Chokladförgiftning hos katt

Choklad innehåller teobromin som har en stimulerande effekt på nervsystemet. Katter är mycket känsligare för teobromin än vad människor är på grund av att de bryter ner teobromin långsammare.

Katter är något känsligare för choklad (teobromin) än vad hundar är, dock är det ovanligare att de blir chokladförgiftade eftersom de i allmänhet inte inte äter choklad. Även andra djurslag är känsliga för choklad, i synnerhet häst, men även mus och papegoja m fl. Människor har en snabb metabolism av teobromin, vilket gör att vi inte är så känsliga för förgiftning. Hos katter är halveringstiden för teobromin i kroppen avsevärt längre än hos människor vilket innebär att ämnet anhopas i kroppen och påverkar olika organsystem, först centrala nervsystemet och senare även cirkulationen, andningen och urinorganen.

Dödlig dos för katt är ca 80-200 mg/kg kroppsvikt, men förgiftningssymtom uppkommer vid betydligt lägre doser. I mörk choklad och i ren kakao är halten teobromin som högst, ca 5-15 mg/g och ibland upp till 28 mg/g (dvs 2 800 mg i en 100 grams chokladkaka). Mjölkchoklad innehåller relativt lite teobromin, ca 2mg/g och vit choklad innehåller nästan inget teobromin.

Symtom

Symtom uppkommer mellan 2 och 24 timmar efter intaget och kan hålla i sig i flera dagar. Även ett litet men ofta upprepat chokladintag är farligt eftersom teobrominet då ansamlas i kroppen allteftersom.

En katt med chokladförgiftning får symtom såsom ökad törst, kräkning, diarré, snabb hjärtfrekvens med rytmrubbningar, snabb andning, hyperaktivitet och rastlöshet samt kramper.

Diagnos

Om djurägaren har misstanke om att katten ätit choklad, t ex i form av tomma omslagspapper, kan en sannolikhetsdiagnos ställas utifrån symtomen och djurägarens uppgifter. I annat fall kan det vara svårt att ställa rätt diagnos, eftersom mag-tarmstörning, hjärtklappning och neurologiska symtom kan ha många olika orsaker hos katt.

Behandling

OBS - Vi rekommenderar inte att man i hemmet försöker framkalla kräkning med salt då detta kan leda till saltförgiftning hos katten.

Det finns inget motgift mot teobromin utan behandlingen är symtomatisk och understödjande.

De första ca 1-3 timmarna efter förtäring kan man eventuellt försöka få katten att kräkas med hjälp av en injektion. För att förhindra att teobromin som redan passerat ut i tarmen ska tas upp kan aktivt kol ges.

Vid kramper kan muskelavslappnande och kramplösande medel ges och vid hjärtpåverkan kan specifik hjärtmedicin krävas för att behandla rytmrubbning och hjärtklappning. Vid problem såsom kräkningar krävs mediciner som skyddar mage och tarm.

Prognos

Om katten överlever den akuta förgiftningen blir den vanligtvis helt återställd.