Skendräktighet hos hund

Skendräktighet förekommer hos tikar av alla raser och orsakas av hormonspelet som sker i kroppen efter löp. Skendräktighet är ett naturligt fenomen, men en del tikar blir påverkade såväl psykiskt som fysiskt.

Varför blir tiken skendräktig?

För våra hundars förfäder fyllde skendräktigheten en viktig funktion. En skendräktig tik som inte fick egna valpar kunde hjälpa till att ta hand om flockens valpar, både genom digivning och omsorger. Dagens sällskapshundar har dock ingen fördel av skendräktighet, tvärtom - det orsakar snarare besvär för både hund och ägare, i form av humörpåverkan och fysisk påfrestning. 

Vad händer i kroppen hos en skendräktig hund?

Hormonspelet i samband med löp och efterlöp är komplext. Det är framför allt hormonerna progesteron och prolaktin som är av betydelse för en tik som är skendräktig. Tiken får även förhöjda nivåer av hormonerna estradiol, LH och FSH i samband med löpet och under ca två månader därefter, det vill säga fram till tidpunkten för valpning. Skendräktighet brukar bli märkbar någon vecka innan tiken skulle få valpar om hon varit dräktig.

Progesteron

Efter att tiken har löpt har hon höga nivåer av hormonet progesteron i kroppen. Detta gäller både i samband med dräktighet och när tiken är skendräktig, men också för tikar som inte har några symtom alls. Progesteron är ett dräktighetshormon som produceras i äggstockarna efter ägglossningen. Hormonet gör bland annat så att livmodern blir en lämplig miljö för att bära på foster, och det är en förutsättning för att bevara dräktigheten.

Ca 58 - 68 dagar efter löp, när en dräktig tik får valpar, börjar nivåerna av progesteron att sjunka. Hos en tik som har valpat går sänkningen snabbt, men hos en skendräktig tik sjunker progesteronet långsammare. I försök där skendräktiga hundar givits läkemedel som hämmar progesteron har det visat sig att symtomen på skendräktighet minskar. Det tyder på att progesteron har ett inflytande på tikens beteende, men hur mycket och på vilket sätt är inte helt klarlagt.

Prolaktin

Hormonet prolaktin stiger gradvis efter löpet och finns kvar under digivningstiden oavsett om tiken är dräktig eller ej. Prolaktin stimulerar produktionen av mjölk och påverkar tikens beteende till att bli mer moderligt. Det här hormonet frisätts från hypofysen i hjärnan, dels som en följd av det övriga hormonspelet i kroppen, och dels vid stimulans från juvren eller visuell stimulans.

En hund som ger di får därmed en högre produktion av prolaktin, men det får också en tik som slickar och snuttar på sina egna juver, eller har adopterat föremål, såsom leksaker, som sina valpar.

Är min hund skendräktig?

Det är inte alla tikar som visar tecken på att de är skendräktiga. Vissa tikar visar aldrig sådana symtom, trots att hormonspelet i kroppen är detsamma. En skendräktig hund tenderar att få allt tydligare symtom för varje löp, både fysiska och mentala.

Tecken på skendräktighet uppträder vanligen knappt två månader efter löp - alltså strax innan en dräktig hund normalt skulle få valpar - och kan då vara följande:

Juver

Hormonet prolaktin orsakar att tiken får mjölk i juvren och svullna juver, i och med att mjölkkörtlarna växer. Mjölken kan se ut som en vattnig vätska och brukar vara relativt sparsam. Det är dock vanligt att hunden slickar sig själv på mage och juver, och därigenom orsakar ytterligare prolaktinfrisättning. Detta kan i sin tur leda till mer mjölkproduktion. En del tikar får frisättning av prolaktin vid visuell stimulering, det vill säga när de ser sina låtsasvalpar.

Förändrad aptit

Aptiten förändras hos många tikar. Vissa får ökad aptit, men många äter lite mindre eller vill inte äta alls. Det är viktigt att tänka på att det inte alltid är skendräktigheten som bär skulden när en tik får försämrad aptit ett par månader efter löp - det är också vid den här tidpunkten som livmoderinflammation ofta uppträder.

Lös avföring

En skendräktig hund kan få lös avföring och vissa tikar får rentav diarré.

Ökad törst och urinering

Tiken kan också börja dricka mer och därmed kissar hon mer. OBS - Ökad törst och frekvent urinering kan även vara tecken på sjukdom.

