Valpningssvårigheter och kejsarsnitt hos hund

Svårigheter vid valpning kan ha många orsaker. En tik med valpningssvårigheter kan behöva ges förlossningshjälp eller förlösas med kejsarsnitt.

Dystokier, eller valpningssvårigheter, förekommer vid ca 5% av alla valpningar och är vanligare hos vissa raser. Hundar av vissa småraser, en del mycket stora raser samt trubbnosraser löper större risk att drabbas, liksom överviktiga tikar och tikar med många valpar i livmodern.

Orsaker

Symtom

Om något av dessa symtom uppträder ska veterinär kontaktas snarast:

Diagnos

Anamnesen (sjukdomshistorien) är viktig för att veterinären ska kunna avgöra om tiken har valpningssvårigheter. Hur länge har tiken varit dräktig? Hur länge sedan är det förlossningsarbetet startade? Har hon haft tidigare problem vid valpning?

Veterinären undersöker om det finns någon valp i förlossningskanalen och känner på tikens mage. Vanligtvis görs en bilddiagnostisk undersökning, oftast röntgenundersökning för att se hur många valpar som är kvar och om någon valp ligger fel.  Med hjälp av ultraljud kan man även avgöra om valparna är vid liv.

Behandling

Om valpningen är igång och veterinären konstaterat att det inte finns något hinder i förlossningsvägarna kan tiken behandlas med sockerlösning samt om det behövs kalklösning. Om detta inte räcker kan värkstimulerande medel, oxytocin, ges.

En valp i felläge kan man försöka hjälpa ut manuellt.

Om dessa behandlingar inte är lämpliga eller om resultatet uteblir kan det bli nödvändigt att förlösa tiken med kejsarsnitt.

Operation

Tiken sövs med ett narkosmedel som är skonsamt för valparna. Efterhand som de plockas ut torkas de och masseras, och andningen kontrolleras. Vid operationen undersöks även livmodern, och om den är skadad kan den behöva tas bort i samband med kejsarsnittet. Vid dräktighet är risken för blodproppar större, och den ökar ytterligare om operationen är omfattande. Därför undviker man helst att ta bort livmodern om den inte är skadad, men i vissa fall görs det ändå om det bedöms lämpligt.

Eftervård

Efter operationen är tiken påverkad av narkosen och det kan dröja ett tag innan hon tar sig an sina valpar. Under tiden är det viktigt att hålla dem varma och eventuellt även stödmata dem med mjölkersättning. Valparna bör få dia inom 12-24 timmar efter födseln för att få tillgång till den värdefulla råmjölken, som innehåller antikroppar från modern. Råmjölken ger valparna ett viktigt skydd mot sjukdomar under de första levnadsveckorna.

Komplikationer

Ofta skickas den nyopererade hunden hem ganska snart efter operationen så hon ska få lugn och ro med sina små hemma. Det är viktigt att man hemma kontrollerar att inga komplikationer uppträder: såret ska inte blöda, hunden ska piggna till och börja ta hand om valparna.

Komplikationer som kan uppstå efter kejsarsnitt är infektion i såret, blödningar och blodproppar. Ta tempen dagligen och kontrollera såret minst ett par gånger om dagen: det ska inte vara svullet, ömt, eller rött, och det ska inte komma varig eller blodig vätska från det (enstaka bloddroppar är ok). Hundens flytningar ska inte lukta illa. Juvret ska vara oömt och inte rött. 

Om tiken är upptagen med sina valpar, valparna ökar i vik, och mest äter eller sover, så är förmodligen allt som det ska.

Prognos

Beroende på vad som orsakat valpningssvårigheten kan den långsiktiga prognosen variera. Om en valp legat fel är risken liten att det ska upprepas, men om tiken är värksvag utan tydlig orsak finns risk för att det är medfött, eftersom värksvaghet visats vara vanligare i vissa linjer. Dessa tikar bör inte användas i avel. Om förlossningskomplikationerna orsakats av en förträngning i förlossningsvägarna (t ex missbildning eller tidigare bäckenfraktur) lär tiken sannolikt få samma problem i framtiden, och bör därför inte ha fler valpkullar.