan görs lämpligen efter någon dag när andningen förhoppningsvis förbättrats.

För att hitta eventuella sjukdomar som utlöser hjärtproblem eller försämrar hjärtats funktion kan ytterligare utredningar bli nödvändiga.

Behandling

Behandlingen sker huvudsakligen i form av mediciner och anpassas alltid individuellt beroende på vilken typ och grad av hjärtsjukdom som orsakar besvären.

En patient med hjärtsvikt kräver kontinuerlig övervakning eftersom tillståndet är livshotande och kan försämras plötsligt. Om besvären är lindriga kan behandling i hemmet räcka, men vid påtagliga andningsbesvär rekommenderas att katten skrivs in för vård på djursjukhus eller klinik.

Vid akut lungödem är det viktigt att minimera stress. Katten bör hållas i stillhet. Ofta tillförs syrgas i kuvös, syrgasbur eller via en andningsmask eller slang i nosen. En liten dos lugnande medicin kan vara till god hjälp för att minska ångest och stress.

Huvudsyftet med behandling av lungödem är att driva bort vätska som ansamlats i lungorna. Detta sker genom injektioner med vätskedrivande medicin som för bästa effekt ges intravenöst, direkt i blodet, antingen som dropp eller stötvis, oftast varannan timme beroende på resultat och behov. Effekt av behandlingen utvärderas fortlöpande och beroende på resultatet bestäms hur mycket medicin som behövs.

Om patienten har en allvarlig arytmi som bidrar till hjärtsvikten behöver den också behandlas akut. Beroende på typ och grad finns olika injektionsvätskor eller tabletter att välja på. Ibland måste flera olika mediciner prövas efter varandra eller kombineras beroende på effekt.

När tillståndet förbättrats och bedöms stabilt, vilket vanligen tar två till tre dygn, får djurägaren fortsätta behandling med tabletter i hemmet. För optimalt resultat behövs ofta kombinationer av olika mediciner och behandlingen är nästan alltid livslång. Aktuella mediciner brukar vara vätskedrivande medel samt tabletter som förebygger blodproppar.

Vätska i buken behandlas på samma sätt som lungödem, men tillståndet är inte lika akut eftersom det inte medför kvävningsrisk och behandling kan ofta påbörjas i hemmet.

Vätska i hjärtsäcken kan i allvarliga fall kräva att man tappar ut vätskan genom att punktera hjärtsäcken.

Uppföljande besök brukar ske efter någon vecka. Då utvärderas behandlingsresultatet och eventuellt justeras medicineringen. Därefter brukar besök ske en till två gånger årligen, förutsatt att tillståndet är stabilt.

Tyvärr har de flesta hjärtsjukdomar en tendens att förvärras med åren och om man kommer till ett skede när medicinering inte längre kan ge en god livskvalité kan man bli tvungen att låta katten somna in för att undvika lidande. När hjärtsvikt väl inträtt brukar man kunna hoppas på ett gott liv med hjälp av medicinering i ytterligare något eller några enstaka år.