Öroninflammation hos hund

Det finns många olika orsaker till öroninflammation. Till de predisponerande faktorerna, det vill säga faktorer som gör att hunden har lättare för att få öroninflammationer, hör örats utformning som exempelvis hängöron och trånga hörselgångar.

Örat består av ytteröra, mellanöra och inneröra. Ytterörat utformas av öronlappen och hörselgången. Hörselgångens övre del är vertikal men övergår efter en vinkel till en horisontell del som slutar vid trumhinnan. Längden på hörselgången varierar beroende på ras, mellan 3 och 10 cm.

Hörselgångens yta täcks av hud, liknande den hud som finns på kroppen. I örat finns det olika typer av körtlar som producerar öronvax, och antalet körtlar varierar mellan ras och individ. Örat har en självrengörande mekanism där vax och skräp transporteras uppåt av hörselgångens celler.

Bakom trumhinnan finns mellanörat som är ett hålrum fyllt av luft. I mellanörat finns också hörselbenskedjan, det vill säga hammaren, städet och stigbygeln. Innanför mellanörat finns innerörat. Innerörat innehåller organ för hörsel och balans.

Orsaker

Det finns också ett flertal sjukdomar som kan ge öroninflammationer, exempelvis parasiter som öronskabb, olika typer av allergier, främmande föremål i örat samt hormonella sjukdomar. Det kan också vara vid problem med den normala bildningen av hornämne eller om hunden har polyper eller tumörer i hörselgången.

Hög produktion av öronvax är ytterligare en faktor samt mycket hår i hörselgången, för mycket rengöring eller användande av bomullspinnar. Hundar som ofta blir fuktiga i öronen som exempelvis vattenapporterade hundar har också en ökad risk.

När hörselgången blir skadad kan bakterier och/eller jästsvamp växa till och skada hörselgången ytterligare. Dessa mikroorganismer är alltså inte grundorsaken till öroninflammationen.

Symtom

Hunden kan skaka på huvudet eller klia i öronen, det kan också göra ont. Ibland blir öronlappen röd och svullen. Det sker en ökad produktion av sekret som varierar i utseende beroende på vilken typ av infektion det rör sig om. Det kan vara allt ifrån mörkbrunt till varigt gult eller grönaktigt sekret. Det kan också lukta väldigt illa från öronen.

Diagnos

Veterinären undersöker öronlappen och den yttre hörselgången. De nedre delarna av örat undersöks med ett så kallat otoskop, som både har ljus och förstoring så att veterinären noggrant kan inspektera hörselgången och trumhinnan.

Med en bomullspinne samlas sekret upp och rullas ut på objektglas. Öronsekretet undersöks sedan i mikroskop för att se om det förekommer parasiter, en så kallad cytologisk undersökning utförs. Därefter färgas preparatet och undersöks igen i mikroskop, nu med större förstoringsgrad, för att se vilken typ av bakterier och/eller jästsvamp som förekommer. I vissa fall tas en bakterieodling.

Behandling

Vid öroninflammation måste öronen vanligtvis rengöras med något vaxlösande rengörande medel. Vilket medel som väljs är beroende av vilken typ av infektion som föreligger och hur öronsekretet ser ut. Rengöringen syftar till att få bort vax och att minska mängden bakterier och/ eller jästsvampar.

Hunden behandlas vanligen också med receptbelagda örondroppar, också det beroende på vilken typ av infektion det rör sig om. I ett rent öra har örondroppar mycket bättre effekt än om örat är smutsigt. Om öroninflammationen gör mycket ont kan hunden behöva något smärtstillande inflammationshämmande medel.

Återbesök bör alltid göras för att konstatera om infektionen är utläkt eller ej. Vid kraftiga kroniska förändringar i hörselgången kan operation bli aktuellt.

För hundar med återkommande öroninflammationer bör bakomliggande orsaker utredas.

Inflammationer i mellanörat

Den vanligaste orsaken till inflammationer i mellanörat är spridning av en infektion från hörselgången där trumhinnan har blivit skadad och brister. Även främmande föremål som t ex gräsax kan orsaka skada på trumhinnan med inflammation och infektion som följd. Inflammationer i mellanörat kan i sin tur leda till inflammationer i innerörat.

Symtom

Ofta ses tecken på kronisk öroninflammation. Kraftig sekretproduktion i hörselgången och huvudskakningar är andra symtom. Det kan också göra ont när hunden äter, skäller eller när den försöker att öppna munnen. Huvudet kan ibland vara vinklat åt ena sidan och kan göra ont vid tryck vid öronbasen. Har inflammationen spritt sig till innerörat kan symtomen bli dövhet och balansproblem.

Diagnos

Diagnos ställs genom symtom och undersökning av trumhinnan. Hunden kan behöva sövas för att trumhinnan ska kunna inspekteras noggrant, speciellt hos hundar med kroniska öronproblem, där hörselgången kan vara trång. Inflammation i mellanörat kan också förekomma trots att trumhinnan inte ser skadad ut. Veterinären kan då vara tvungen att sticka hål på trumhinnan för att få ut vätskan från mellanörat.

Behandling

En bakterieodling av sekretet utförs, för fastställande av vilka bakterier som ska behandlas och deras känslighet för olika antibiotika. Spolning av mellanörat, oftast flera gånger, samt antibiotikabehandling kan vara en del av behandlingen. Kortison kan behövas för att minska inflammationen.

Generellt för behandling gäller att ju snabbare man kan behandla desto större utsikter att en öroninflammation kan läka utan fortsatta problem eller komplikationer.