Beteendeförändring

Förutom de fysiska symtomen kan en skendräktig tik bli mentalt påverkad. När modersinstinkterna väcks kan hunden bli som förbytt. Instabilt humör och aggressivt beteende är vanligt förekommande, men också slöhet, trötthet eller nervositet.

Tiken kan börja boa genom att gräva gropar i trädgården eller bädda och göra iordning ett rede. Det händer också att hon vill adoptera olika saker i hemmet - till exempel skor, leksaker eller gosedjur - för att sedan ta hand om dem som om de vore hennes egna valpar.

Hur länge pågår skendräktigheten?

Skendräktighet går över av sig själv efter några veckor, men återkommer vanligtvis vid efterföljande löp. Om tiken är väldigt påverkad av löp och skendräktighet kan det vara lämpligt att kastrera henne. (länk). 

När ska veterinär uppsökas?

Minskad aptit, ökad törst, diarré och sänkt aktivitetsnivå kan förekomma vid skendräktighet, men det kan även vara tecken på olika sjukdomstillstånd som exempelvis livmoderinflammation. Om tiken visar nya eller kraftigare avvikelser under skendräktigheten, kan det alltså finnas andra orsaker.

"Du bör alltid kontakta veterinär om tiken får möjliga sjukdomssymtom."

Det händer även att hundar får juverinflammation till följd av mjölkproduktion, slickande och snuttande. Om någon juverdel blir hård och kanske missfärgad, eller om vätskan som kommer ut är varig eller blodtillblandad, kan det tyda på juverinflammation. Hunden kan då samtidigt ha feber, dålig mage och minskad aptit. Dessa tillstånd ska undersökas hos veterinär.

Om tiken mår dåligt fysisk eller mentalt av sin skendräktighet bör du uppsöka veterinär, då det finns receptbelagda läkemedel som kan vara till hjälp.

Finns det någon behandling för skendräktighet?

En del upplever att skendräktighet kan dämpas genom att dra ner på tikens fodergiva och öka motionen. Det är också bra att bryta beteenden som stimulerar prolaktinproduktion, det vill säga att förhindra att hunden slickar och suger på sina egna spenar, samt att ta bort hennes "valpar".

Läkemedelsbehandling

Hos veterinären kan ni få recept på medicinsk behandling. För detta krävs att hunden kommer till en klinik för undersökning, så att veterinären kan säkerställa att hunden är frisk i övrigt och inte har tecken på till exempel juverinflammation eller dräktighet.

Läkemedlet hämmar prolaktinfrisättningen och då brukar såväl mjölkproduktion som beteendeförändring upphöra. Tillståndet kommer dock oftast tillbaka vid efterföljande löp, så den enda metoden att förebygga skendräktigheten för gott är genom kastration. 

Välkommen att kontakta våra veterinärer kostnadsfritt för råd via AniCura-appen.

Kastrering

Vid kastrering avlägsnas äggstockarna - där mycket av hormonproduktionen sker - samt i de flesta fall även livmodern. Ibland förekommer det dock att hundar som opereras mitt i löpet får långvariga beteendeförändringar som liknar dem som ses vid skendräktighet. Det här kan bero på att progesteronet sjunker hastigt när äggstockarna opereras bort, precis som det gör när en dräktig hund får valpar.

Eftersom prolaktin inte bildas i äggstockarna utan i hjärnan kan detta hormon fortsätta produceras även om hunden har kastrerats. Detta ses framför allt när hunden blivit opererad i löp och efterlöp. Om möjligt är det därför bra att vänta med operationen till minst 8 - 10 veckor efter att hunden har löpt.

Om din tik blivit skendräktig

Om din hund har blivit skendräktig så bör du hålla koll på hennes aptit. En del hundar slutar helt att äta medan andra får ökad aptit. Förutom att reglera matintaget, kan det också vara bra att aktivera tiken fysiskt och mentalt.  Är tiken märkbart påverkad och nedstämd, kan det gå att skingra tankarna med aktiviteter och mental stimulans. Lek gärna med andra leksaker eller ta promenader för att skifta fokus. Tänk dock på att inte gå för hårt åt med fysisk träning. Det gäller framför allt om du vanligtvis tränar med din hund, som exempelvis agility. Under skendräktigheten kan många tikar få lite nedsatt kondition.

Texten uppdaterades mars 2022. Skribent: Boel Sandros, legitimerad veterinär