ESBL – antibiotikaresistenta tarmbakterier hos katt

På senare år har förekomsten av tarmbakterier bärandes på s k ESBL-gener ökat hos både djur och människor. ESBL står för Extended Spectrum Betalactamase och bakterier med dessa gener blir antibiotikaresistenta.

Bakterier som bär på ESBL har motståndskraft mot penicilliner, cefalosporiner och ofta även flera andra sorters antibiotika. Det innebär att om en sådan bakterie orsakar infektion, t ex i ett sår eller i urinvägarna, blir infektionen mer svårbehandlad med vanliga antibiotika. Ett djur eller en människa kan ha ESBL-bärande bakterier i tarmen utan att veta om det, som en del av den vanliga tarmfloran. Det är ofta först om/när bakterien orsakar infektion som inte går över trots antibiotikabehandling, som det står klart att det rör sig om en resistent bakterie.

I andra länder är livsmedelsproducerande djur en viktig reservoar till ESBL-bärande bakterier, men i Sverige är läget fortfarande gynnsamt. ESBL har påvisats i viss utsträckning hos slaktkyckling i Sverige samt sporadiskt hos andra djurslag, däribland katt. Förutom att dessa bakterier utgör ett potentiellt hot mot den enskilda kattens hälsa finns det även risk för att människor i kontakt med katten och dess avföring ska smittas. Likaså kan en människa som bär på bakterien vara en smittfara för katten.

Smitta

Den viktigaste riskfaktorn för att katten ska få ESBL-bärande tarmbakterier är antibiotikabehandling, eftersom de resistenta bakterierna gynnas av detta, genom att de icke-resistenta bakterierna, som annars konkurrerar om näring och utrymme, dör. Förutom direkt eller indirekt kontakt med smittade djur, kan katten även få i sig ESBL-bärande bakterier via fodret. I värmebehandlat foder förekommer normalt inte sådana bakterier, om inte fodret förorenats i efterhand. Man har dock påvisat tarmbakterier både med och utan ESBL-gener i s k färskfoder som ju inte är upphettat.

Förebyggande åtgärder

 

Publicerad juni 2017