Dilaterad kardiomyopati – DCM Hund

Dilaterad kardiomyopati DCM är ett gemensamt begrepp för de sjukdomar i hjärtmuskulaturen, som leder till nedsatt pumpfunktion. Nedsatt pumpfunktion gör att hjärtats kamrar växer och ökar därmed risken för hjärtsvikt. Det finns flera tillstånd hos hund som leder till ett förstorat hjärta, till exempel sjukdom i hjärtklaffarna.

De olika tillstånden kräver olika behandling, därför är en korrekt diagnos ytterst viktig. Diagnosen ställs genom undersökning med ultraljud av en veterinär med special kompetens inom kardiologi.

Det finns många orsaker till att hundar kan utveckla DCM. Sjukdomen kan till exempel uppstå efter infektion i hjärtmuskulaturen, efter långvariga störningar i hjärtrytmen och sekundärt efter annan systemisk sjukdom. Några former av DCM är genetiskt betingade, dessa kallas ofta idiopatisk DCM. Storvuxna hundar är oftare drabbade än mindre hundar och sjukdomen ses oftare inom vissa raser som till exempel Dobermann, Irländsk Varghund och Grand Danois.

Idiopatisk DCM klassas som en förvärvad ärftlig sjukdom som förs visar kliniska symtom hos de vuxna hundarna, efter en längre symtomfri fas. I vissa fall visar även den unga hunden symtom. När hunden börjar få hjärtsvikt, det vill säga klinisk DCM med symtom är prognosen tyvärr dålig för många.

De flesta hundar med DCM visar tecken på sämre uthållighet och sämre prestanda. Ibland ser man även nedsatt aptit och viktminskning hos patienterna. Hundar som utvecklar hjärtsvikt visar tecken på andningssvårigheter och snabb andning på grund av vätska i lungorna. Några får problem med hjärtrytmen och i enstaka tillfällen ser man kollaps i aktivitet. Det händer att hundar dör plötsligt utan att ha visat föregående symtom på DCM.

Har hunden ett blåsljud eller störningar i hjärtrytmen är vår rekommendation, att en diagnos ställs av en kardiolog. Med hjälp av ultraljud kan DCM påvisas innan hunden visar symtom. Studier visar att hundar kan ha fördel av tidig medicinering av tillståndet, och det är därför viktigt att ställa en diagnos så tidigt man kan i förloppet. Veterinären fastställer då medicinering efter diagnos och kliniska symtom.

Även tänkta avelshundar kan innan parning undersökas av en kardiolog för att upptäcka tidig DCM och därmed hindra fortsatt genetisk spridning.

 

Publicerad April 2017. Skribent: Liva Ihle Vatne (General Practitioner Certificate in Feline Practice, Certificate in Veterinary Cardiology) vid AniCura Dyresykehus Oslo