Fästing på hund

Fästingar och förebyggande behandling hund

Fästingen är ett blodsugande kvalster, som kan vara bärare av olika sjukdomsframkallande bakterier och virus. Smittämnena har fästingen fått i sig genom att suga blod från smittade däggdjur t ex möss och därmed kan den sprida sjukdomar vidare till både djur och människa.

Risken är liten att en hund blir sjuk till följd av ett fästingbett, men om det skulle hända kan sjukdomen bli besvärlig och någon gång allvarlig.

Sjukdomar som sprids av fästingar

Det är de fästingöverförda sjukdomarna borrelios, anaplasmos och TBE (Tick-Borne Encephalitis) som påträffas hos hund i Sverige. Numer anses bevisunderlaget för att Borrelia orsakar klinisk sjukdom hos hund och katt vara svagt. Sjukdomssymtom har inte kunnat framkallas hos hundar äldre än 12 veckor som experimentellt smittats med Borrelia.

Symtom

Symtom på fästingburen sjukdom orsakad av anaplasma kan vara slöhet, nedsatt aptit, feber, allmän smärta, stelhet och ibland hälta som kommer och går. Hundar kan även smittas av TBE men det är mycket ovanligt. Vid TBE kan symtomen vara vinglighet, smärta från nacken och ibland nedsatt medvetandegrad, kramper, förlamning och beteendeförändring.

Vad kan man göra själv?

Gå igenom pälsen

För att minska antalet fästingbett är det bra om pälsen genomsöks efter varje promenad. Kamma noga igenom pälsen, fästingen kanske inte har hunnit bita sig fast ännu eftersom den vandrar omkring en stund på kroppen innan den bestämmer sig för var den ska fästa.

Ta bort fästingen

Om en fästing hittas på hunden bör den tas bort så fort som möjligt. Risken att hunden får i sig smittämnen ökar ju längre tid fästingen får sitta kvar. Det är ingen mening att smörja eller badda något på fästingen innan den tas bort.

Ibland kan delar av fästingens käkparti eller främre benpar blir kvar, men detta innebär vanligtvis inte någon ökad risk för insjuknande i någon av de fästingburna infektionerna. Om hunden tillåter kan de kvarvarande fästingdelarna ganska enkelt tas bort med en pincett eller en nål, men det är inte nödvändigt att göra det.

Förebyggande behandling

För att skydda hunden mot fästingar och därigenom mot de fästingburna sjukdomarna, kan olika preparat mot fästingar användas. De preparat som har vetenskapligt dokumenterad effekt mot fästingar är spot-on preparat, tuggtabletter och halsband som säljs via apotek. De innehåller olika substanser med olika effekt på fästingen.

En del preparat har en repellerande effekt, vilket innebär att det har en avstötande effekt så att fästingen inte vill vandra över på hunden. Andra preparat dödar fästingar som kommer i kontakt med huden. Vissa preparat räcker hela säsongen och andra behandlingar behöver upprepas med några veckors mellanrum.

Det är viktigt att använda antifästing-preparaten enligt tillverkarens anvisningar. Observera att några av fästingpreparaten för hund är mycket giftiga för katt. Läs bipacksedeln noggrant innan hunden behandlas.

Fästingpreparat kan ge upphov till biverkningar så som klåda, håravfall eller rodnad och i sällsynta fall neurologisk påverkan som darrningar och slöhet. Om hunden skulle drabbas av biverkningar så ska halsbandet avlägsnas eller ska hunden schamponeras om den har fått spot-on droppar. Veterinär bör kontaktas vid behov, den bör även göra en biverkningsanmälan.

När bör veterinär uppsökas?

Om hunden får påverkat allmäntillstånd, feber, är ovanligt trött, vinglig eller om led- eller muskelvärk upplevs bör veterinär uppsökas. Kom ihåg att berätta om hunden fått fästingbett.

Fästingar utomlands

Ju längre söderut i Europa man kommer, desto större är risken att hundar blir bitna av den bruna hundfästingen (Rhipicephalus sanguineus). Den bruna hundfästingen sprider flera allvarliga sjukdomar, som babesios, monocytär ehrlichios och hepatozoonos.

Fakta om fästingen

Fästingen (Ixodes ricinus) finns i stora delar av Sverige, men rikligast i södra delen. Samma sak gäller Norge där fästingar framförallt finns i söder och utmed kusten. I Danmark är fästingar påvisade i hela landet. Av olika anledningar som större rådjursstam och mildare klimat sprider fästingarna sig allt längre norrut.

Fästingar finns främst i skog och i högt gräs. Den trivs bäst på skuggiga och fuktiga platser – gärna lövskog med tät undervegetation. De blir aktiva tidigt på våren, när det börjar bli fyra till fem grader varmt på dagen. Säsongen för fästingar brukar räknas från mars till november. Fästingens livscykel är 2-6 år, under vilken tid fästingen utvecklas från ägg över nymfstadier till vuxen parasit. I varje stadium behöver den suga blod för att utvecklas vidare men kan leva lång tid utan föda.

När fästingen är aktiv sitter den i vegetationen, kanske på ett grässtrå och väntar på ett lämpligt djur ska passera. Värddjur är framförallt möss och sorkar men även stora däggdjur samt ibland också människor. Vår vanligaste fästing (Ixodes ricinus) saknar ögon. När den känner av rörelser i vegetationen, koldioxid eller dofter sveper den med frambenen och griper tag i pälsen på den passerande hunden, varefter den skär igenom huden med mundelen som är försedd med hullingar för att fästa bättre och börjar sedan suga blod.