Skendräktighet hos hund

Skendräktighet förekommer hos alla raser och orsakas av hormonspelet som sker i kroppen efter löp. Skendräktighet är ingen sjukdom men många tikar blir påverkade av tillståndet, både psykiskt och fysiskt.

Hos vildhundar som lever i flock har skendräktighet inneburit en fördel, genom att de icke-dräktiga tikarna kunnat hjälpa till med att ta hand om och dia valparna. Tikar som lever i flock har ofta synkroniserade löp, så skendräktigheten infaller ungefär samtidigt som valparna föds.

Orsak

Hormonfrisättningen efter löp är nästan densamma hos tikar som är dräktiga och hos dem som inte är det. Mot slutet av efterlöpet (metöstrus) sjunker det dräktighetsbevarande hormonet progesteron och det hormon som stimulerar mjölkproduktion, prolaktin, stiger. En tik som är skendräktig kan då ”tro” att hon ska få valpar.

Symtom

Symtom på skendräktighet syns vanligen ca två månader efter löp, dvs när en dräktighet normalt skulle vara fullgången:

Diagnos

Med utgångspunkt i dels djurägarens uppgifter om hundens beteende och tidpunkten för senaste löp, och dels en grundlig klinisk undersökning kan veterinären vanligtvis ställa diagnosen skendräktighet. Genom röntgenundersökning och blodprovsanalys kan man utesluta dräktighet eller sjukdom som orsak till symtomen.

Behandling

Behandlingen på kort sikt består i att på medicinsk väg stoppa utsöndringen av prolaktin. Tillståndet kommer dock oftast tillbaka vid efterföljande löp, så den enda säkra metoden att förebygga att tiken blir skendräktig på nytt är kastration. Kastrationen bör ske under vilofasen mellan löp, eftersom en kastration under pågående skendräktighet innebär risk för att symtomen blir permanenta.

Prognos

Skendräktighet går över av sig själv efter några veckor, men återkommer vanligtvis vid efterföljande löp. Om tiken är mycket påverkad av skendräktigheter och löpperioder under stora delar av året kan det vara lämpligt att kastrera henne.