Demodex hos hund

Demodex hos hund

Demodex, eller hårsäckskvalster, är en hudsjukdom som finns i olika svårighetsgrad, med allt från ringa symtom till omfattande hårlöshet och hårsäcksinfektioner. Kvalstren överförs från tiken till valparna när de föds men ger oftast inga symtom, utan är en del av den så kallade normalfloran hos hundar.

De hundar som utvecklar demodex, även kallat demodikos, har ett bristande immunförsvar genom nedsatt funktion hos de vita blodkropparna. Deras immunförsvar kan inte avdöda kvalstren som därmed förökar sig och orsakar inflammation. Sjukdomen är mer vanlig på vissa raser som exempelvis staffordshire bullterrier, american staffordshire terrier, bullterrrier och dvärgpinscher. Det pågår studier för att försöka reda ut hur sjukdomen nedärvs hos de mest drabbade raserna.

Olika typer av demodex

Lokal demodikos

Denna form av demodikos är den lindrigaste formen. Hunden får 1-5 små fläckar med pälslöshet som vanligen spontanläker och inte ger några direkta besvär.

Juvenil generell demodikos

Denna form drabbar unga hundar före 18 månaders ålder. Hunden får då fler än fem hårlösa fläckar eller stora områden med pälsavfall. Veterinären kan också finna demodex i huden där den tillsynes ser frisk ut. Hundar med demodikos i tassarna räknas alltid till denna form. Denna generaliserade form av demodikos kräver vanligen långvarig behandling.

Adult demodikos

En variant som drabbar äldre hundar. Vid denna form har hunden ett allmän nedsatt immunförsvar, ofta med en annan bakomliggande allvarlig sjukdom, eller så behandlas den med immunnedsättande mediciner. I dessa fall kan demodexkvalstren vara en indikator på att hunden bär på en annan sjukdom.

Symtom

Demodexkvalstren lever nere i hårsäckarna och orsakar inflammation som leder till att hårstrået ramlar ut, varför det vanligaste symtomet är hårlösa fläckar.

Vid generell demodikos drabbas hunden av större områden med pälsavfall. Rodnad och små infektioner i huden kan bildas, dessa kan se ut som små ”finnar”.

Diagnostik

Demodexkvalstren är inte synliga för blotta ögat utan veterinären behöver ta djupa skrapprover i huden och titta i mikroskop för att se dem. I vissa fall behöver även biopsier (vävnadsprov) tas för att hitta demodexdjuren, exempelvis vid tassdemodikos.

Behandling

Det finns flera typer av behandling, dels med spot-on preparat, dels med mediciner som ges i munnen. Behandlingen kombineras med utvärtes bakteriedödande schampon för att förhindra sekundär infektion i hårsäckarna och för att läka huden snabbare. I vissa fall är huden så infekterad att hunden måste behandlas med antibiotika.

Veterinären följer hur hunden svarar på behandling genom upprepade skrapprover, vanligen med en månads mellanrum. Hunden blir friskförklarad när man erhållit minst två negativa skrapprov med en månads mellanrum. Det är vanligt med behandlingstider på flera månader och ibland behöver djuret livslång behandling för att hålla sjukdomen under kontroll.

Att tänka på

Om hunden har haft demodex kan det vara bra att tala om det för veterinären, eftersom exempelvis kortisonbehandling kan utlösa ett återfall. Hundar med juvenil generell demodikos bör inte användas i avel.