Urinsten hos hund

Urinsten bildas av en fällning av kristaller i urinblåsan. Om en urinsten passerar ut från blåsan och fastnar i urinröret får hunden helt eller delvis urinstopp och måste snabbt komma under vård.

Det mesta av kroppens avfallsprodukter som utsöndras via njurarna är upplöst i urinen. Men en del ämnen är svårare för njurarna att lösa upp och de kan under vissa omständigheter fällas ut i urinen som kristaller. Oftast bildas kristallerna av calcium, magnesium och fosfor. Om kristallerna ansamlas i blåsan kan de bana vägen för infektion och inflammation. Om de bildar större stenar finns risk för akut urinstopp.

Kristallbildningen sker snabbast i urin med hög koncentration, så hundar som dricker dåligt löper större risk att drabbas. Ju längre tid urinen blir kvar i blåsan, desto större är risken att urinsten ska bildas. Andra faktorer som inverkar på utfällningen av kristaller är urinens pH-värde samt förekomsten av långvarig urinvägsinfektion.

Tillståndet förefaller vara vanligare hos lhasa apso, bichon frisé, yorkshireterrier, dvärgschnauzer, cockerspaniel, pomeranian och dvärgpudel.

OBS – urinstopp är ett potentiellt dödligt tillstånd och måste behandlas omgående!

Symtom

Vid kristaller i urinen, kristalluri, kan hunden få inflammation och ofta bakterieinfektion i blåsa och urinvägar. Läs mer om urinvägsinfektion här

Hanhundar har smalare och längre urinrör än tikar, med fler ställen där en sten kan fastna. Därför är urinstopp vanligare hos hanhund än hos tik. Om hunden fått urinstopp får den svårt att kissa, antingen kissar den droppvis eller med dålig stråle, eller så försöker hunden kissa utan att det kommer någon urin alls. Hundar kan även stå längre och kissa än vanligt. Andra tecken är smärta vid urinering och blod i urinen. 

Diagnos

Urinkristaller kan vanligtvis påvisas vid mikroskopering av urinprov. Provet måste vara färskt, helst inte äldre än 1-3 timmar. Om hunden har urinstopp kan en onormalt stor urinblåsa kännas när man klämmer på buken. Stor blåsa kan även diagnostiseras med hjälp av röntgenundersökning och ultraljudsundersökning. En del urinstenar är röntgentäta och syns på röntgen, men inte alla. Alla stenar är dock synliga vid ultraljudsundersökning av blåsan.

Behandling

Kristaller i urinen och urinsten behandlas medicinskt eller kirurgiskt beroende på vilken sorts kristaller det rör sig om. Vissa stenar kan lösas upp med hjälp av specialfoder. Om detta inte är framgångsrikt eller om stenarna är av en sort som inte kan lösas upp på detta sätt avlägsnas de från blåsan kirurgiskt. Efter operationen bör hunden stå på specialdiet som förebygger att nya stenar bildas. Om hunden har en samtidig bakterieinfektion behandlas denna med antibiotika.

Om ett akut urinstopp inte behandlas leder tillståndet till njursvikt som kan vara dödligt inom några dagar.  Hunden måste fort komma till veterinär, både för att behandla konsekvenserna av njursvikten och för att åtgärda stoppet. Oftast försöker man spola tillbaka urinstenarna som fastnat till urinblåsan. Ibland fungerar inte denna behandling och i så fall behöver stenarna avlägsnas kirurgiskt. Vid operationen öppnas urinröret från utsidan. Hos en del hundar låter man denna öppning bli permanent.

Prognos

Dieten är viktig för att inte hunden ska bilda nya stenar. Hunden ska fortsättningsvis ges det foder som veterinären ordinerat. Den ska också ha god tillgång till färskt vatten så att vattenintaget blir så stort som möjligt, samt rastas ofta så att urin inte blir stående för länge i blåsan.

Djurägaren bör vara vaksam på tidiga symtom på urinvägsbesvär så att hunden kan få behandling tidigt.

Övrig information om urinsten

Urinsten bildas av att kristaller fastnar på ett s k nidus, en partikel som därefter fungerar som en sorts kärna i urinstenen. Urinstenarna byggs upp allteftersom av olika mineraler, och sammansättningen varierar med urinens mineralinnehåll.