Renal dysplasi hos hund

Renal dysplasi (RD), tidigare även benämnd juvenil progressiv nefropati, är en utvecklingsrubbning i njurarna. Sjukdomen definieras av en onormal utveckling av njurarna vilket medför en nedsatt njurfunktion som så gott som alltid leder till njursvikt. Sjukdomen har ett familjärt uppträdande hos flera raser varför den misstänks vara ärftlig.

RD utvecklas under den tidsperiod då njurarna bildas och färdigutvecklas, vilket hos hund innebär under fosterstadiet och de första 1-2 månaderna efter födseln. Efter denna tidpunkt kan sjukdomen inte uppkomma men däremot kan sekundära förändringar uppstå som ett resultat av primärsjukdomen. Den felaktiga utvecklingen av njurvävnaden resulterar oftast i att njurarna blir mindre än normalt och med ett förändrat utseende. Orsaken till utvecklingsrubbningen är inte fastställd och forskning pågår för att försöka identifiera genetiska förändringar som kan ligga till grund för sjukdomen.

I Sverige har fall av RD setts hos över 80 olika raser, men den är något vanligare förekommande hos shih tzu, tibetansk terrier, lhasa apso, tibetansk spaniel, boxer, berner sennen, cocker spaniel, irish soft coated wheaten terrier, cairnterrier, welsh springer spaniel, golden retriever och flatcoated retriever. Även hos dessa raser är den dock att betrakta som förhållandevis ovanlig.

Symtom

Symptom vid RD skiljer sig inte från symptom vid andra njursjukdomar, utan präglas av ökad törst och urinering, nedsatt aptit, förlust av muskelmassa, viktminskning, kräkning och dålig andedräkt. Förändring av njurvärdena i blodet ses vanligtvis inte förrän ca 75% av njurarnas funktion har gått förlorad, vilket är mycket sent i sjukdomsförloppet. Den nedsatta förmågan att koncentrera urinen inträffar något tidigare, så ökad törst och urinering kan föregå förhöjda njurvärden vid blodprovsanalys. 

Symptomdebuten hos hundar med RD är beroende av hur omfattande förändringar hunden har. Vanligen insjuknar hundar mellan två månader och fyra års ålder.

Diagnos

Symptom och ultraljudsförändringar som ses vid RD är ospecifika och diagnosen kan därför endast ställas genom analys av vävnadsprover från njurarna. Ibland är det möjligt att ställa diagnos baserat på ett vävnadsprov från en levande hund, men i vissa fall kan diagnosen inte ställas förrän vid en obduktion.

Behandling

Det finns ingen specifik behandling för RD utan behandlingen riktar in sig på att stödja njurarnas funktion och lindra de symptom som den nedsatta njurfunktionen orsakar. Detta kan innefatta särskild njurdiet, kosttillskott, läkemedel mot illamående och magsårsprofylax. En hund med nedsatt njurfunktion kan inte koncentrera urinen normalt varför fri tillgång på vatten är absolut nödvändigt.

Prognos

RD är en dödlig sjukdom. Hur länge hunden kan leva med sjukdomen beror på symptomens allvarlighetsgrad och hur tidigt dessa uppkommer. En del hundar avlivas i tidig valpålder medan andra kan leva många år med sjukdomen. Att en hund med måttlig till svår RD skulle uppnå normal livslängd för rasen är dock osannolikt.

Förebyggande

Det enda sättet att förebygga RD är genom ett noggrant avelsarbete. Arvsgången är inte fastställd, men hos ett antal raser misstänks en så kallad autosomal recessiv nedärvning. Detta betyder att en individ kan vara bärare av ett sjukdomsanlag utan att själv uppvisa sjukdom, om den även bär på ett friskt anlag. En hund som insjuknar i RD ska inte användas i avel och vid en autosomal recessiv arvsgång bör båda föräldradjuren tas ur avel eftersom de kan antas vara bärare av sjukdomsanlag.

Eftersom RD oftast är en obduktionsdiagnos är det av största vikt att en hund som avlider till följd av misstänkt RD genomgår en obduktion. För ett antal raser finns en central registrering för RD vilket är viktigt ur avelssynpunkt.

I nuläget saknas DNA-test (gentest) för att detektera bärare av sjukdomsanlag.