Bäckenfraktur hos katt

Bäckenfraktur hos katt är i de flesta fall en följd av trauma i samband med trafikolycka eller fall från hög höjd.

Ett bäckenbrott består vanligen av minst två frakturer på varsin sida av en benbit som då blir avskiljd från resten av bäckenet. Bäckenfrakturer kan vara mer eller mindre komplicerade, beroende på var i bäckenet frakturlinjerna går. Eftersom bäckenbrott brukar uppkomma till följd av trauma är det inte ovanligt att katten samtidigt har andra skador som kan behöva åtgärdas före själva frakturen. Dit hör exempelvis skador i urinblåsa eller urinvägar, nervskador, blödning samt andra skador i mjukdelar eller skelett.

Symtom

Symtomen varierar något beroende på benbrottens lokalisation och allvarlighetsgrad. Katten kan visa allt ifrån måttlig hälta på ett bakben till total förlamning i bakdelen. Bäckenfrakturer ger precis som andra frakturer upphov till smärta, och katten kan verka låg och dra sig undan samt vara ovillig att äta och dricka. En del katter har svårt att kissa och bajsa.

Diagnos

Vid den kliniska undersökningen tittar veterinären på hur katten rör sig och undersöker den skadade bakdelen manuellt. Man letar efter ömhet, svullnad, avvikande rörlighet samt krepitation (om det ”knakar” när benet manipuleras eller belastas). Med hjälp av röntgenundersökning kan man dels fastslå att bäckenet är brutet, dels få reda på hur benbitarna ligger i förhållande till varandra. Det är även viktigt att utvärdera kattens nervfunktion samt säkerställa att den inte har skador på inre organ, framför allt urinblåsa och urinvägar. Blodprover kan ge extra information om eventuella invärtes skador.

Behandling

Många gånger kan bäckenfrakturer behandlas konservativt, dvs med vila i ett begränsat utrymme i ca sex veckor, samt smärtlindring. I en del fall behöver katten opereras, t ex då höftleden är involverad i frakturen. Vid kirurgisk behandling stabiliseras benbitarna mot varandra och fixeras med metallplattor, skruvar mm.

Prognos

Prognosen avgörs dels av om katten har några ytterligare skador, dels av att själva frakturläkningen förlöper komplikationsfritt. Strikt vila är viktigt för att inte benbitarna ska röra sig och fördröja frakturläkningen vilket ökar risken för kronisk hälta. Många katter blir helt återställda, eller kan möjligen gå lite stelt med bakkroppen, medan andra får smärta och hälta till och från eller kontinuerligt. Honkatter kan få framtida förlossningssvårigheter om bäckenhålan blivit trängre till följd av frakturen. 

 

Publicerad maj 2017