Armbågsledsdysplasi hos hund

Armbågsledsdysplasi hos hund

Armbågsledsdysplasi förkortas ED efter den engelska benämningen ”elbow dysplasia”, vilket innebär en onormal utveckling av armbågsleden.

Armbågsleden består av tre bendelar. Humerus (överarmsbenet) som leder mot de två underarmsbenen; radius (strålbenet) och ulna (armbågsbenet).

Elbow Dysplasia är ett samlingsnamn för olika ärftliga tillväxtrubbningar som kan ske i armbågen under hundens uppväxt och innefattar fragmenterad processus coronoideus (FCP), osteochondros (OCD), ununited anconeal process (UAP), samt ospecifik artros.

Orsak

När en led har dålig passform uppstår en onormal punktbelastning på olika ställen i leden vilket anses vara en bakomliggande orsak till FCP, OCD och UAP. Dessa tillväxtrubbningar kan leda till hälta och smärta, samt utveckling av osteoartros, i leden. Gemensamt för de olika tillväxtrubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att det skadas på grund av rubbad utveckling i omgivande benvävnad. Ledbroskdefekter kan ses i andra delar av leden men är ovanliga.

Drabbade raser

Armbågsledsdysplasi, ED, har de senaste årtionden uppmärksammats och diagnostiserats hos hundar av många raser. Liksom höfledsdysplasi är ED vanligare hos storväxta raser.

Avläsning

Vid den centrala granskningen av ED-röntgen graderas armbågsledsdysplasi enligt en skala som används internationellt. Graderingen visar endast om det finns pålagringar i leden, inte vilken av ovanstående defekt som är orsaken.

Symtom

Många hundar, med lindriga pålagringar konstaterade efter ett års ålder, visar inga tecken på smärta. En del raser röntgas inte som unga och kan få symtom först senare i livet fast problemet har funnits sedan ung ålder.

Gemensamma symtom för de olika tillväxtrubbningarna i armbågsleden initialt är ofta stelhet efter vila som många gånger blir bättre eller försvinner när hunden har rört sig en stund. Senare kan hältan förvärras efter kraftig motion, lek eller arbete. Något tydligt samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymtom/hälta finns inte. Unga hundar med återkommande hälta ska alltid undersökas eftersom en tidig diagnos med rätt behandling ger en bättre prognos.

Vid diagnos (ställs med hjälp av armbågsledsröntgen, DT och/eller artroskopi) kan behandling, motion och diet specialanpassas för att uppnå bästa resultat för hunden.

Behandling

Om ingen uppenbar artros har utvecklats sig har en tidig kirurgisk behandling en bra prognos. I ett senare skede kan man åtgärda en led kirurgiskt för att bland annat avlägsna en lös broskbit och spola leden.

Icke-kirurgiska patienter får en medicinsk behandling för att minska inflammationsreaktion i leden, lindra besvären och då förhöja livskvalitet.

Det är viktigt att motionera hunden med förnuft. De bör få lika mycket motion alla dagar i veckan med samma rutiner hela året om, samt att mjukt underlag rekommenderas. För att förhindra ytterligare stelhet i ledkapseln och muskulatur som följd av inaktivitet, kan rehabilitering vara till hjälp för att återställa full rörlighet.

Specialanpassade dietfoder eller särskilda fodertillskott kan bland annat bidra till en bättre kvalitét av ledbrosken.

I allmänt är det sundare att hunden inte är överviktig. Viktminskning har vid en studie på hund visats ge minskad smärta och minskat behov av medicinering hos patienter med artros.

20190814