En cancerdiagnos behöver inte innebära slutet

Från vår chefsveterinärs Sandra Douglas blogg i Härliga hund.

Cancerdiagnoser bland våra fyrfota vänner ökar. Orsaken är naturligtvis inte kedjerökande dvärgpudlar eller mopsar med osunda solvanor. Nej, det är snarare en ökad livslängd hos hundar som ligger bakom ökningen av antalet cancerfall.

Tack vare en mer avancerad veterinärvård så lever hundar betydligt längre idag än tidigare. Precis som hos människor så ökar risken för cancer ju äldre man blir. En äldre hund har haft längre tid på sig att utveckla tumörer helt enkelt. Med det sagt, så är inte unghundar helt förskonade, de drabbas också av cancer även om det är ovanligt.

Flera behandlingsmetoder

En cancerdiagnos hos din hund är inte nödvändigtvis lika med en dödsdom. Idag finns olika behandlingsalternativ, flera av dem botande. För en cancertumör som inte är spridd och upptäcks tidigt är kirurgi ofta tillräckligt. Men det kan ibland bli aktuellt med kemoterapi (cytostatika). Ja, även hundar kan behandlas för sin cancer tack vare att djursjukvården har blivit så pass avancerad.

Ytterligare en cancerbehandling är strålning som kan användas ensam eller som kompletterande behandling. Val av behandling beror på vilken typ av cancer din hund diagnostiserats med samt egenskaper hos tumören. Ibland kan veterinären som ställer diagnos remittera till onkolog (cancerspecialist) för att säkerställa att behandlingen blir så effektiv som möjligt.

Hundar lever i nuet utan oro

Som hundägare är det inte ovanligt att man oroar sig för hur en cancerbehandling ska påverka hunden. Har man sett vilken effekt dessa behandlingar har på människor så är det inte konstigt att man ställer sig tvekande till att behandla sin hund. Då är det viktigt att känna till att en cancerbehandling inte påverkar hunden på samma som sätt som motsvarande behandling skulle påverka en människa.

För det första så lever hunden i nuet och oroar sig varken för kommande operation eller framtiden i stort. Det får matte och husse ta hand om. Vidare så skulle vi i svensk veterinärvård aldrig utsätta ett djur för lika kraftfull medicinering som sjukvården gör för att behandla en människa. Ett djur får aldrig utsättas för lidande. Vi vill rädda och förlänga liv, men det måste vara ett bra liv under hela processen.

Ha koll med knölkollen

Självklart kan de många behandlingsalternativ som finns kännas som en djungel när man står där med sin lilla (eller stora) hund. Mitt råd är att se till att man har ordentligt på fötterna innan man bestämmer sig för hur man vill gå vidare. Oavsett vilket beslut man som hundägare fattar så är det lättare att leva med ett val som är väl underbyggt.

I likhet med människor, så har hundar större möjlighet till tillfrisknande om man får rätt vård i tid. Ett viktigt tips är därför att göra det till en vana att känna igenom sin hund regelbundet för att upptäcka eventuella knölar. Var även uppmärksam på ändrade mönster i din hunds beteende och ätvanor. Och kom ihåg; våga sök vård i tid, vi finns här för att hjälp dig och din hund!

5 tips på hur du kan upptäcka knölar hos din hund:

1)  Försök att få det till en rutin! Varje gång du borstar pälsen ordentligt eller klipper klorna så känner du även igenom hunden för att upptäcka eventuella knölar. Känn åtminstone en gång per månad, exempelvis i varje månadsskifte.

2)  Bestäm en särskild ordning för hur du känner på din hund. Börja framifrån på huvudet, titta även i munnen. Ta sedan en sida av kroppen i taget, glöm inte ben, tassar, mage och svans.

3)  Använd båda händerna. Känn på hudytan, rulla huden mellan fingrarna där det går, men känn även hur det känns på djupet under huden. Om du hittar något; jämför med andra sidan. Var inte för försiktig, utan använd ett fast tryck.

4)  En knöl kan kännas på olika sätt. Den kan vara hård eller mjuk, avgränsad eller utspridd, den kan sitta löst eller vara fast och inte gå att rubba. Den kan ibland synas, sticka upp eller vara hårlös. Alla varianter finns!

5)  Kom ihåg att alla knölar inte är farliga! Tumörer behöver inte vara elakartade. Knölar kan också uppstå efter insektsbett eller annan skada. Vissa kan till och med vara en normal anatomisk detalj.

/Sandra Douglas, chefsveterinär AniCura Sverige