God vårdhygienkvalitet allt viktigare inom modern smådjurssjukvård

Svenska veterinärer är generellt väl skolade i smittskydd, men tiderna förändras och i nuläget behövs en uppdatering av vilket smittskyddstänkande som krävs inom svensk veterinärmedicin. Vårdhygienrutiner är rutiner som ska förhindra att en smitta sprids mellan patienter och mellan patienter och personal på djurkliniker och djursjukhus. Redan idag föreskrivs sådana rutiner av arbetsmiljölagen som tydliggör vilka skyldigheter arbetsgivaren och arbetstagaren har för att minimera risken för mikrobiell smitta.

Effektiva vårdhygienrutiner är troligen det bästa sättet att förhindra spridningen av ”bokstavsbakterier”, det vill säga bakterier med särskilda resistenskaraktäristika som oftast skrivs som akronymer. Dessa är relativt nytillkomna i den veterinärmedicinska vokabulären. De är ofta resistenta mot flera olika antibiotikagrupper dvs multiresistenta och kan orsaka svårbehandlade infektioner hos både människor och djur.

Vårdrelaterade infektioner inom humanmedicinen

Vårdrelaterade infektioner är ett begrepp som frekvent diskuteras inom humanmedicinen. Där utvecklas dessutom olika system för att kunna få reda på hur vanligt problemet är. Varje år gör Sveriges Kommuner och Landsting, en punktprevalensundersökning där frekvensen vårdrelaterade infektioner uppskattats i Sverige. Ungefär var tionde patient i svensk humanvård drabbas av en smitta åsamkad av vården såsom infektioner i operationssår, lunginflammation och blodförgiftning. Förutom lidandet för patienten är kostanden för samhället stor. Problemet blir än allvarligare då den vårdrelaterade infektionen orsakas av ”bokstavsbakterier”. Tarmbakterier som producerar betalaktamas med utvidgat spektrum (ESBL) och meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) är några exempel på sådana bakterier. Tyvärr ökar förekomsten av dessa bakterier i samhället vilket betyder att flera patienter kommer att bära med sig dessa bakterier när de kommer in på sjukhuset (2). Vårdhygienrutinerna är då det viktigaste instrumentet för att undvika att någon annan patient eller någon i personalen smittas.

Vårdrelaterade infektioner inom veterinärmedicinen

Alla djurkliniker och djursjukhus har sin egen bakterieflora och den finns en risk att de smittar sina patienter med något. Problemet är att vi inte vet med vad eller med vilken frekvens vi smittar våra patienter. Alla post-operativa sårinfektioner borde provtas, inte för att patienter behöver antibiotika, utan för att kliniken eller sjukhuset ska få en idé om vilka bakterier de sprider genom att en ansvarig person sammanställer de bakteriologiska analyserna och informerar övriga i personalen.

På Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) övervakar vi resistensläget hos bakterier från djur och resultaten tyder på att även inom veterinärmedicinen är ”bokstavsbakterier” ett vårdrelaterat problem, framförallt hos hund och häst. ESBL, MRSA och meticillinresistent Staphyloccocus pseudintermediuss (MRSP)isoleras i stor utsträckning från post-operativa sårinfektioner vilket i sin tur indikerar att det handlar om vårdrelaterade infektioner.

Infektioner med ESBL-bildande bakterier har framförallt orsakats av Escherichia coli, olika varianter av Klebsiella spp.eller Enterobacter spp. Förutom resistens mot tredje generationens cefalosporiner, som ceftiofur och cefovecin, som ESBL-produktionen ger, har dessa bakterier också varit okänsliga mot flera andra antibiotikagrupper. Detta får givetvis kliniska konsekvenser för en patient med en livshotande infektion där antibiotikabehandling är ett måste. Problemet blir än tydligare för djurslaget häst där det finns få antibiotikasorter att behandla med. Hos häst har även ESBL-producerande bakterier isolerats från livmoderprover.

En majoritet av de MRSA som har konstaterats, har isolerats från post-operativa sårinfektioner och i de flesta fall har infektionerna varit lindriga och antibiotikabehandling har inte behövts utan infektionen har läkt med konventionell sårvård. Framförallt MRSA isolerade från häst har varit känsliga för få antibiotikagrupper vilket återigen visar att detta kan bli en utmaning om djuret verkligen behöver antibiotikabehandlas.

Om MRSA brukar beskrivas som en sjukhussmitta, är MRSP en djursjukhussmitta. De första fallen kom 2006 och sedan har antalet drabbade hundar och katter ökad markant med 129 MRSP anmälda till Jordbruksverket under 2009. MRSP isoleras framförallt från sår- och hudinfektioner. Meticillinresistens innebär att stafylokocken är okänslig för alla betalaktamer inklusive cefalosporiner (även tredje generationens cefalosporiner) och amoxicillin med klavulansyra. Den variant av MRSP som är vanligast i Sverige är endast känslig för tetracyklin och fusidinsyra utav de veterinärmedicinskt registrerade preparaten.

Text: Ulrika Grönlund,  leg veterinär, VMD, Group Medical Quality Manager på AniCura
Bild: Johan Beck-Friis