Inälvsparasiter hos hund

Det finns flera inälvsmaskar och encelliga parasiter som kan infektera våra hundar. Olika parasiter angriper olika organsystem, men parasitinfektion i tarmkanalen är vanligast förekommande.

Orsaker

Spolmask, hakmask och piskmask, vilka tillhör gruppen rundmaskar, är alla exempel på tarmparasiter. Dessutom förekommer ibland infektioner av bandmaskar eller encelliga parasiter. Inom gruppen bandmask ingår bland annat rävens dvärgbandmask, hundens dvärgbandmask och Mesocestiodes som vi i vardagligt tal bara kallar bandmask. De encelliga parasiter som oftast påvisas i tarmen hos svenska hundar är Giardia och tarmcoccidier.

Rundmask

Spolmask är vanligast hos unga hundar. Spolmaskinfekterade hundar kan få besvär med kräkningar, diarréer och/eller avmagring. Valpar smittas av spolmask via en infekterad tik antingen i livmodern eller efter födseln via modersmjölken och ska därför alltid avmaskas innan de levereras till valpköparen. Många hundar smittas från andra hundars avföring eller från smittade bytesdjur. Spolmasken är ca 10 cm lång och kan ibland ses om hunden är infekterad och kräks.

Hakmask förekommer främst hos kennelhundar eller jakthundar men är inte särskilt vanlig. Masken är liten, bara 0,5-2 mm lång. Trots sin lilla storlek kan den suga stora mängder blod och orsaka blodbrist, speciellt hos valpar. Smittan sker via larver från smittad omgivning men kan också smitta via modersmjölken.

Piskmask är sällsynt förekommande på svenska hundar men är vanligare hos importerade hundar. Piskmasken suger blod från tarmslemhinnan och kan orsaka blodig diarré, avmagring och buksmärta.

Bandmask

Bandmaskinfektion är relativt vanligt, men förlöper oftast utan symtom. Hos hund förekommer flera arter av bandmaskar. Bandmask ser ut som små ”risgryn” som ses enstaka eller sitter ihop i en kedja. Bandmask smittar inte från en hund till en annan hund, utan smittar genom mellanvärdar som bytesdjur, loppor, rå fisk eller slaktavfall. Olika bandmask har olika mellanvärdar. Hunden äter mellanvärden och utvecklar därefter den färdiga masken. Den vanligast förekommande bandmasken hos hund är Mesocestiodes.

Två olika typer av dvärgbandmask som kan infektera hundar, nämligen rävens och hundens dvärgbandmask. Rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) ger oftast inga symtom hos hunden och är ovanlig i Sverige. Hunden smittas då den äter infekterade smågnagare. Äggen, som är små och lätt sprids med vinden, kan finnas på bär, svamp, grönsaker eller i hundens päls. Masken kan orsaka allvarlig sjukdom hos människor.

Hundens dvärgbandmask (Echinococcus granulosus) lever i hundens tarm och utsöndrar ägg som kan infektera människa och ge blåsmasksjuka. Masken ger inte några symtom i den infekterade hunden.  Masken sprids till hunden via infekterade djur, t ex slaktavfall.

Giardia och coccidier

Giardia och coccidier är små parasiter som infekterar hundens tarmslemhinna. Dessa parasiter är relativt vanliga och kan ge diarréer hos unga hundar. Giardia är mycket smittsam och svår att få bort från miljön, varför noggrann sanering krävs. Coccidier är däremot relativt lättsanerade.

Symtom

Hunden kan vara infekterad med mask utan att visa symtom. De flesta maskarna syns sällan i avföringen och äggen syns inte med blotta ögat. Symtom på inälvsparasiter kan vara kräkningar, diarréer, buksmärta, torr livlös päls, hosta, avmagring eller påverkat allmäntillstånd.

Diagnos

Diagnos ställs med hjälp av avföringsprov. Avföring samlas från tre tillfällen och skickas till laboratoriet för analys. Apoteken har färdiga receptfria avmasknings-kit, varpå djurägaren kan skicka in avföring från hunden om mask misstänks. Att avmaska hunden för säkerhets skull rekommenderas inte.

Behandling

Avmaskning sker efter svar på avföringsprov där en riktad behandling, beroende på parasitbörda, kan ges till hunden. Avmaskningsmedel finns som tabletter, pasta eller flytande lösning. Beroende på vilken typ av mask hunden bär på, väljs avmaskningsmedel efter det.

Hundar avmaskas normalt sett inte regelbundet utan endast efter påvisande av parasiter på grund av att parasiter kan utveckla resistens mot alla typer av avmaskningsmedel.

Undantag gällande regelbunden avmaskning är vid avmaskning av valpar. De avmaskas upprepade gånger de första levnadsmånaderna för att undvika återinfektion med spolmask. Första avmaskningen bör göras när valparna är tre veckor gamla. Därefter avmaskas de varannan, till var fjärde vecka, upp till tre månaders ålder. Vilken intervall beror på vilket preparat som uppfödaren väljer.

Vid utlandsresor med hund gäller särskilda regler och krav för avmaskning. För att förhindra att rävens dvärgbandmask introduceras i landet, är avmaskning vid inresa från Sverige ett krav i några länder.

Läs mer om avmaskning hund.

Kontakta en veterinär

Om du tycker att symtomen stämmer in på ditt djur rekommenderar vi att du kontaktar en veterinär för konsultation.

Hitta klinik som kan hjälpa dig