Anaplasmos, fästing hos hun

Anaplasmos hos hund

Granulocytär anaplasmos sprids via fästingen Ixodes ricinus som är mycket vanligt förekommande i stora delar av södra Sverige, i södra Norge och längs kusten upp till Helgeland samt i stora delar av Danmark. Både hund och katt kan insjukna, men anaplasmos är mer ovanligt hos katt.

Smitta

Anaplasmos orsakas av bakterien Anaplasma phagocytophilum. Smittöverföring från fästingen sker oftast efter att fästingen sugit blod under ett till två dygn.

Symtom

Inkubationstiden, det vill säga tiden från smitta till insjuknande, är cirka 7-14 dagar. I de fall infektionen orsakar sjukdom är symtomen ofta ospecifika. Vanliga symtom är bland annat feber, slöhet och minskad aptit. Även generella tecken på smärta, stelhet, ömhet, hälta och ovilja att röra sig förekommer. Mindre vanliga symtom är kräkningar, diarré och blödningar.

Vad kan man göra själv?

Det finns inget vaccin mot granulocytär anaplasmos. Förebyggande behandling består av att undvika fästingangrepp med hjälp av fästingprofylax i kombination av regelbunden, daglig genomgång av hundens päls för att avlägsna fästingar innan de hunnit överföra eventuell smitta. 

När bör veterinär uppsökas?

Om hunden får akut feber och smärtsam akut hälta eller om allmäntillståndet är kraftigt påverkat bör man vända sig till veterinär samma dag.

Diagnostik

I ett akut skede, framför allt i feberfasen, kan bakterier ibland påvisas inne i de vita blodkropparna med hjälp av mikroskopi eller PCR-undersökning (blodprov). Specifika antikroppar mot anaplasma kan också mätas i blodet. Att enbart påvisa antikroppar är däremot inte tillräckligt för definitiv sjukdomsdiagnos då en antikroppstiter endast visar att hunden någon gång har varit utsatt för en infektion. Antikroppstitern bör därför noga vägas in i andra kliniska fakta som anamnes, symtom och resultat från kompletterande undersökningar och provanalyser.

Behandling hos veterinär

Oftast ges understödjande dropp intravenöst, behandling med antibiotika och smärtlindring.