Toggle menu

Neurologisk utredning

Nervsystemet är kroppens överordnade centrum och har till uppgift att koordinera all viljemässig och icke-viljemässig kroppslig aktivitet. Nervsystemet består av det centrala nervsystemet, hjärna och ryggmärg, samt det perifera nervsystemet (till stor del nerver) som förbinder det centrala nervsystemet med resten av hela kroppen.

Hjärna och ryggmärg är ömtåliga och känsliga strukturer, och kroppen har av den anledningen sett till att skydda dessa på ett flertal sätt. Det centrala nervsystemet ligger väl skyddat av skallben och kotkroppar, vilket gör det mer svårtillgängligt för diagnostik. Dessutom skyddas nervsystemet via blod-hjärnbarriären vilken inte tillåter att ämnen passerar till och från hjärna och ryggmärg. Detta innebär att sjukdomar i nervsystemet sällan ”syns” i ett blodprov. Det är dessutom inte lika lätt att ta en biopsi (vävnadsprov) från hjärna eller ryggmärg för att få en diagnos, på det sätt som vi kan göra om sjukdomen sitter i huden eller i ett mer lättillgängligt organ såsom levern. Att utreda patienter med symtom på sjukdomar i nervsystemet kräver av den anledningen annan diagnostik än den vi i regel använder för att diagnostisera sjukdomar i andra organsystem. Vi behöver mer avancerad bilddiagnostik (magnetresonanstomografi eller datortomografi) samt ryggmärgsvätskeprov för att kunna utvärdera det centrala nervsystemet, samt elektrodiagnostik och muskel- och nervbiopsier för att kunna utvärdera det perifera nervsystemet. Diagnostiken finns inte alltid tillgänglig på djurkliniker och djursjukhus och är vanligen mer kostsam än undersökningar med exempelvis blodprover eller röntgen.

Nervsystemet på hund och katt kan drabbas av en mängd olika sjukdomstillstånd. Precis som hos människor är epilepsi och diskbråck vanliga sjukdomar hos hundar och katter. En neurologisk utredning inleds med att veterinären, genom att undersöka och ställa frågor om djuret, försöker fastställa bland annat var i nervsystemet symtomen uppkommer.  Därefter beslutas om vilka vidare diagnostiska utredningar som är lämpliga.

Ryggmärgsvätskeprov

Runt hjärna och ryggmärg finns ryggmärgsvätska och denna kan undersökas för att få hjälp att ställa diagnos vid sjukdomar i nervsystemet. Ryggmärgsvätskeprov är av speciellt värde när veterinären letar efter inflammatoriska sjukdomar. Provtagningen kräver att patienten är sövd och innebär vissa risker.

Elektrodiagnostik

Elektrodiagnostik används för att karaktärisera sjukdomar i det perifera nervsystemet (nerver, muskler och nervmuskeländplatta). Dessa tester kräver speciell utrustning. Elektrodiagnostiska tester inkluderar:

  • Elektroencefalografi (EEG) som är användbart vid utredning av epilepsi

  • BAEP (brainstem auditory evoked potential) som ger oss ett objektivt sätt att undersöka hörsel på hundar och katter

  • Elektromyografi (EMG) är ett förhållandevis enkelt sätt att undersöka muskulaturen för att leta tecken på muskelsjukdom (myopati) eller att muskeln förtvinat till följd av nervskada

  • Nervledningshastighet (NCV) innebär att nervledningshastigheter mäts i motoriska och sensoriska nerver

  • Repetitiv nervstimulering

Muskel- och nervbiopsier

Vid sjukdomar i det perifera nervsystemet är det ofta motiverat att ta ett vävnadsprov från muskel och ibland även nerv. Provet ger sällan en definitiv diagnos men kan ge veterinärerna information om hur tillståndet ska behandlas.

Myelografi

Myelografi är en kontraströntgenundersökning av ryggmärgskanalen. Genom att tillföra kontrast i ryggmärgskanalen i samband med en röntgenundersökning kan veterinären få mer information än från en vanlig röntgenbild. Myelografi är dock ett invasivt ingrepp och risk finns att nervvävnaden skadas.

Neurokirurgi

Vid diskbråck hos hund trycker diskmassa, dvs innehållet i en av de stötdämpande diskerna som sitter mellan ryggkotorna, på ryggmärgen i kotkanalen. När diskmassan trycker på ryggmärgen leder detta ofta till en kraftig smärta och ibland även nedsatt nervfunktion i den del av kroppen som är bortom diskbråcket. Många diskbråck behandlas konservativt, vilket innebär vila och smärtlindring. I de fall smärtan inte ger med sig eller om patienten visar förlamningssymtom, rekommenderas vanligen operation. Syftet med en diskbråcksoperation är att lätta på trycket från den skadade disken mot ryggmärgen, genom att avlägsna hela eller delar av diskmassan.

Välj klinik som erbjuder denna tjänst

{{ currentContext.name }}

{{ currentContext.openStatusToday.formattedStatus }}

Övrigt

Kontakta oss Boka tid

Relaterade tjänster

Relaterade artiklar