Trachealkollaps hos hund

Vid trachealkollaps har de broskringar som håller luftstrupen utspänd blivit mjuka så att luftstrupen plattas till, vilket orsakar problem med andningen.

Trachealkollaps är ett tillstånd som främst drabbar hundar av små raser. Tillståndet utvecklas över tid och symtom ses vanligen hos individer från 7-årsåldern och uppåt. Det finns även en medfödd variant som dock är mindre vanlig.

Symtom

Symtom på trachealkollaps uppkommer ofta i samband med att hunden blir upphetsad, att den drar i kopplet, i samband med ansträngning eller när den äter eller dricker. Då får den häftiga hostattacker och har svårt att få luft. I allvarliga fall kan hunden till och med få blåaktiga slemhinnor och svimma av på grund av syrebristen.

Diagnos

Djurägarens beskrivning av hundens symtom (anamnesen) ger en viktig ledtråd för veterinärens utredning. Vanligtvis görs bilddiagnostiska undersökningar i form av röntgen, genomlysning eller eventuellt endoskopi av luftstrupen, för att fastställa om det rör sig om trachealkollaps samt undersöka om hunden har andra förändringar i andningsorganen (infektion, bronkit etc).

Behandling

I första hand behandlas trachealkollaps konservativt, dvs en överviktig hund bantas, man provar att byta ut halsbandet till en sele, undviker irriterande ämnen i hundens miljö, som t ex starkt luktande rengöringsmedel och tobaksrök. Hunden kan få hostdämpande medicin och eventuellt inhalationsbehandling med kortison samt ibland bronkvidgande (luftrörsvidgande) läkemedel. Hundar som fortfarande har stora besvär trots denna behandling kan i vissa fall bli hjälpta av kirurgi. Vid operationen sätts konstgjorda ringar eller rör in, som ska hålla luftstrupen utspänd. Beslut om eventuell operation vilar bland annat på var själva kollapsen sitter samt om hunden har samtidiga försvagningar i de mindre luftrören (bronkerna), eftersom den i så fall kan ha fortsatta besvär efter operationen.

Prognos

Trachealkollaps är ett kroniskt tillstånd som kan bli värre med åren och prognosen varierar från hund till hund. En del klarar sig fint utan behandling, eller med bara periodvisa behandlingar, medan andra kan ha så svåra besvär, och ibland även andra sjukdomar, som gör att de inte kan ha en fullgod livskvalitet i det långa loppet.